Volvo Ocean Race 2008-2009

2009-07-01T15:06:00.009+02:00

Då var mitt stora äventyr över...för denna gång. Nio månaders jobb inom en av världens mest extrema sporttävlingar har varit helt underbart! Jag har fått se platser jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Träffat och jobbat tillsammans med människor jag aldrig trodde jag skulle möta. Med hela jorden som min arbetsplats kan jag inte annat än att summera mitt äventyr på bästa möjliga sätt.

Mitt team och mina medarbetare har varit fantastiska. I vått och torrt har vi tillsammans jobbat för att representera Volvos olika affärsområden på bästa möjliga sätt. Vi har antagit mängder av olika och varierande uppdrag och alltid funnits till hands för vårat management. Inte under någon del av racet har våra arbetsinsatser ifrågasatts. Som teamleader är jag även nöjd med min egen insats och som produktspecialist lika så.

Hur har det då gått för de olika syndikaten och teamen inom tävlingen? Kortfattat kan man säga att...

Ericsson har varit det team och företag som synts mest av alla. Med (troligtvis) störst budget har man varit grymt duktiga på att synas, i alla möjliga upptappningar. Branding har varit Ericssons stora igenkännande, tillika båda båtarnas framgångar inom racet. Inte bara vann Ericsson 4 racet, helt välförtjänt! Ericsson 3 har dessutom haft den mest populära skepparen, Magnus Olsson som skapat mängder av publicitet. E3:an slutade fyra efter en rad imponerande men dock allt för sällsynta insatser. Min personliga uppfattning är att Ericsson fått tillbaka ovärderliga värden i sin satsning i racet.

Puma Ocean Racing slutade tvåa i racet och gjorde på detta sätt ett imponerande intryck som nykomling i Volvo Ocean Race. Puma har även de varit väldigt duktiga på att marknadsföra sig och sitt varumärke, inte minst genom all försäljning i hamnarna. Teamet och skepparen Ken Read har imponerat och visat hög klass. Puma kan inte vara annat än nöjda med sin investering i Volvo Ocean Race.

Telefonica satsade likt Ericsson på två båtar i denna upplaga av Volvo Ocean Race. Tyvärr har man inte sett så mycket marknadsföring och aktiviteter från företaget/sydikatet, och detta borde man ha kunnat gjort bättre. I racet slutade Telefonica Blue på en tredje plats, vilket kan ses som lite av en besvikelse. Båten och teamet "gav" bort andra platsen till Puma efter att ha gått på grund hela två gånger under racet! Telefonica Black har legat i skuggan av Blue och inte varit lika framgångsrika till havs. Man vann dock det sista, betydelselösa benet in till St.Petersburg, men det räddar inte Black från en undanskymd roll under året. Totalt slutade man sexa.

Green Dragon, teamet som sponsrats av både irländska och kinesiska investerare, var omåttligt populära i Kina och på Irland. På haven har resultaten uteblivit, men hostade upp sig ordentligt efter Bostonstoppet då man beslöt sig för att involvera Internetanvändare som navigatörer. En kul ingrediens men lite smått pinsamt för teamets navigatör ombord som måste kännt sig lite underlägsen... Green Dragon slutade på en femte plats.

Delta Lloyd anslöt en vecka innan racet starade i Alicante i oktober 2008. Syndikatet belöt sig för att köpa den överlägsna vinnarbåten från föregående Volvo Ocean Race 2005-2006, men stod trots det chanslösa mot dagens moderna VO70-båtar. Med en inte allt för imponerande besättning och efter en rad byten av seglare ombord, slutade man på sjunde plats i racet. Delta Lloyd har hållt en undanskymd roll i racet, både på vattnet och i hamnarna.

Team Russia blev racets besvikelse. Efter en kampanj som inte höll (ekonomiskt) längre än till Singapore lämnade teamet tävlingen och startfältet minskades till sju båtar. Ett litet ljus i den ryska tunneln sågs ändå skymta i Stockholm då syndikatet försökte ansluta till tävlingen, dock utan att lyckas. Båten var för illa underhållen och en rad viktiga säkerhetsdetaljer ombord gick inte genom besiktningen dagen innan benet till Ryssland. Båten seglades dock in till St.Petersburg, dock utom tävlan. Det ryska teamets investeringar måste ha blivit ett stort misslyckande.

Volvo då? Inte någonstans har jag hört något negativt från vårat management. Statistik kommer säkerligen peka på välinvesterade pengar från företagens sida. Att vi (Volvo) fått mycket publicitet är inte att tveka på. Volvo Ocean Race är ett jättesmart upplägg och kan utvecklas ännu bättre inför framtiden. Personligen tror jag racet är bra för Volvo och Volvo tillför mycket för racet. I det långa loppet hoppas jag denna upplaga av Volvo Ocean Race kan medföra ökad sysselsättning för männikor som blivit arbetslösa p.g.a. den finansiella krisen.

Vad händer i framtiden då? Ja, ett nytt Volvo Ocean Race kommer att gå av stapeln 2011-2012. Sträckan och hamnarna är i dagsläget inte fastställda, men hela 81 hamnar står på önskelistan över att få racet till sig. Statusen och den ekonomiska tillväxten tävlingen drar med sig har fört med sig att racet blivit oerhört populärt! Det ska bli intressant och följa uppbyggnaden av kommande Volvo Ocean Race.

Själv har jag tagit mig till mitt föräldrarhem i Karlskoga. Här ifrån Värmland kommer jag utgå tills jag hittat någon ny spännande jobbutmaning. Allt jag önskar nu är en skön, trevlig och solig sommar. Jag ska njuta av ledigheten hemma i Sverige, förutom under första veckan i augusti då jag åker till Kroatien för att segla med några vänner. Det kommer (förhoppningsvis) INTE bli Life at the Extreme.

Tack alla som följt min blogg under min resa inom Volvo Ocean Race 2008-2009!

Sista dagarna av racet

2009-06-29T21:29:00.008+02:00

Finaldag. VO70-båtarna gick i mål strax utanför den ryska kusten tillika inloppet till St. Petersburg tidigt under lördagen. Benet från Stockholm vanns av Telefonica Black, som förövrigt tog sin första benseger under recet. Tvåa slutade Puma och på tredje plats Telefonica Blue. Trots placeringarna efter det sista benet förändrades inte den totala slutställningen i racet. Ericsson 4 är segraren av Volvo Ocean Race följt av Puma på andra plats och Telefonica Blue som trea.

Båtarna tuffade en mäktig slutparad genom St. Petersburg och under de för dagen öppnade broarna. Dessa broar är normalt aldrig öppna under dagen då de är länken mellan de centrala stadsdelarna. Detta medförde att tusentals människor följde båtarna ända in till race village där den publika prisutdelningen ägde rum.

Fyrverkerier inramade den något gråa och blöta finaldagen

Tävlingsbåtarna tuffade sakta men säkert genom St. Petersburg och tog emot publikens jubel

Regnet höll upp under vissa delar av prisutdelningen...
men tilltog tyvärr under resten av dagen
Tur att jag hade vattentäta kläder

Volvo Cars ställde ut en grymt häftig Surf Rescue car

Innan arbetsdagen var över tog jag det sista fotot tillsammans med alla åtta båtar

Igår söndag annordnades den stora price giving dinner. Stämningen var på topp och seglarna släppte loss och bjöd på en härlig inramning
Ericsson firades självklart extra mycket (speciellt seglarna ombord på Ericsson 4) och samlades på stora scen till pumpande musik och applåder
Vårat lilla team passade på att dricka skumpa och tog en fin gruppbild då klockan slog midnatt. Racet är officiellt över nu!

24 timmar i St. Petersburg

2009-06-26T20:29:00.006+02:00

För några timmar sen var det precis ett dygn sen jag landade på flygplatsen här i St.Petersburg. Fram tills nu har mina första 24 timmar varit ganska intensiva, likt den senaste månaden. Jag har hunnit med att se mig omkring i denna slående vackra storstad, träffat nya ryska kollegor, fått lokal utbildning, sett Race village under uppbyggnad, smakat på den ryska ölen och en hel del annat. Solen skiner som aldrig förr och jag hoppas och tror att avslutningsstoppet i Ryssland blir jättelyckat. Båtarna är med säker fart på väg in till mållinjen och besökarna väntas komma i massor.

Här kommer några händelser från det första dygnet...

St.Petersburg är med sina fina byggnader och breda kanaler hur vackert som helst

Byggnaderna är smyckade med statyer och lyses upp av den brandgula kvällssolen

Sommaren har verkligen kommit till Ryssland. Blommor och träd är fullt utslagna i parker och skogsområden

I bakgrunden skymtar Race village där finalen av Volvo Ocean Race går av stapeln

Byggarna är i full färd med att färdigställa race village som för första gången byggs upp på en strand

Lokal utbildning - på ryska!

Jag köpte mig en fin rysk souvernir som huvudbonad

Snart är racet, båtarna och seglarna här. Final count down...

The final leg into Russia

2009-06-25T22:08:00.004+02:00

Tidigt i morse gav sig alla tävlingsbåtar ut från Stockholm för att ta sig till startlinjen utanför Sandhamn. Kl 14.00 gick så startskottet för det sista benet i Volvo Ocean Race 2008-2009. Alla båtar, utom det ryska teamet, deltar i benet som förväntas avslutas under den 27 juni. Det ryska teamet, eller rättare sagt båten, klarade inte den besiktning man genomgick under gårdagen, men kommer trots detta segla in i Ryssland och St.Petersburg utom tävlan.

Den ryska båten fick alltså inte delta i det sista benet in i sin hemmahamn. Trots försök att klara besiktningen. Här tester man nödraketer inför nyfikan människor

Christian och Joanna från Puma, som jobbat sida vid sida med oss under nio månader, säger adjö till varandra. Pumas anställda åker inte med till Ryssland. Snyft...

Igår kokade Race village i det fina sommarvädret! Människor passade på att för en sista gång se båtarna och uppleva det trevliga festivalområdet. Uteserveringarna var fulla och inne i vår paviljong var framkomligheten begränsad. Trots det slet vi i teamet på bästa möjliga sätt med både guidade turer och bemötande av gäster.

Alcazar drog storpublik vid stora scen och knöt ihop stop over-säcken på ett strålande sätt

Josefin, Christina, Christian och jag gör oss redo för kvällens sista guidade tur för Volvo Construction Equipment Norden & GB. Turerna gick bra i folkvimlet. Känns som vi har grym rutin på de guidade turerna vid det här laget

Nu befinner jag mig för första gången på rysk mark. Jag, Christian, Christina och Josefin landade på flygplatsen i St.Petersburg vid 17.00-tiden lokal tid. Fram tills nu har vi tagit oss till vårt hotell, beläget i de centrala delarna av denna slående stad, och checkat in. Dessutom har vi hunnit ta oss en bit mat och gått runt och strosat i det fina vädret. Trötta och smått slitna efter många, långa och hårda arbetsdagar ska vi försöka lägga oss i god tid för att kunna tillgodo se oss med mesta möjliga från den lokala utbildning vi ska ha imorgon. Därför ska jag strax fatta tag i min tandborste och krypa ner under täcket.

Natti natti!

Några händelser i Stockholm

2009-06-24T13:38:00.004+02:00

Så börjar även Stockholmstoppet lida mot sitt slut. Under de dagar som varit, efter midsommar och fram till dagens datum, har fler och fler människor besökt oss mellan Kungsbron och Slussen. Vädret har varit strålande och vårt team har haft fullt upp, från morgon till kväll! Kortfattat ska jag redogöra för en bråkdel av vad som hänt under dessa dagar, utanför det normala jobbet...

Prisutdelningen vid stora scen lockade många människor. Telefonica Blue som gick på grund utanför Marstrand revancherade sig och vann Inport racet ute på Kanholmsfjärden. Jag tillsammans med Volvo Ab:s VD Leif Johansson delade ut priset till vinnarna

TV4 sände sin morgonsoffa från vår paviljong två mornar i rad. Själv gjorde jag allt jag kunde för att få medverka i panelen, men fick nöja mig med att posera efter sändningstid

Den stora Price Giving dinner ägde rum i Statshuset, närmare bestämt i den Blå hallen. Kungafamiljen var bland annat bjudna på middagen. Dagen innan var jag och Christina på lite rehursal för att öva in prisutdelningen. Bilder från kvällen hoppas jag kunna få tag i inom snarast
Ett kärt återseende! Det ryska teamet, som var tvugna att lämna racet i Singapore p.g.a ekonomiska svårigheter, kom till Stockholm igår eftemiddag. Förhoppningsvis går besikning och andra krav igenom så att båten kan medverka under det sista benet in i ryssarnas hemmahamn St. Petersburg

Kocken Jonas Landmark kom och visade mig ett tidningsurklipp från Värmdös lokala tidning där han blivit intrevjuad i ett reportage om Volvo Ocean Race. Som bild hade Jonas valt att skicka in en som jag tagit under resan. Mycket riktigt stod det Foto: Jonas Eriksson under bilden. Vem vet, kanske har jag en framtid som professionell fotograf med min nya kamera?!

Trevlig midsommar

2009-06-21T08:33:00.006+02:00

Då lider midsommarhelgen mot sitt slut. Vädret har varit växlande, men idag söndag bjuds Stockholm på sol och klarblå himmel. Tidigt i morse gav sig tävlingsbåtarna ut till Kanhomlsfjärden, ca två timmars segling från Kungsbron, för det sista Inport racet i Volvo Ocean Race 2008-2009. TV4 sänder morgonsoffan från Race village under dagen och morgondagen. Många mer eller mindre kända ansikten stryker omkring i kulliserna. Det förväntas komma många besökare under dagen, innan människor återgår till sina arbeten imorgon måndag. Stämningen är skön och harmonisk...

TV4 har sänt från utsidan av vår paviljong under hela morgonen

Helgen har varit full med besökare. Vi har jobbat hårt så att plankorna ryker

Tidigare i helgen, rättare sagt på självaste midsommarafton, stundade midsommarfirande här i Volvopaviljongen. Midsommarstång, buffé och sång inramade firandet på ovanvåningen (Sea Lounge). Det var trevligt värre! Så här såg det ut då kvällen stundade...

Skön inramning i Sea Lounge

Utomhus grillade Jonas korv och kött

God mat och dryck. VO70-båtarna i bakgrunden. Trevlig midsommarstämning

I övrigt är många överrskade att så många människor kommit ner till Race village under midsommar. Besökarna består både av boende i huvudstaden och människor på besök från andra delar av landet, men även mängder av turister. Ett glatt besked för Volvo Ocean Race och Stockholms stad som investerat stort i detta stop over! Än en gång bevisar detta segelevent att det håller mycket hög klass och status.

Alla glädjs över att Race village är så välfyllt

Puma och E4 - två olika vinnare

2009-06-18T16:14:00.005+02:00

Här om dagen gick båtarna så i mål i Sandhamn. Efter mindre än 40 timmars segling nådde Puma mållinjen först av båtarna i startfältet från Marstrand. Detta var en efterlängtad benseger för det amerikanska teamet som i och med denna seger vann sitt första ben under Volvo Ocean Race 2008-2009. Tätt efter vinnarbåten kom Ericsson 3 som fick se sig besegrade med minsta möjliga marginal. Besvikelsen var stor då E3:an, med Skandinavisk besättning ombord, helst av allt ville vinna benet in till Stockholm. Ericsson 4 var dock den störta vinnaren. Som trea säkrade E4:an totalsegern i Volvo Ocean Race, då ingen annan båt nu kan ta ikapp de poäng som skiljer ner till restrande båtar i poängtabellen. Grattis E4, Torben Grael och övriga ombord på vinnarbåten! (Stort grattis till mig också som tippade E4:an som slutsegrare redan i Alicante)

Brasilianaren tillika skepparen ombord på Ericsson 4, Torben Grael, anses idag vara en av världens absolut bästa seglare. Nu har han dessutom vunnit Volvo Ocean Race 2008-2009

Efter ett kort City sprint från Kanholmsfjärden in till Skeppsbron i centrala Stockholm lade båtarna till jämte Volvopaviljongen under onsdagen. Solen sken och besökarna samlades runt om i Race village för att se VO70-båtarna och dess besättningsmän.

Med det fina vädret kom besökarna. Race village fylldes sakta men säkert med nyfika åskådadare
Ericssonpersonal välkomnade E3:an och E4:an till sin hemmahamn

I övrigt har stoppet hittills i Stockholm varit bra och välbesökt. Vädret har varierat något. Från regn och kalla vindar till sol och klarblå himmel. Tyvärr är vädret inte det bästa just nu och prognosen över midsommar ser inte allt för ljus ut. I paviljongen har vi mycket att göra. Våra gäster är nyfikna på vår utställning och våra nya produkter. Inte minst vår nya hybrid och vår S60-konceptbil! På ovanvåningen har middagarna och föredragen avslöst varandra. Intresset för racet och vår lokal är på topp. Utanför paviljongen ligger båtarna stilla och fint uppradade, redo att anta Inport race på söndag.

Hög aktivitet på ovanvåningen (Sea lounge) av Volvopaviljongen

Nya S60:n fångar ALLAS uppmärksamhet. Så gymt läcker!

Stängningsdax och mörkt i Race village. Fridfullt ligger VO70-båtarna och skvalpar jämte kajen.

Vill passa på och önska mina trogna läsare en trevlig midsommar!

Andra anhalt Stockholm

2009-06-15T20:24:00.002+02:00

Dagarna i Sverige är minst sagt händelserika. De första dagarna under Marstrandsstoppet innehöll tyvärr mer regn och blåst än sol och sköna varma vindar. Besökarna uteblev och Race village besöktes endast av inbitna seglare och de mest Volvo Ocean Race intresserade. Under lördagen vände dock vädret och vi fick en mycket fin helg ute på Marstrandsöarna. Besökarna strömmade in med de båda färjorna som trafikerade vattnet mellan Koön och Marstrandsön. Söndagen, tillika startdagen, innehöll också stålande solsken och skönt svenskt sommarväder. Själv befann jag mig i vår huvudstad Stockholm denna dag, då jag sent på lördag kväll kört upp en Volvobil till Race village vid Kungsbron. Jag fick inte uppleva det fina vädret och starten på Marstrand, men rapporter från västkusten meddelade att stämningen var på topp!

Med vädret kom besökarna. Båtarna låg uppradade och glänste i solskenet

På stora scen kunde folk lyssna på seglarna under Q & A:s (frågestund)

Jag fick istället uppleva 8-gradigt försommarväder med både ihållande regn och kalla vindar. Öppningen på Race village i Stockholm fick samma tråkiga start som i Marstrand. Race village här i huvudstaden är dock betydligt större än det i Marstrand och riktigt bra uppbyggt. Jag vill nog hävda att det är ett av de bäst utformade Race village som vi haft i racet. Om bara solen träder fram och temperaturen höjs så kommer vi få uppleva ett välfyllt och trevligt stop over här i Stockholm.

Benet är nu inne på sitt andra dygn. Båtarna startade i goda vindförhållanden och gjorde mellan 15-20 knop då man lämnade Marstands bakom sig. Telefonica Blue gjorde dock något man inte får göra. Efter en kort tids segling gick man på grund bland de två meter höga vågorna och blev sittandes under tre timmar på ett och samma ställe. Efter att polis och kustbevakning lyckats hjälpa loss båten från grundet sökte Telefonica Blue upp land. Där beslöt man sig för att inte fortsätta benet upp till Stockholm på GRUND av de skador man ådragit sig. I och med detta är andraplatsen i stort sett bortskänkt till Puma som inför detta ben endast låg en poäng före TB i en totala poängställningen. Ett tungt avbrott för det spanska syndikatet och skeppare Bekking, som för andra gången under Volvo Ocean Race går på grund.

Besättningen ombord Telefonica Blue såg minst sagt besvikan ut då båten kört på grund utanför Marstrand

Följ båtarna och ställningen i benet mellan Marstrand och Stockholm på http://www.volvooceanrace.org/. Go Ericsson 4

Första anhalt Marstrand

2009-06-11T16:55:00.008+02:00

I går onsdag öppnades Race village av ingen mindre än Kung Carl XVI Gustav. I regn och rusk samlades ett hundratals människor iförda regnkläder och paraplyn vid den stora scenen på Marstrandsön. Under resten av dagen regnade det konstant och öppningen av Marstrandsstoppet blev väl inte vad man inners inne hade hoppats på. Visserligen kom båtarna inte förrän i natt (natten mellan onsdag och torsdag) så jag antar att intresset för att komma till Marstrand är mycket större nu, även om det duggar lite.

Vi har det mesta av våra utbud på Marstrandsön i form av en mindre paviljong med en utställning i. Dessutom finns VO70-båtarna på denna sida om vattnet och Volvo Ocean Race Experience ligger även här. På Koön (”fast landet”) finns mesta delen av våra produkter, i forma av bilar, en lastbil och en hjullastare. Mellan öarna får man ta de färjor som trafikerar vattnet och dessa tar inte mer än ett par minuter att åka över med. Race village är väldigt trevligt och mysigt på något sätt, då så många privatbåtar finns i hamnområdet. Om bara vädergudarna vill så kommer detta kunna bli en fin och händelserik långhelg som jag sent kommer att glömma.

Katrin och jag tampades i regnet på Koön (Ringplan) under öppningsdagen

Vår lilla utställning i Volvotältet

Till skillnad från föregående stopp så bor nu hela teamet tillsammans i ett hus, ett stenkast från vår Volvopaviljong. Vi har en stor vindsvåning med kök och många sovrum. Det är ett trevligt gammalt trähus från 1700-talet, men vår våning är nyrenoverad så vi har det hur bra som helst just nu.

Gänget vid köksbordet. Thomas och Jensita från Proffice på besök

Det första jag gjorde (då jag aldrig tidigare varit på Marstrand, tror jag) var att ta med mig min nya kamera ut på en upptäcktsfärd då jag kom till ön i måndags. Thomas gjorde mig sällskap och det tog dryga timmen att gå runt ön. Vi följde vattnet och fick några fina foton i kvällssolen. Så här det ser det ut på Marstrand en fin sommardag…

Marstrands inlopp i kvällssolen

Skallens fyr

Fästningen längst upp på Marstrandsön

Så till slut till tävlingen. Som jag skrev i början av inlägget kom tävlingsbåtarna in till Marstrand i natt. Närmare bestämt kl 04.30 på morgonen. Segrare från Irland till Sverige blev Ericsson 4, trots att man seglat med endast ett roder (ratt) under större delen av benet. Två slutade Puma följt av Green Dragon som än en gång överraskar med sin positiva segling.

Under detta stopp, som kallas för ett pit-stop, får inga andra än seglarna själva göra reparationer eller justeringar på båtarna. Båtarna får heller inte tas upp på land. Skulle dessa regler brytas får lagen poängavdrag, vilket gör att båtarna och seglarna står inför en spännande tid innan starten av nästa ben upp till Stockholm på söndag.

Uppdatering kommer

2009-06-11T00:21:00.004+02:00

Starten här i Marstrand har varit mer än hektisk (!), trots det dåliga vädret. Det har gått i ett hela tiden. Jag har inte haft en chans att skriva något inlägg på min kära blogg, men kommer göra ett försök under morgondagen. Tills dess, håll ut mina kära läsare =) Håååll uuuuuuut

Home sweet home

2009-06-07T22:29:00.003+02:00

Då är cirkeln (nästan) sluten. Jag och mitt arbetsteam har landat på svensk mark efter att ha varit utomlands sedan mitten på mars. Tidigt i morse styrde vi tre Volvo Ocean Race Edition-bilar från Galway på den irländska östkusten till huvudstaden Dublin på östkusten. Där lämnade vi bilarna vid flygplatsen och hoppade på flyget till Paris. Från den franska huvudstaden flög vi sen vidare till Göteborg där vi landade strax efter kl 21 ikväll. Nu är vi inkvarterade på Hotell 11 (där jag bodde under ett antal veckor under min Volvoutbildning i somras) för att kl 8 i morgon bitti bli upphämtade utanför hotellet för utbildning och diverse pappershandtering ute på Torslanda.

Just nu är jag lite sliten efter en tidig morgon och en lång resdag. Jag ska kika lite mail, ta en dusch och sen ska jag gå och lägga mig. Det väntar en intensiv vecka (!) här i Göteborg och Marstrand. Lika bra att vila upp sig då man får chansen.

En skön summering

2009-06-05T14:12:00.011+02:00

I onsdags passade jag och Sebastian på att insupa det goda från det fina vädret och livet här i Galway. Direkt efter jobbet gick vi med raska steg och införskaffade oss mat och dryck i området kring vårat hotell. Med mig i ryggsäcken hade jag en filt från hotellrummet. Det var dags för en gottastund! Till fullo njöt vi av solens sista timme, den goda pizzan och drycken. Ett värdigt slut på en hård arbetsdag.

Skön avkoppling vid vattnet

Medan vi satt på filten och frossade, summerade vi stoppet här i Galway och kom fram till att detta varit ett av de bästa stoppen hittills i racet. Vädret har varit strålande, människor från hela Irland har kommit till stan och Race village för att njuta av den härliga stämningen. Staden har verkligen livats upp och racet känns som en enda stor folkfest. Männsikor supportar eventet som kommit till ön. Man är stolt över detta och hela näringslivet har hjälpt till att stötta Volvo Ocean Race´s ankomst. Bilderna som kommer nedan sammanfattar stoppet på bästa möjliga sätt.

Irländarna kan känna sig stolta över sitt arrangemang och engagemang här i Galway. Volvo Ocean Race har varit en succé

Race village har under dessa två veckor alltid varit välbesökt

Irländarna vet hur man njuter av det goda livet...

...och av deras favoritöl

Längs vattnet har mängder av människor samlats för att dricka gott och ha det trevligt tillsammans

Spelmän finns i hela Galway. Längs vattnet, barerna och på gågatorna

Även marknadsföringen av racet har varit enorm
På Irland, framför allt på västkusten där vi befinner oss, är Iriska språket stort. Låter nästan som holländska och jag försår INGET

Vädret - det fantastiska vädret - har varit underbart och kom som på en beställning

Irländskt väder?

2009-06-03T15:45:00.007+02:00

Innan jag åkte till Irland blev jag förvarnad att förbereda mig på regn, minst en gång per dag. Nu har vi haft sol, klarblå himmel och temperaturer upp till 34 grader sen förra torsdagen! Inte ens irländarna av det äldre gardet minns då de hade så här fint väder under mer än tre dagar i rad. Vi är minst sagt lyckligt lottade och vältajmade med Volvo Ocean Race. Nu visar dock väderprognosen att det fina vädret kommer upphöra från och med fredag, men vi har då kunnat njuta av det bästa vädret i Europa under en hel vecka vilket är helt fantastikst!

Varmt och skönt i Galway Race village. Mer än 238.000 människor har besökt Race village!

Imorgon har jag min sista lediga dag här i Galway. Funderingar går på en båt- eller flygtur ut till en ö-grupp (Aran Islands) just utanför Galways kust. Det ska vara jättefint där att cykla omkring och gotta sig. Jag får se hur det känns då jag slagit upp ögonen imorgon bitti, men är vädret så här fint imorgon med så finns det goda chanser att jag ger mig av.

I övrigt förbereder sig Race village, Galway, ja hela Irland inför helgen. Det väntas återigen folktillströmning på lördag då båtarna ger sig av mot Marstrand. Detta ben kommer passera Holland, rättare sagt Rotterdam, där en kortbana placeras ut i havet. Här kommer båtarna tävla på tid inför tusentals åskådare längs kusten och ute till havs. Privatbåtar kommer även kunna tävla mot VO70-båtarna om snabbast tid runt banan. Därefter styr båtarna mot Sverige och väntas vara framme efter fem dagars segling. Ska bli spännade att se om Telefonica Blue kan sätta press på totalledaren Ericsson 4 i jakten på slutsegern.

Kan Ericsson 4 (lägst bort i bild) hålla avståndet till tvåan i Volvo Ocean Race, Telefoncia Blue. Ska Ericsson 3 med den skandinaviska besättningen klätta i placeringar då man nått Marstrand?

Blandad kompott

2009-06-01T14:16:00.009+02:00

Den gångna veckan här i Galway har varit storslagen. Det har hänt så mycket varje dag att jag får dagarna att smälta ihop. Intrycken är många och utan min kamera skulle jag ha svårt att minnas allt! Sätter ihop ett litet bildspel i detta blogginlägg och avslutar med en länk till ett kul videoklipp vi satte samman sent en kväll...

Tidigare under föregående vecka var vädret här i Galway inte det bästa. Produktdäcket var stundtals folktomt

Tre oranga gestalter skapar en jättekona!

Team building vid frukostbordet. Thomas, Sebastian och Christian lyckades, helt omedvetet skapa den irländska flaggan av sina tröjor

Helgen bjöd på strålande väder och Sebastian o Katrin hjälpte städarna att fixa till produktdäcket

Foto från helgens flyguppvisning av the Red arrows

MÅNGA åskådare vid stora scen i lördags kväll

Inte alla ägnade sig åt musikunderhållningen

Grannbyggnaden till Race village. Strålande utsikt

Fullt med åskådare följde cermonin innan ProAm race

Mats fick åka med ombord på Telefonica Blue och lovade dyrt och heligt att vinna racet, men icke!

Många följde racet från vattnet. Ericsson detsamma

Avslutningsvis...som utlovat...

http://www.youtube.com/watch?v=EfpSQ34MIBk

Uppdatering 6

2009-05-31T01:02:00.003+02:00

Dagen avslutad. Jag är hemkommen till hotellrummet. Min kollega Thomas ligger redan och sover. Försöker smyga ner tangenterna på datorn. Lugnt och tyst i rummet. Ska bli skönt att krypa ner under täcket och vila fötter, ben och rygg.

Sista timmarna i Race village handlade mest om musikuppträdande på stora scen. Mängder av folk njöt av musiken och stämningen. Inga slagsmål, inget stök och bök. Allt flöt på bra och de gäster som kom in på produktdäcket dök upp av intresse för våra produker.

Promenaden från Race village, genom stan, var intressant. Människor överallt! Bilköer, folk som korsar vägarna i god tro att ingen kommer köra över en, skratt och människorop överallt. Pubarna är fulla till bristningsgräns. Galway har nog aldrig tidigare upplevt en sån folkfest. Natten har bara börjat.

Avslutar livebloggandet med att stolt berätta att jag vann vadet mot Sebastian. En sillstypare har inte en chans mot en äkta hård värmlandspöjk!

God natt!

Uppdatering 5

2009-05-30T22:49:00.002+02:00

Kvällens sista 20 minuters rast. Lamporna är tända i Race village. Ljudnivån har höjts en aning men stämningen är fortfarande god. Hade jag och Sebastian inte ingått ett vad om vem som kan stå kvar längst ute på produktdäcket i t-shirt så hade jag tagit på mig en tröja. Temperaturen börjar sjunka...

Avspärrningen av produktdäcket fungerar utmärkt! Vi har ett bra folkflöde och de mest seriösa besökarna kommer fram till oss och produkterna. Känns mer givande att stå och representera Volvo idag. Skönt!

Tråkigt nog har ett mörkt moln uppenbarat sig ut över havet. Det ser ut att dra sig häråt. Christian och Katrin har just klätt på sig regnmunderingen. Varför ingick jag i Sebastians vad?!?!

66 minuter innan Race village stänger. Hoppas på en minst lika trevlig dag imorgon...

Ops...första regndroppen har uppenbarat sig...

Uppdatering 4

2009-05-30T21:44:00.003+02:00

Solen har börjat gå ner över Galway och det börjar bli svalare ute. Kvällen kommer bli fin och på stora scen har livemusiken börjat spela. Skön stämning i Race village...

Prisutdelningen blev en succé, lika så dagens Inport race. Mer än 50.000 åskådare samlades i området Salthill för att se dagens två race ute på Galway Bay. Under prisutdelningen var åter folkmassorna samlade. Ett tusental människor grattulerade vinnarna Puma Ocean Racing till första segern i ett Inport race. Champange sprutades och musik dånade ut i högtalarna samtidigt som mediauppdådet fotograferade och filmade det hela.

Vi har spärrat av produktdäcket och kommer ha två insläpp till våra produkter. Gårdagskvällen blev lite stökig runt våra produkter, så ikväll tar vi det säkra före det osäkra och förbjuder öl och alkohol på produktdäcket. I övriga är alla hjärtligt välkomna in till oss!

I nuläget sitter jag och knappar på mitt blogginlägg, medan mina kollegor Joanna och Christina frossar i sig varsig glass. Nio minuter återstår av min rast och jag ska försöka vila benen ända in i det sista. Lite drygt två timmar återstår nu av arbetsdagen...

Uppdatering 3

2009-05-30T18:57:00.004+02:00

5 km bilkö in till centrala Galway...från alla håll! Race village upplever ett enormt publikdrag och vi har verkligen att göra.

Jag har fått på mig en keps för att skydda mitt lätt solbrända huvud. Samtidigt har jag försett mig med thaimat och en stor Coca Cola för att fylla på depåerna. Värmen gör sitt och den enorma folkmängd vi upplever gör att vi måste fylla på med vätska hela tiden. Själv är jag på tok för dålig på att dricka tillräckligt med vatten, men inser nu att det är ett måste.

I dagens andra Inport race slutade Puma som segrare före Ericsson 3 och på tredje plats Telefonica Blue. Totaltställningen slutar därför enligt följande...

Puma - 4,0p
Telefonica Blue - 3,5 p
Telefonica Black - 3,0p
Ericsson 3 - 2,5p
Ericsson 4 - 2,0p
Delta Lloyd - 1,5p
Green Dragon - 1,0p

25 minuter kvar på min middagsrast. Om någon timma börjar prize giving på stora scenen. Synd att jag missar den, men med lite tur så kan jag se delar av den från vårt produktdäck samtidigt som vi jobbar.

Tack Jossan för solskyddskrämen!

Uppdatering 2

2009-05-30T16:11:00.003+02:00

Kvart över tre på eftermiddagen. Vem sa att det alltid regnar på Irland?? Här skiner solen som aldrig förr... Min solbränna känns redan i pannan.

Produktdäcket är konstant fullt med människor i alla åldrar. Vi omges av barn med målningar i ansikten, ungdomar som sätter sig i bilarna och drömmer sig bort för en stund, vuxna människor som seriöst funderar på att införskaffa en Volvo och pensionärer som får chansen att stolt berätta om sina tidigare ägda Volvobilar. Det är en härlig mix på människor i Volvo Ocean Race village.

Så här skriver webbkrönikören på www.volvooceanrace.org:

"Telefonica Blue won the first race of the in-port series on Galway Bay. Telefonica Black was second and PUMA third. Conditions on the course have turned light and shifty. After a slight delay, race two is underway."

Poängstriden mellan Telefonica Blue och Ericsson 4 håller i sig...

Uppdatering 1

2009-05-30T13:24:00.005+02:00

Fortfaranade strålande väder! Allt fler människor passerar entrérna in till Race village...

VO70-båtarna har lämnat hamnen och förbereder sig för Inport race utanför Salthill, fem kilometer norr om Race village. Starten går av stapeln kl 13.00, dvs om 28 minuter. Flera av gästerna jag pratat med under gårdagen skulle ta sig ut längs kusten för att se racet. Några skulle dessutom ge sig ut i sina egna båtar för att komma riktigt nära racet. För de som väljer att stanna kvar i Race village och njuta av festivalstämningen kan se racet på en av våra stora tv-skrämar på området. Ingen missar Inportracet, om man inte vill...

Runt halv tolv uppenbarade sig ett 10-tal jetflyg på himlen. Vi blev under en halvtimme underhållna av en flyguppvisning av värlsklass! Jetplan med jaktpiloter från England visade upp konster som man bara sett på tv. Människor stod som förtrollade och ingen kunde undgå uppvisningen.

Lunch nu för min del. Gick upp till bargatan, endast två kvarter från Race village, och köpte mig en fruktsmoothie. Tillsammans med stämningen, vädret och smaken från min nyinköpta sommardrink fick jag äntligen upp känslan att sommaren är här!

Liveuppdatering Inport race day

2009-05-30T12:07:00.004+02:00

Sol, nästan klarblå himmel och goda vindar... Klockan har passerat 11.00.

Idag är det så dax för Inport race utanför Galway. Jag kommer befinna mig i Race village under hela dagen (10.00-23.00) för att jobba på vårt produktdeck. Under gårdagen vällde det fullkomligen in människor i Race village och idag förväntas ännu mer människor. Det är en stor folkfest här i Galway!

Under förmiddagenhar vi kört igång med två guidade turer. Christina startade upp med en guidad tur för Volvo Trucks UK vid 10-tiden, följt av Thomas och Joanna som för några minuter sedan påbörjade sin guidade tur för 55 personer från Volvo Trucks Irland. Dessa gäster ska inte bara få en rundvandring i Race village. De ska även se på då tävlingsbåtarna lämna hamnen i vad vi kalla för departure ceremoni, och bege sig ut till havs för att se racet kl 13.00

Övriga produktspecialister jobbar frekvent jämte våra Volvoprodukter. Vi pratar med gäster, förser dem med information, gratis broschyrer, förmedlar kontakter till bilsäljare och pratar naturligtvis väldigt mycket om Volvo Ocean Race. Det är helt enkelt fullt pådrag redan nu.

Återkommer med fler uppdateringar under dagen.

Lägesrapport

2009-05-28T14:55:00.004+02:00

Under Volvo Ocean Race sjunde ben hit till Galway var tätstriden jämn och spännande ända från starten i Boston. Ledarbåt och placeringar ändrades konstant beroende på vägval och väderförhållanden. Det var inte många båtar som inte befann sig inom top tre placering vid något tillfälle under benet. Dessvärre halkade Ericsson 3 långt efter tätklungan redan efter några dagar, då man oturligt nog kolliderade med vad man tror var en val. Skadorna på båten blev för stora för att man skulle kunna ha något med tätstriden att göra. Puma ådrog sig också skador på sin båt, vilka visade sig vara större än man från början trott. Då man hissade upp båten på land upptäckte man väldigt stora skador på rodret. Dessa två båtar kommer kräva tid att reparera innan helgens In-port race går av stapeln. De andra båtarna verkar enligt rapporter vara redo för kommande kortbanerace efter enkla justeringar och underhåll.

Vo70-båtarna ligger på land i Race village och justeras inför helgens In-port race

Pumabåten repareras för tillfället och måste vara i vattnet innan fredagens In-portträning

Härlig inramning

2009-05-26T16:31:00.005+02:00

Till skillnad från övriga stop hittills inom Volvo Ocean Race (undantag från Alicante, Spanien) har precis hela Galway och stora delar av Irland blommat ut till ett enda stort Volvo Ocean Race firande. Galway är, som jag tidigare skrivit, en stad på ca 50.000 invånare med ett trevligt centrum bestående av gågator, små affärer, pubar, restauranger och många gatuförsäljare. Till detta hör att alla i stan marknadsför racet och båten Green Dragon över allt annat. I sina hem, i skyltfönster, i reklamkampanjer, på bussar, i radio och på tv syns Volvo Ocean Race loggor eller målade gröna drakar. Alla står bakom racet och denna folkfest! Människor går runt stolta iförda Green Dragon kläder eller andra attiraljer på gatorna och glädjs åt att detta världsevent är på plats.

Samtidigt smittas man av det irländska lugnet, farmför allt den avslappnade stil som är typiskt för västkusten. Det gemytliga som staden utstrålar med sina små stenhus och mysiga byggnader, samt den trivsamma stämningen gör att småstadskänslan infinner sig då man vandrar runt i stadsdelarna kring Race village och bargatorna. För att enklare beskriva denna harmoni kommer här ett bildkollage från Galway och Race village…

Gågatorna är fulla med folk. Lugn rytm och ett behagligt folkmyller

Att njuta av en öl i kvällssolen tillhör vardagen på Irland. Så här kan det se ut en skön kväll i Race village

Många båtar, stora som små, har lagt till inne i hamnen under festivalen

De flesta utnyttjar läget på bästa möjliga sätt

Till och med polisen stannar upp och nyfiken kollar in VO70-båtarna

Race village har mycket att erbjuda här i Galway - både för stora som små

Skolprogram annordnas under veckodagarna. Naturligtvis behövs en fikastund ute i det gröna

Längs gatorna nere vid Race village kan man även njuta av solen och en kall Guinness på en av de lokala pubarna

Öppningsdag och välkomnande

2009-05-24T15:17:00.006+02:00

Race village här i Galway öppnade igår lördag förmiddag. Då vi vaknade på morgonen stod regnet som spön i backen. Tummarna hölls för att ovädret skulle dra bort efter frukost, men så blev inte fallet. Det blev jacka och paraply ner till området. Så här såg det ut innan vi öppnade upp portarna för allmänheten…

Produktdecket innan vi öppnade upp race village. Regn, regn och åter regn
Erik och Craig hade dock kul i vattenpölarna

Sen, som en blixt från klarblå himmel, blåste de mörka molnen bort från himlen över Galway och en helt fantastiskt fin dag uppenbarade sig. Människor vällde in i Race village och arbetsdagen blev ett enda långt glädjerus. Som jag skrivit i tidigare inlägg har vi tyvärr inte någon Volvopaviljong här på Irland, men ett imponerande fint produktdäck. Just detta produktdäcket var välbesökt från det att vädret vände tills det att mitt arbetsskift slutade kl. 17.00.

Till slut kom solen och folkmassorna började trilla in i festivalområdet

Sebastian demonstrerar nya Volvo XC60:n för några nyfikna irländare

Med raska steg gick mitt arbetsteam för dagen hem till hotellet för att svida om. Jag och Christina gick åter ner till området och njuta av stämningen. Vi hittade ett bord i solen, köpte varsin öl och gottade oss, tillbakalutande på stolarna och självklart iförda solglasögon. Innanför glasväggarna pågick en landskamp i rugby mellan Irland och Skottland, och det var bra stämning på tv-tittarna!

Behind the white fence

Efter ölen strosade vi ut till hamnområdet, längs mat- och försäljningsstånd för att tillslut stanna och köpa en äkta tysk BBQ-korv. Mätta och belåtna drog vi oss sedan sakta mot hotellet och summerade öppningsdagen som lyckad här i Galway.

Christina väntar otåligt på sin äkta tyska korv i bröd

Under natten till idag (söndag) kom alla (!) båtar in till hamnen i Galway. Ericsson 4 segrade före Puma och på tredje plats Green Dragon, som gjorde sitt bästa ben hittills under racet. Det skiljde inte mer än ett fåtal timmar mellan första och den sjunde och sista båten över mållinjen, vilket än en gång understryker hur jämna dessa båtar kan vara. Själv låg jag och sov då båtarna kom in till Galway och har därför tyvärr inga bilder från mottagandet. Rykten säger dock att irlandarna slagit på stort och ställt till med en imponerande välkomstmottagande under de tidiga morgontimmarna. Inte minst för sin egna båt, irländarnas stolthet - Green Dragon.

Teampresentation 7/7

2009-05-22T14:07:00.005+02:00

Sista teammedlem ut i min lilla presentationsserie är...

Namn: Christina Fransson

Ålder: 27 år i år

Smeknamn: Frasse-Fräs a.k.a Bääävern

Göteborgstjejen Christina Fransson är ämnet Prins Philip inte kan sluta prata om. Hon guidade vår svenska prins i vår Volvopaviljong i Spanien på bästa möjliga sätt och ska ha imponerat stort på ”motorprinsen” (inte för inte som prinsen gått och blivit singel). Själv pratar hon inte så mycket om det hela, men tungor säger att hon har en affisch med prinsen hängandes ovanför sin säng i de hotellrum vi bor på. Christina har järnkoll på hur mycket hon väger i 70km/timmen och är (nästan) en lika flitig bloggare som jag (http://www.kickigoesworldwide.com/)

Den före detta handbollstjejen drabbades lite av ”Sebbesyndromet” i början av racet . Hon (tillsammans med kollegan Thomas) sprang flitigt några mornar innan jobbet, men tappade olyckligtvis all hunger till träning. Själv förklarar hon syndromet med att hon kommer att komma igång igen, trots att det gått flera månader sedan hon tränade hårt. Frågan vi alla ställer oss nu är om hon någonsin kommer sätta på sig ett par löpskor igen.

Christina ställer alltid upp på allt och alla. Hon har nära, väldigt nära till ett skratt och är samtidigt en bra lyssnare. En bra teamspelare som smälter in bra i vårat goa arbetsgäng!

En liten bit av Irland

2009-05-20T20:03:00.006+02:00

Dag två här i Irland. Jag, Sebastian och Christian hoppade in i en hyrbil tidigt på tisdag morgon. Målet var att ge sig ut på den irländska lansbygden och längs de vackra kusterna för att få se mer av den gröna ön. Till att börja med var vägarna breda och fina då vi lämnade galway, för att lite senare omvandlas till krokiga och smala vägar. Hasighetsskyltarna visade 100 km/h, men inte ens en rallyförare av världsklass skulle kunna hålla 80 km/h på vissa av sträckorna. Dock var miljön, naturen och de små byarna längs vägen magiska och precis som jag föreställt mig (efter att i mina ungdomsår sett något eller några av avsnitten från den klassiska tv-serien "Hem till gården").

Under resans gång stannade vi till ett par gånger för att njua av och fotografera miljön. Resultatet kommer här...

Det finns många fyrar och mängder av vackra stenmurar på Irland

Sebastian fotar de enorma klipporna

Jag och Sebastian njuter av vyerna

Irland - den gröna ön

Mer underbara vyer

Vi hade kunnat ta oss ända ut till udden, men det hade tagit oss timmar!

Idag har vi haft lokal utbildning tillsammans med Volvo Irland. Det produktdäck vi ska använda oss av här i Galway är utrustat med fem bilar, en buss, en lastbil och två maskiner från Construction Equipment. Dessvärre har finanskrisen medfört att vi inte kommer ha någon stor och fin Volvopaviljong, vilket är trist då irländarna satsat mycket på vårt Race Village och Volvo Ocean Race. Marknadsföringn är enorm här i Galway och hela staden ställer upp inför stoppet i tävlingen. Det märks att befolkningen vill sätta staden, hela landet på världskartan!

Reklar och försäljningskampanjer finns i vart och varannat skyltfönster i centrala Galway

Visst känner vi oss välkomna!

Imorgon skulle Race village ha öppnat, men båtarna förväntas inte komma in till Galway förrän på lördag natt eller under söndag. Detta ha medfört att vi får ytterligare två sköna dagars ledighet innan vi öppnar upp Race village för allmänheten på lördag. Jag har inte planerat torsdagen eller fredagen ännu, men något kul ska det allt kunna bli.

Galway, Irland

2009-05-18T20:33:00.007+02:00

Tidigt i morse, 05.00 lokal tid, landade Aer Lingus med åtta produkt specialister från Volvo på flygplatsen i Dublin. Jag och mitt team hade flugit en behaglig resa från Boston kl 18.00 söndag eftermiddag för att dryga fem och en halv timma senare landa på Irländsk mark. Det hade regnat hela natten i Dublin och jag stod i valet och kvalet att spendera dagen i huvudstaden eller ta bussen direkt till Galway. Såsmåning om beslutade jag mig för det senare alternativet och klev tillsammans med Josefin, Joanna, Thomas och Katrin på direktbussen till västkusten. En tre timmars bussfärd på den Irländska landbygden blev föremålet för förmiddagens lugna aktivitet och under tiden vi färdades på motorvägar och mindre, krokiga landsvägar trängde solen igenom molntäcket.

Katrin imponeras av skvallertidningarna medan Joanna ser fundersam ut i sätet bakom

Dublin från bussfönstret. Mycket vatten och fint längs vägen ut ur huvudstaden. Det fina vädret bryter igenom

Väl framme tog vi en pormenad med våra resväskor genom de centrala delarna av Galway, från busstationen till vårt hotell. Vi checkade in, även om vi inte fick tillgång till våra rum förrän senare, lämnade vårt bagage på hotellet och gick ut i folkvimlet för att se oss om och ta en bit mat. För att vara en måndag strosade förvånansvärt många Irländare och turister omkring på gågatorna, fikade på mysiga uteserveringarna och njöt av det soliga vädret. Även om vindarna var relativt kalla räckte det med jeans och en varmare tröja för att känna sig behagligt varm.

Efter måltiden tog jag och Thomas en tur till fots längs kusten, universitetet och den kanal som rinner genom staden. Efter någon timma var vi så åter tillbaka utanför vårt hotell. Lyckligtvis var nu vårt rum färdigstädat och till vårt förfogande. Uppe på rum 334 packad vi upp innehållet i våra resväskor och tog därefter en välbehövlig stödvila. Smått jetlagade somnade vi helt ovaggat och vaknade då larmet på Thomas mobil ljöd. De senaste timmarna har mest gått åt till att göra småsaker här på hotellrummet.

Vacker miljö i centrala Galway

Tidvattnet är lågt nere vid havet

Imorgon har vi vår andra lediga dag innan vi på onsdag börjar vår lokala utbildning. Race village öppnar upp på torsdag och på fredag förväntas båtarna anlända till Irland. Uppskattningsvis förväntas cirka 350.000 människor besöka Galway under stoppet. En stad som normalt har ett invånarantal på 50.000 människor. Dessa veckor kan komma att bli en enda lång folkfest!

Shipping out of Boston

2009-05-17T19:16:00.007+02:00

Då var det så dags... I går lördag lämnade tävlingsbåtarna Boston för en dryg veckas segling till Galway, Irland. Benet över Atlanten ses om ett av de mest äventyrsfulla och tuffa av alla ben under detta race. Endast benet mellan Singapore till Kina anses vara tuffare. Livliga vatten, vindar och eventuella isberg kan dyka upp under första delen av sträckan. Senare del förväntas gå riktigt fort då strömmarna från den Golfstömmen för med sig extra fart för segelbåtarna. Inte helt omöjligt att vi får uppleva ett nytt hastighetsvärldsrekord! Det seglarna dock får ha i extra åtanke är försiktighet. Under förra racet 2005-2006 förlorade man både en båt och en besättningsman miste livet under denna sträcka över Atlanten. Så skepparna ombord bär ett stort ansvar för sin besättning och att man inte pressar båtarna för hårt.

För min del innebär starten av benet att stoppet här i Usa är över. Klockan 18.00 igår stängde vi dörrarna till Race village och såg tillbaka på tre mycket bra och välbesökta veckor i Sea Port harbour. Nu återstår inte mer än dryga sex veckor av Volvo Ocean Race och de sista stoppen kommer gå så otroligt fort. Galway förväntas bli ett trevligt stopp på ca två veckor. Därefter väntar intensiva veckor både i Marstrand och Stockholm. Kort efter att midsommar är firat förflyttar vi oss till slut till St. Petersburg för att välkomna och fira vinnaren av Volvo Ocean Race 2008-2009. 29 juni flyger jag sedan hem till Sverige.

Som avslutning på detta blogginlägg, mitt sista på amerikansk mark, kommer jag traditionsenligt visa lite bilder från gårdagen.

Skepparna från tävlingsbåtarna samlades utanför Volvopaviljongen för att ta emot publiken jubel under skippers parade. Bouwe Bekking, Telefonica Blue ser avslappnad ut

Självklart fick skepparna skriva autografer också

Tävlingsbåtarna startade inne i hamnen, tog sig runt en kortbana innan de gav sig ut mot öppet hav. Något dimmigt under eftermiddagen

Kort efter stängning började rivkillarna plocka ner inredningen på ovanvåningen av Volvopaviljongen

Dream Team - gruppfoto och sen skålade vi med champange som min käre mor, far och bror gav mig i födelsedagspresent 7 maj. Bättre tillfälle att dricka skumpan fanns inte

Kvällen avslutades med middag på LTK (ett stenkast från hotellet) och några glas till maten

Behind the scenes

2009-05-13T16:44:00.012+02:00

Efter en fullmaxad helg har lugnet infunnit sig i Race village här i Boston. Antalet besökare avtar av naturliga själ under arbetsdagarna och vi har det tämjligen lugnt och avkopplat här i Volvopaviljongen. De gäster och skolbarn som kommer och besöker oss får vår fulla uppmärksamhet i en avslappnad miljö.

I helgen som kommer, våra sista dagar i Boston, lämnar båtarna för Irland och det förväntas återigen massor av besökare. Själv är jag ledig under morgondagen (torsdag) och börjar inte förrän kl 14 på fredag, vilket blir en skön uppladdning inför lördagens invation samt en bra avslutning på detta underbar stopp.

Då jag inte har så otroligt mycket att rapportera efter helgens inlägg kommer här en trevlig redovisning av vad som händer bakom kulisserna under mina "arbetsvardagar". Håll till godo...

Volvopaviljongen. Josefin och Christina njuter av det fina vädret på balkongen

Christian har en tendens att ALLTID tappa saker ur sina fickor. Denna gång sin kära mobil. Jag var tvungen att dokumentera med en bild på vårt produktdäck

Soundcheck. Sebastian kolla ljudet på Volvo Buss-montern

Dax för hemgång. Dock inte för Adam. Extraträning för de som behöver

Katrin provar skor. Hennes sko fick plats i Christians sko! Big foot

Thompa - en flitig fotograf som tänjer på gränser och mot förbud att klättra på maskinerna. Ska det bli bra foton så måste man...

Ösregn över Boston! Folk sprang för att söka skydd...

...vissa tog till andra medel mot regn och rusk. Johannes i full mundering

Warm Up middag i Volvopaviljongen. Jag och Katrin fick avnjuta vår middag på baksidan

Amerikan i t-shirt, modell äldre

Frukostbuffé finns alltid uppdukad i vår paviljong. Färska jordgubbar, gott bröd med olika sorters pålägg, ägg och Kalles kaviar, kaffe, you name it...

"AC Jocke" är en riktigt fixare! Här meckar han med våra pedaltrucks...

...för att timmen senare blåsa liv i Moder jord

VEMUK håller morgonmöte inför starten på lördag. Gott gäng, majoriteten britter

Sebastian har börjat sitt nya liv. Morgonpromenader och hälsosam mat o dryck. Ett litet återfall dokumenterades dock under morgonen. Oboy, nybakat kaffebröd med sylt. Efter återfallet dräpte han dessutom kommentaren -"Nu är man mätt o go!"

Olycka i poolen. Lyckligvis kom ingen modellseglare till skada

Jessica skyndar till undsättning

Vissa Bostonbor ser lite annorlunda ut, men de vill alla prova våra simulatorer

Modellbåtar modell större. Dessa används då skepparna från respektive team tävlar mot varandra i hamnen. Snygga och fint uppradade i vår Volvopaviljong

Avslutar med en rolig bild ombord på E4:an. Jag vinkar av folkmassorna medan Kung Karl Gustaf håller sig i bakgrunden

Fullmaxad helg

2009-05-11T23:02:00.009+02:00

Helgen mellan den 8-10 maj kommer inte suddas ut ur mitt minne så länge jag lever. Förklaringen kommer nedan...

Fredag den 8 maj öppnade upp i strålande väder. Vi hade många besökare redan från öppningstimmen till sent på kvällen. Ett flertal guidade turer stod på schemat och vi leverarade den ena grymma turen efter den andra. Vid 19-tiden samlades mer än 250 personer på vår övervåning av Volvo paviljongen för Warm Up middag. Volvo Cars VD Stephen Odell samt Volvo AB:s VD Leif Johansson medverkade och eventet var enligt vårt management väldigt lyckat.

Inne i Volvopaviljongen vimlade det av nyfikna gäster

U2 minglade runt bland folkmassorna

Leif Johansson på väg in i Volvopaviljongen för Warm up middagen

Lördagen fortsatte i samma höga tempo. Katrin och Thomas tog hand om vår svenska kung i vår utställning och leverarade en guidad tur under 20 minuter. Runt middagstid gick starten av In port race, en bit utanför hamnområdet. Många människor samlades dock i Race villageområdet för att se då båtarna lämnade hamnen och då båtarna kom tillbaka efter racet. Telefonica Blue segrade i båda racen och fick 4 poäng. Ericsson 4 slutade på andra plats och fick med sig 3,5 poäng. Tredje platsen och 3 poäng gick till Delta Lloyd, som gjorde sitt bästa In port race hittills i tävlingen.

Nere vid vattnet samlades människor för att se båtarna lämnad hamnen

VEMUK hade koll på In port racet. Sadie till vänster och Guy i mitten - refererar racet

Racet är över, båtarna på väg in i hamn

Många ville se prisutdelningen. Fotot taget från vår Volvopaviljongs andra våning

Så kom då den magiska söndagen! ProAm race stundade på förmiddagen och vi var ombedda att hjälpa till med att ta hand om alla inbjuda gäster som skulle ombord på segelbåtarna. Tävlingsbanan var för dagen placerad just utanför Race village och ännu en gång var området fullmatat av människor. Vädret var optimalt för segling. Sol, goda vindar och en bana som inbjöd till underhållning för den massa av åskådare som kommit för att se tävlingsbåtarna i action. Lagom då jag satt och förberedde mitt arbete för Ericssons gäster kom Edward (Volvo AB) och Jessica (VEMUK) och gav mig den mest fantastiska födelsedagspresenten. Jag skulle få följa med Ericsson 4 ut i racet och tävla! Glädjen och adrenalinet pumpade i kroppen. Väl ombord på E4:an visade det sig att jag dessutom skulle få sällskap av bland andra Ericssons VD Carl-Henric Svanberg samt Carl den 16 Gustaf. Inget dåligt sällskap! Vi vinkade av folkmassorna och media till tonerna av E4:ans teamlåt och gav oss ut till racebanan. Innan racet startade småpratade jag med alla ombord och det kändes helt overkligt att JAG skulle få spendera en timme tillsammans med dessa människor, ombord på en av världens snabbaste segelbåtar! Alla fick delta i seglandet och stämningen var fantastisk omborg. Skepparen Torben Grael styrde skutan och manskapet, och vi flög fullkomligen fram på vattnet. Utan spinaker nådde vi 22 knop och känslan var magisk.

Fint väder och många besökare som vinkade då vi lade ut från kajen

Torben styde oss ut ur hamn. Vilken professionell kille!

Kung Carl Gustaf och jag "regerade" på E4:an

Alla ombord fick hjälpa till att segla VO70:n
Här är vi i full färd att "flyga" ikapp Telefonica Blue.

Efter första racet byttes manskapet ut och vi hoppade på en ribbåt som tog oss in till land.

Senare på kvällen medverkade jag vid Prize Giving Dinner. Jag och Joanna jobbade under prisutdelningen och vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans med alla 700 inbjudna gäster. Benet från Brasilien till USA vanns av E4:an (min båt och mina grabbar!). Tvåa slutade E3:an och på tredjeplats Telefonica Blue. Dessa priser medverkade jag i att dela ut, samt ytterligare tre andra priser vilka var "hastighetsrekord", "mediapris" samt priset för "extra ordinär insats under benet". Efter prisutdelningen slog vi klackarna i taket och hade en trevlig kväll tillsammans.

Underhållningen på Price giving dinner var bra. Här är ett gäng "kids" beredda att bjuda på ett imponerande dansnummer. Hela lokalen gav stående ovationer!

Det är inte lätt att förmedla de känslor som en helg som denna framkallar, men jag hoppas att jag kunnat beskriva något av det jag fått uppleva på ett någorlunda bra sätt. Jag kan heller inte annat än att säga STORT TACK till er som annordnade min trevliga födelsedagspresent!

7 maj – del 2

2009-05-10T02:12:00.005+02:00

Min lediga dag var väl tajmad till min födelsedag. Jag sov ut efter allt firande på morgonen (läs tidigare blogginlägg) och var på fötterna runt lunchtid. Min familj ringde från Sverige och grattade mig innan jag lämnade hotellet. Därefter gick jag ner till Race village och lämnade vad som var kvar av morgonens tårta.

Utrustad med morgonens födelsedagspresenter

Vid ettiden lånade jag, Christopher och Josefin en bil och gav oss ut i Boston för att se oss om. Vi han bland annat med ett besök på marinmuseet för USS Constitution, som är en av USA:s äldsta krigsfartyg, i trä. Vi fick en gratis guidad tur, vilken var trevlig och underhållande. Därefter körde vi ca 20 minuter norr om Boston för att träffa Savy och se hans nya hus. Han hade det riktigt fint och bjöd in till boende om jag åter igen skulle komma till Boston i framtiden.

Mats Pettersson, en fixare i alla väder USS Constitution

De välbevarade kanonerna stod uppradade inne på däck

Savy poserar glatt framför sitt nya hus och bredvid vår XC60

Under resterande timmar av eftermiddagen körde vi runt i de centrala delarna av Boston, såg oss omkring, åt gott och shoppade…

Newbury Street. Bilen fickparkerad på ett snyggt sätt av 30-åringen. Christopher betalar parkeringsavgiften. Yngst betalar alltid!

Ett känt och populärt matställe i centrala Boston - The Cheesecake factory. Maten var helt underbart god

Kvällen avslutades med en öl tillsammans med Mats på en bar i närheten av hotellet. Vi drack gott och kollade samtidigt på slutspelsmatchen mellan Sedinarnas Vancover mot Chicago. Därefter gick vi med raska steg hem till hotellet. En händelserik och skön 30-årsdag var till ända.

7 maj

2009-05-08T23:34:00.005+02:00

Då har man gått och blivit 30 år gammal! Trodde dock jag skulle ha stornojan inför det hela, men jag måste säga att det känns helt ok. Har länge, under resans gång, gått och funderat på denna dag och hur det skulle kännas att kliva över ”sträcket”. Nu vet jag, det känns precis lika bra som innan. Dessutom sa en lite äldre kollega att livet börjar först vid 40, så jag antar att jag har tio år kvar innan jag ALLT det roliga börjar.

Firandet av min stora dag började redan den 6:e maj. Min kompis Steve ” Savy” Saviano, som numera befinner sig här hemma i Boston, bjöd mig på Red Socksbiljetter på kvällen. Jag har aldrig tidigare varit på en baseballmatch och blev naturligtvis exalterad över att få besöka den äldsta baseballarenan i USA – Fenway Park.

En klassisk arena. Välfyld med åskådare och skön, avslappnad stämning

Boston Red Socks förlorade visserligen matchen, men besöket var trevligt ändå

Matchen var nog lite för händelsefattig för min del och jag känner nog att upplevelsen över att ha varit där är större än suget att gå på ytterligare en match. Amerikanarna älskar denna idrott. Själv tycker jag det är en helt ok underhållning och ett bra sätt att umgås på. Dock är jag otroligt glad över att jag fick uppleva Fenway Park och att Savy förklarade hur sporten faktiskt fungerar. Efter matchen slöt vi upp med några från mitt team, som också varit på matchen. Vi samlades på en stor sportbar och fortsatte kvällen i ett blött tema.

Edward (till vänster) och Christian (till höger) var med och skojade med mig på kvällen

Tidigt på morgonen den 7:e – min födelsedag – vaknade jag till ”Ja må han leva”. Hotellrummet fylldes av ett tjugotal kollegor från hela Volvoorganisationen. Gissa om jag blev överraskad!! De prutade skumpa på mig i min säng och gav därefter över ett antal presenter. Mor, far och min bror Erik hade dessutom ordnat en present som jag fick samtidigt, vilket glädje mig stort. Tack där hemma! Vi smakade av tårtan och skålade med lite av den skumpa som återstod innan kollegorna satte fart mot Race village. Själv somnade jag om med ett leende på läpparna och njöt därefter av min lediga (födelse-)dag.

Välfyllt sovrum. HELA gänget överraskade mig med sång, tårta och skumpa

Nyvaken, men glad som en spelaman

Vill även passa på och tacka alla er som grattat mig hemifrån Sverige! Det uppskattar jag verkligen.

Teampresentation 6/7

2009-05-05T22:30:00.003+02:00

Namn: Christian Ahlqvist

Ålder: 28 år i år

Smeknamn: Saddam (myntat av en kines som tyckte Christian var väldigt lik Saddam Hussein till utseendet)

Sista herre ut i min team presentation är född och uppvuxen i Göteborg. Son till innebandyns fader och sedan några år tillbaka (efter att ha pluggar i samma klass som mig på Växjö universitet) boende i Göteborg. Chrille är inte bara internationellt berest, han har även en fickvän från Italien. Hon (Chiara) flyttade till Sverige för Christians skull lagom då han tackade ja till jobbet inom Volvo Ocean Race och begav sig ut i vida världen. Rykten säger att han lovat Chiara att han ska lära sig Italienska under resan, som plåster på såren. Frågan är bara hur det går med pluggandet?

Med ett enormt kunnande och intresse för allt inom data och Internets värld har han blivit vårt teams datahacker och får rycka in när vi andra får problem med tekniska detaljer. Christian kan beskrivas som både snäll och stor som en björn. Han sprider glädje i gruppen och har blivit mest fotograferad av oss alla p.g.a sin kroppsstorlek (längd). Som den holländsktalande västkustkille han ändå är kan man tro att han satsat sina sista besparingar på att det holländska segelteamet Delta Lloyd ska vinna Volvo Ocean Race 2008-2009. I själva verket håller han Puma som slutsegrare! Antar att han inte talat om det för mamma där hemma.

Harvard, Bruins och några legobitar

2009-05-03T00:07:00.006+02:00

Torsdag här i Boston innebär min lediga dag! Vädret har hållt i sig under veckan och jag tajmade in min lediga dag då vädergudarna var på prima humör. Jag och Christopher (som är en av fyra lokala kollegor) lånade två cyklar och betämnde oss för att se Boston från dessa järnhingstar. På förmiddan gav vi oss så iväg i shorts och t-shirt längs de centrala gatorna, bland skyskraporna och trafiken, för att närma oss Charles River. Väl där vek vi av och följde floden, genom grönområden och parker längs vattnet, för att några kilometer senare komma fram till det världsberömda universitetsområdet Harvard.

Starklara på produktdäcket. Katrin "Less is More" ville också vara med på bild

Cykelturen var fin värre i centrala Boston

De välbevarade universitetsbyggnaderna avlöste varandra

Efter någon timmes sight seeing trampade vi så tillbaka till de mer centrala delarna av Boston. Vi låste fast våra cyklar längs Newbury Street för att kika lite i affärer och äta. Därefter spenderade vi en halvtimme i Boston Common (centralt parkområde) sittandes på en parkbänk och njöt av lugnet, vädret och fågellivet. Till sist rullade vi ner mot hamnområdet och lämnade tillbaka cyklarna. Den lediga dagen började lida mot sitt slut, men innan kvällen var helt över avnjöt vi en god buffé på ovanvåningen. Volvo tillsammans med Race office annordnade en sittning till självkostnadspris, samtidigt som vi tittade på bilder och filmklipp från de senaste stoppen samt benen ur Volvo Ocean Race. Ett trevligt sätt att avsluta den lediga dagen.

Igår var det så dax! Jag hade lyckats fixa biljetter till Stanley Cup-matchen mellan Boston Bruins och Carolina Hurricanes. En biljett gav vi i teamet bort till födelsedagsbarnet Sebastian, vilken han fick då vi grattade han tidigt på morgonen på hans hotellrum. Matchen började kl 19.30, lagom då vi slutat jobba. Hela området kring TD Bank North Garden var fyllt med fans i Bruins tröjor. Atmosfären och stämningen höll defenitvit slutspelsklass! Våra platser inne i arenan var strålande bra och vi njöt av hela arrangemanget, från spelet på rinken till stämningen och inrämningen i arenan. Bruins, som ännu inte förlorat någon slutspelsmatch, besegrade Carolina med klara 4-1 och "Pebben´s" gäng såg riktigt starka ut.

Födelsedagsbarnet fick en tårta gjord av sin favoritföda - Oreos kakor

Sebastian odlade imonerande snabbt slutspelsskägg under eftermiddagen

Idag lördag har många människor hittat ner till Race village. Helgdagar brukar locka nyfikna gäster till området och vi glädjs alltid då vårat festivalområde fylls med besökare. Tidigt på morgonen kom även en bilförsändelse av lite udda inslag. Från New York kom nämligen en Volvo XC90 i lego! Bestående av mer än 200.000 legobitar placerades bilen utanför vår paviljong för att locka människor till vårt område. Intresset har mins sagt varit stort kring legobilen.

Ett stycke legobild

Stort intresse kring det nya föremålet

Inte ens piraterna kunde hålla sig undan dagens underhållning i Race village

Presentation 5/7

2009-04-29T17:32:00.005+02:00

Femte teammedlem ut i min lilla presentation är vår egna Lysekilstjej...

Namn: Josefin Olofsson

Ålder: 30+

Smeknamn: Fröken Word

Om någon människa inom Volvo Ocean Race vet hur man använde dataprogrammet Word så är det Jossan. Som advokatsekreterare (tjänsteledig nu) har hon spenderar en och annan timma framför ordbehandlingsprogrammet på kontoret i Göteborg. Denna Lysekilstjej har tidigare hjälpt till både vid Göteborg Horse Show och Båstad Open tennisen och tycket det är hur kul som helst med event! I år hann hon dock inte hjälpa till på Hores showen, men spenderade timtal på läktaren och njöt av tillställningen. Tennisveckan är dock inplanerad som jobbvecka efter att vi avslutat Volvo Ocean Race.

Josefin har också stannat ute och rest i ett streck fram till efter Kina. Hon passade bl a på att besöka Kenya mellan stoppen i Sydafrika och Indien. Där bodde hon hos en kvinna som bedrev ett område med vilda djur. Hon fick leva tillsammans med kvinnan, hemma hos henne och uppleva de mest fantastiska saker. Ett äkta ”safari”, som hon beskrev det.

För många betyder ett leende en gästvänlig inbjudan. Josefin, med ett ständig leende och ett välkomnade intryck, får folk att känna sig trevligt bemötta när de besöker vår utställning. Om ni kommer och besöker oss i Marstrand eller i Stockholm så förstår ni vad jag menar.

Hänt i veckan

2009-04-29T00:52:00.005+02:00

Vardagarna inom Volvo Ocean Race är inte lika hektiska som helgerna. Normalt kommer det inte så mycket folk och besöker oss, då de flesta har sina arbeten att gå till. Det är visserligen alltid lite liv och rörelse i Race village, vilket gör att dagarna känns både givande och lagom avkopplande. Under måndag och tisdag har det fina vädret hållt i sig. Sol och sköna vindar. Bostons höga skyskrapor gör dock att skuggan faller över Race village redan vid 17, 18-tiden, men annars går solen inte ner förrän strax efter kl 20. Jag jobbar min sista dag imorgon innan jag har min första lediga dag. Det ska bli skönt att komma ifrån området och fokusera på att uppleva Boston. Vad jag kommer hitta på står ännu skrivet i stjärnorna, men är vädret fint kan det bli en cykeltur i de centrala delarna.

Jag tänkte här beskriva hur en vanlig arbets-vardag kan se ut i Boston..

Christian och jag börjar vårt skift kl 14. Börjar dagen med en pasta på en uteservering i solskenet. Det finns MÅNGA trevliga irländska pubar och barer i Boston att besöka

Puma har alltid någon PR-aktivitet på gång. Små coola segelbåtar ska för dagen ut på vattnet och visas upp

De stora VO70-båtarna har tagits upp på land för underhåll. Masterna ligger längs vattnet och seglarna har åkt iväg med sin familjer för att koppla av och ladda om batterierna

Thomas tillsammans med två kvinnliga gäster ute på vårt produktdeck. Förhoppningsvis får han in en "lead" som han kan skicka vidare till den lokala Boston-Volvobilhandlaren

"Någon" i teamet brukar reta mig för att jag har min lilla kamera i bältet under min arbetströja. Idag fotade jag en som var betydligt värre utrustad och gubbig. Där ser du Kräääg

Händelserik öppningshelg

2009-04-27T04:33:00.005+02:00

Då var Race village i Boston öppnat. Många besökare hittade ner till Volvo Ocean Race village under gårdagen och under dagen. Fyra av segelbåtarna anlände dessutom till nordamerikansk mark. Ericsson 4 stod som vinnare efter dryga två och en halv veckas segling. Endast minutrar senare inkom Ericsson 3, följt av Telefonica Blue samt Puma. Många hade hoppats att Puma (liksom jag) skulle vinna detta ben från Brasilien, då USA och Boston är deras hemmahamn. Olyckligtvis lyckades de inte och fick nöja sig med en fjärdeplats, vilket även innebär en försämring i den totala tabellen.

I helgen har dock vädret varit fantastiskt fint. Jag pratade med en Bostonbo idag och hon sa att detta väder är ovanligt bra för att vara denna årstid. Under kvällen mulnade det dock på, men väderprognoserna talar om fint väder under mångdag och tisdag, så jag är optimistisk och hoppas på mycket folk även i början av kommande vecka. Glädjande var att det kom så många människor till Race village under helgen. Bra start på ett väl utformat Race village! Jag hoppas det håller i sig.

Teamfrukost i Race village. Sval lördagsmorgon med en sol som började göra verkan. Skön start på dagen

Thomas poserar med en grupp amerikanska soldater från det amerikanska inböredeskriget

Världens snabbaste man, till lika OS-guld medaljör på 100 och 200 meter sprint - Usain Bolt - gjorde ett PR-event tillsammans med Puma under dagen. Passade på att fota honom på väg genom Race village

Då ledarbåtarna närmade sig Boston samlades fler och fler människor längs vattnet för att få bra platser och sikt efter båtarna. Detta foto tagit ett par timmar innan E4:an anlände

Från Pumas bar (terrass) fick folk bästa utsikten. Inte konstigt att det var fullsatt! Uppskattningsvis var detta det mest folkfylda mottagandet hittills i Volvo Ocean Race 2008-2009

Bilder Washington

2009-04-25T05:34:00.004+02:00

Väl i Washington bodde vi hos Christians kompis Tucker, som pluggat på Växjö Universitet samtidigt som oss och som dessutom har svensk mamma. Det svenska språket var det dock si och så med
I den amerikanska huvudstaden var våren kommen med besked. Fina parker, blommande träd och många människor som var ute och motionerade

Nere vid den flod som rinner inne i Washington DC låg den svenska ambasaden. En fin glasbyggnad med ett jättefint läge. Vi tog oss en titt inne i byggnaden. Välinvesterade skattepengar

Ut med floden var aktiviteten hög...
Inne i de mer centrala delarna av staden var det lite lugnare. Här på bilden är Vita Huset - President Obamas nya hem

Vi besökte även andra kända platser och monument i huvudstaden
Under en av kvällarna besökte vi en lokal bar. Trevlig stämning och gott gäng
Christian njuter av en amerikansk FRUKOST dagen efter

Vi hade tre jättetrevliga dagar och jag kan inte mer än tacka Tucker nog mycket för hans gästvänlighet under tiden i Washington DC. På återseende Tucker!

Semester USA

2009-04-23T21:17:00.003+02:00

Efter 10 dagars ledighet är så äventyret över. Jag och Christian har haft en otroligt bra och upplevelsefylld resa. Sedan vi lämnade den amerikanska västkusten har vi bott hos Christians gamla universitetskompis från Sverige, Tucker, som numera bor och jobbar i Washington DC. Tucker och hans kompisar har tagit hand om oss på ett sätt som bara amerikaner kan. Gästvänliga, öppna och givmilda. De har visat oss allt sevärt som finns i huvudstaden, från Vita huset och Pentagon till trevliga restauranger och barer. Det känns lite vemodigt att lämna DC just nu, men jag vet att äventyret i Boston kommer vara minst lika trevligt.

Jag och Christian sitter nu på flygplatsen här i DC och väntar på vårt flyg. Gate 16 börjar fyllas på med människor och det återstår endast en kvart, tjugo minuter innan vi får gå ombord på United Airline-planet som ska ta oss till Boston. När vi väl kommer dit kommer vi checka in på hotellet, som kommer vara vårt hem under de kommande tre veckorna. Därefter ska jag sätta mig och jobba lite med scheman och planering av guidade turer, som jag skjutit på för att kunna njuta av denna semester.

Under vår semester har jag varit väldigt dålig på att kontinuerligt uppdatera min blogg, men nu när vi återgår till våra dagliga rutiner och får tillgång till Internet – dagligen – kommer jag vara mer frekvent med skrivandet igen. Känns bra…

Bilder från Washingtondagarna kommer i nästa inlägg.

Ha det bäst!

California

2009-04-20T08:25:00.005+02:00

De senaste dagarna har varit magiska! Jag och Christian har hunnit med så otroligt mycket här i soliga Californien att jag skulle behöva en hel dags skrivande för att hinna få ner allt i detta blogginlägg. Istället ska jag försöka minimera texten och skriva kortfattat till de bilder jag valt ut. Here we go...

Vi lämnade San Francisco här om dagen och gled längs Pacific Highway 1 ner mot LA. Då vi närmade oss Santa Monica såg vyerna ut på detta viset. Stränder, surfing och fina hus utefter kusten
Hollywood och Beverly Hills besökes ett antal gånger. Naturligtvis nedcabbat och med solglasögonen på! Vi har haft kanonväder hela tiden. Sol, sol och åter sol
Uppe i bergen i Hollywood. Den berömda Hollywoodskylten i bakgrunden
Vi strosade runt i Hollywood en eftermiddag. Längs Hollywood Bl var det mycket folk och en hel del aktiviteter. "Stjärnorna" avlöste varandra
Vi körde ytterligare söder ut här om dagen för att besöka San Diego. Ett par timmars färd från LA. Helt underbart vackert i denna sjunde största stad i USA. Det var värt ett besök
Grabbarna in action... Nedcabbat längs den amerikanska västkusten. The American Dream
Ett stop hemma hos Christians gamla studentkompis Jericho i Orange County, på väg upp till LA igen. Fint område, trevlig balkong och en skön kväll på lite barer med livemusik
Sista kvällen i LA. Vi åkte ner till Santa Monica för att beskåda den fina solnedgången. Massor av folk samlas här för att njuta av solens sista minutrar

Imorgon måndag styr vi bilen upp till San Francisco igen. Vi ska lämna tillbaka vår pärla på flygplatsen för att flyga till Washington DC. Tyvärr blev det inget Vegas, den här gången, men vi besöker huvudstaden under två dagar ist. Därefter väntar Boston och jobb i ca tre veckor.

Alcatras, Golden Gate och Highway 1

2009-04-17T10:51:00.006+02:00

Sista dagen i San Francisco var minst sagt effektiv. Klockan 8.30 ringde alarmet på väckarklockan och jag och Christian steg upp för att hinna med den förbeställda shuttelbussen som skulle ta oss till den internationella flygplatsen. Färdigpackade lämnade vi in hotellnyckeln i lobbyn och satte oss i chevabussen och for söder ut ur stan. Väl framme på flygplatsen gick vi till avdelningen Rental Cars och hämtade ut vår Chrysler Convertable som vi hyrt i några dagar. Vi kopplade in GPS:en och satte fart mot de centrala delarna av San Francisco igen. Nu var vi på jakt efter parkeringsplats i närheten av Pir 37 där färjorna ut till den före detta fängelseön Alcatras utgår ifrån. I god tid innan färjan avgick hann vi både hitta parkering, äta frukost och införskaffa vykort.

Ute på San Francisco Bay blåste vindarna ganska friska, även om solen sken från klarblå himmel. Mellan ön och fastlandet är strömmarna i vattnet starka, men vågorna höll sig små och havsvattnet bjöd in till en avkopplande tur på 15 minuter till Alcatras. Många turister gjorde oss sällskap på ön och både jag och Christian var mycket nöjda med besöket.

På väg ut till Alcatras - San Francisco och fiskmåsarna i bakgrunden

Vilken skön känsla det var att gå omkring i fängelseblocken och övriga delar av fängelseön. Nu mera erbjuds man en mp3-spelare och kan gå en egen guidad tur i lagom tempo

Direkt efter turen till Alcatras återvände vi till bilen, cabbade ner och styrde bilen mot Golden Gate bron. Christian styrde efter GPS:ens anvisningar medan jag fotade så gott jag kunde. Vi tog oss till en utsiktsplats där hela San Francisco uppenbarade sig som en enorm bakgrundsvy till Golden Gate bron. Resultatet kommer här...

Svårslagen utsikt över Golden Gate bron med mäktig bakgrund

En halvtimme senare styrde jag vår Chrystler söder ut. Vi lämnade storstaden och den täta trafiken för att fokuserade på Highway 1. I timmar gled vi längs motorvägen och njöt av miljön, vädret och vyerna! Helt fantastiskt vackert. Vi nöp oss gång på gång i armen för att förstå hur bra vi hade det. Nedcabbat, avkopplat och fridfullt.

De fantastiska vyerna avlöste varandra
Vi stannade till efter den kringliga vägen och njöt av solnedgånen över the Pacific Ocean

Väl framme i Santa Barabara, ca 10 mil norr om Los Angeles, tog vi in på ett Best Western hotell där vi nu sitter och knappar på våra datorer. Det är sent, närmare bestämt 03.05 på natten och jag behöver en god natts sömn. Både för att kunna smälta dagens alla intryck, men även för att kunna ta emot fler härliga intryck under morgondagen. Då väntar LA, Holleywood och mer nedcabbat i det sköna vårvädret.

San Francisco

2009-04-16T01:34:00.008+02:00

Två dagar har strax gått och vistelsen här i San Francisco har varit skön och avkopplande med strålande bra väder, mycket promenerande och en hel del upptäckande. Jag och Christian sa till varandra idag att vi måste vara de mest effektiva turister som gått i ett par skor. Det kan inte finnas mycket som vi inte sett i denna stad.

Strålande fint vårväder här i San Francisco. Det blåser dock lite kalla vindar ibland, speciellt nere vid havet. I bakgrunden Golden Gate-bron
Alcatras - den världkända fängelseön. Vi besöker ön imorgon. Biljetter köpta o klara

San Francisco har mycket att erbjuda, bl a fina parker och vackra byggnader

Många fina och välbevarade pirer längs kusten
En kall öl och lite Champions Leauge mitt på dagen. Vi hann se både Chelsea - Liverpool samt Porto - Manchester United
Christian njuter på en stilla uteservering längs en av de mindre gatorna. Det fick bli en brunch bestående av en god tonfisksmörgås och en kaffe

Vi har nu bokat bil för vår färd längs Highway 1 ner till LA. Det blir en cab så jag ska lämna tillbaka den bil vi färdats i under några dagar (I wish...)
Däremot har vi provat på de kända cabel cars som glider upp och ner för de branta gatorna i staden. En klassiker...
Stundtals är det riktigt brant...
...men naturligvis måsta man hänga ute på vagnen för att få den rätta känslan
Här kör man med raka rör, ingen hymlande... "Why lie, it´s for beer"

I bakfickan har jag ständigt med mig stadskartan. Ibland känns det dock som om man har någon som kikar över ens axel...

Ben 6, Maracana samt USA

2009-04-15T02:44:00.008+02:00

Fem dagar har gått sedan jag hade tillgång till Internet. Det har hunnit hända en hel del under dessa dagar och jag har under denna tid förflyttat mig från Rio de Janeiro i Brasilien, via Sao Paulo, Washington DC, Boston, Philadelphia till San Francisco, Carlifornien. En resa på cirka 24 timmar! Här kommer ett sammandrag från dagarna som gått...

I lördags gav sig VO70-båtarna ut på sitt 6:e ben i Volvo Ocean Race. Det mellan Brasilien och USA. I dryga två veckor kommer båtarna göra upp på Atlanten innan målgången sker utanför Boston. Starten av benet samlade många människor i Race village och själv hade jag hand om en grupp brasilianare och amerikanare tillhörande Volvo Aero, som bland annat kommit för att uppleva starten. Vindarna var goda och vädret fint, varpå många människor valde att följa starten både från land och ute på vattnet.

Nere vid pontoonen samlades många människor för att se då båtarna seglade ut ur hamnen.

Ben 6 i full gång. Bilden tagen från Volvopaviljongen

Gruppfoto - nästan alla produkt specialister som jobbade under Brasilienstoppet

Bernardo - en av chaufförerna. En kanonkille som ordnade allt. Beach volleyboll, biljetter och stälde upp i alla väder. En riktig vän!

Ellinor ville också vara med på bild =)

Race village stängde kl 18. En timme innan stängning lämnade jag och fem andra i mitt team området för att hinna till den världsberömda fotbollsarenan Maracana i Rio de Janeiro. Det nalkades derby och semifinal i Rio-cupen mellan Vasco da Gama och Botafogo. Vasco är det näst största laget (mätt i supportrar och titlar) i Rio, medan Botafoga är något mindre och stog som under dogs inför mötet. Vi hade biljetter som tillät oss sitta vart som helst i den enorma arenan, men valde att sympatisera med Botafogosupportrarna på ena sidan av arenan. Det visade sig vara ett bra val! Botafogo spelade en imponerande fotboll och var vansinnigt effektiva. Matchen slutade 0-4 till Botafogo och känslorna på läktaren där vi satt är svårbeskrivan. Vuxna män, gubbar kramades och grät då deras hjältar gjorde mål och vann matchen. Jag har aldrig upplevt något liknade och stämningen under och efter matchen påminde om en viktig VM-slutspelsmatch. Helt fantastiskt!

Jag och Sebastian nya Botafogofans
I bakgrunden skådar man de många tusentals Vasco-fansen
I Brasilien är fotboll religion. Känslorna svällade över för vissa på läktaren

I söndags väntade så den långa resan från den brasilianska östkusten till den amerikanska västkusten. Jag och Christian hade bokat flygbiljetter från Boston till San Fransisco och hotell där i tre nätter. Resan gick via Sao Paulo, Washington DC och till Boston, där vi packade om våra väskor och lämnade kvar lite av packningen på Seaport Hotel där vi kommer att bo under jobbperioden. Därefter väntade ytterligare flygtimmar via Philadelphia innan vi äntligen var framme i San Francisco.

Hela teamet på flygplatsen i Rio de Janeiro

Vår första hela dag här i San Francisco började bra. Vi vaknade upp vid nio-tiden i morse och tittade ut genom fönstret på det Japanska hotell där vi bor. Vårsolen strålade ute och inbjöd till en promenad i de centrala delarna av stan. Vi promenerade i några timmar, ner till havet där vi så småning om fick syn på Golden Gate-bron och den berömda fängelseön Alcatras. Några minuters fotande och ett par kvarter längre bort beställde vi in en äkta amerikansk brunch på en uteservering. Därefter strosade vi runt i ett antal timmar, shoppade ett par nya solglasögon och njöt av det sköna vårvädret. Nu är vi åter på hotellrummet och bloggar lite. Våra fötter ska få vila upp sig lite efter allt promenerande innan vi tar oss en dusch och ger oss ut för lite mat ikväll. Imorgon väntar mer upptäcksfärd. Bland annat tar vi oss nog ut till Alcatras och åker lite spårvagn upp och ner för de höga kullar som stan är uppbyggd på. Något vi ännu inte hunnit med. Dessutom ska vi kolla upp hyrbil inför vår resa längs High Way 1 ner till LA och San Diego som börjar i övermorgon. Fullt schema imorgon me med andra ord.

Christian njuter till fullo av sin King size säng på hotellet. Skönt efter så lång flygresa

Underbart väder utanför hotellfönstret. "If your going to San Fran-cisco..."

Slutet nära

2009-04-11T14:27:00.000+02:00

Idag lördag är sista arbetsdagen i Sydamerika. Tiden här i ”Brasseland” har varit mer än fantastisk! Jag känner lite vemod över att behöva lämna detta paradis, men känner på mig att jag kommer besöka Rio de Janeiro igen. Många av de lokala man knutit kontakt med har erbjudit boende och är verkligen gästvänliga då jag nämnt att jag gärna vill komma tillbaka. Vem vet, kanske är man åter på Copacabana när höstmörkret gör sig påmint hemma i Sverige.

Klockan 15 lokal tid ger sig båtarna av på sitt sjätte ben i Volvo Ocean Race. Efter reparationer och andra justeringar är sju båtar redo att kämpa om de poäng som delas ut efter ankomsten till Boston, USA. Seglingen förväntas ta dryga två veckor och jag känner på mig att vi kommer få en oväntad vinnare i detta ben.

Efter att Race village stänger idag ska jag och fem av de andra i mitt team åka till den världsberömda Maracana-stadion för att få uppleva högklassig brasiliansk fotboll, tillika Rio de Janeiro-derby mellan Vasco da Gama och Botafogo. Det är semifinal i Rio cupen och det förväntas komma runt 70.000-80.000 åskådare! Jag är mer än förväntansfull.

Senare på kvällen är det åter igen dags för TGTG-party med alla inblandade inom Volvo Ocean Race. Som vanligt när seglarna gett sig av anordnas ett trevligt party och den här gången kommer det äga rum i Marina de Gloria (marinan där Race village ligger). Därefter nalkas antagligen utgång i de centrala delarna av Rio, förhoppningsvis Rio de Senario som är ett av Sydamerikas mest populära uteställe.

Imorgon lämnar vi hotellet kl 15 för skjuts till flygplatsen. Förhoppningsvis blir det en förmiddag på Copacabana eller Ipanema för en sista solstund och ett dopp i havet. Kl 18.20 lyfter vi för mellanlandning i Sao Paulo och Washington innan vi är framme i Boston på måndag morgon. En resa på totala 16 timmar… Puh!

Inte nog med det. Jag och Christian har dessutom bokat in flygbiljetter till San Francisco samma dag som vi landar i USA, så restiden kommer spädas på med ytterligare 7-8 timmar innan vi kan pusta ut. Hotell är bokat tre nätter i San Francisco innan vi hyr en bil och bilar längs kusten och Highway 1 mot LA och San Diego.

Trevlig påsk!

Presentation 4/7

2009-04-08T22:41:00.002+02:00

Följetongen rullar vidare... Nästa person ut är...

Namn: Katrin Person-Leijer

Ålder: 28 i år

Smeknamn: Less is more
Det senaste av tillskotten i teamet, norrländskan Katrin, har ett förflutet som Kirunabo, stockholmare och sillstrypare (göteborgare). Hon kommer senast från jobb inom förskolan och är den av oss som anslöt till teamet sist (precis innan vi åkte till Indien). Katrins norrländska gör sig påmind med jämna mellanrum vilket jag tycker är underbart. Det märks att hon håller Norrland och Kiruna kärt, varpå hon blev väldigt oroligt när hon kunde läsa på någon lokaltidnings nätupplaga att det förekommit både trafikolycka och brand i Kiruna, på samma dag!

Katrin har fått smeknamnet Less is more på grund av sloganen från pappersföretaget Katrin. Något hon ligger lågt med, men som jag gärna lyfter fram. Hon är en självständig tjej med skinn på näsan och hennes filosofi ”det löser sig alltid” är skön att ha med i teamet. Hon har under resan köpt sig en kamera (Canon G10) som hon använder flitigt och under vår lediga dag tillsammans filmade hon mig när vi cyklade längs Qingdaos kust. Två klipp som blev väldigt roliga och som hon valt att lägga upp på sin blogg. Kolla gärna in dessa på http://leijka.blogg.se/

Katrin är nu inne på sin tredje resväska och med det antalet står hon som ohotat etta i resväskeinköp. Jag antar att hon förmodligen inte köpt sin sista resväska, då den senaste hon köpte på prutmarknaden i Kina fick förseglas med remmar och påminde om ett stort julpaket.

Veckan som varit

2009-04-06T22:26:00.004+02:00

Veckorna här i Brasilien rusar iväg. Nu är det mindre än en vecka kvar innan stoppet i Rio är över. I nuläget håller jag och Christian på att planera vår semester (10 dagar) mellan Rio de Janeiro och Boston. Vi har kommit så långt att vi ska ge oss av till den Nordamerikanska västkusten och spendera en vecka. San Fransisco, Los Angeles och Las Vegas verkar bli våra resmål, om vi får tag på bil och boende till bra pris. Detta återkommer jag dock till lite senare i veckan som kommer.

Nu åter till veckan som varit…

I veckan som gått har många skolprogram hållits i Race village inkl vår paviljong. Här är Mauricio i full färd med en guidad tur på portugisiska

I onsdags tog vi oss till en lokal pub i Ipanema för lite mat och dryck samtidigt som Brasilien VM-kvalade mot Peru i fotboll. Matchen gick på TV och slutade med vinst för de gul-gröna

Lördag och Inport race. Bra väder men lite för svaga vindar för att få upp dramatiken ytterigare. Telefonica Blue segrade före Puma och på tredje plats Delta Lloyd

Vid prisutdelningen samlades publik, media och seglarna vid Volvo paviljongen. Jag och Kronprinsessan Victoria samarbetade vid utdelningen av förstapriset

Leg Prize Dinner vid Copacabana Palace Hotel. Jag hade förmånen att medverka vid gårdagens middag och prisutdelning. Här på det högklassiga hotellet har många av världens mest kända personer tillbringat tid och rum

Prisutdelningen var högklassig och professionellt utformad. Ericsson 3 tilldelades vinnarskulpturen för segern av ben 5 mellan Kina och Brasilien. Det längsta benet i racets historia. Mediapriset gick till vännen Gustav Morin ombord på E3:an

Fotot taget ute på terassen av hotellet. Nedanför sträcker sig stranden Copacabana. Lite av ett sagopalats
Festligheterna fortsatte in på sena kvällen. Brasiliansk musik och dans. Många gäster slöt upp på dansgolvet och svängde sina lurviga

Förresten... Jag var inne och kollade kvaltabellerna i ishockeyn och såg att Tingsryd ligger väldigt nära en plats till Hockeyallsvenskan, vilket glädjer väldigt mycket! Det vore kul om föreningen lyckades ta klivet tillbaka till finrummet efter ett antal års frånvaro.

Go TAIF

Teampresentation 3/7

2009-04-03T19:49:00.003+02:00

Namn: Thomas Eller

Ålder: 29 i år (snart ikapp mig!)

Smeknamn: Prop-Eller, Karam-Eller, Thomas-Eller? (med göteborgsdialek)

Smålänningen Thomas Eller kommer från Smålandsstenar men har haft lägenhet och bott i Göteborg sen våren 2008. Här och nu ska jag försöka reda ut hans bakgrund och påbrå, men blir det för invecklat så beror det på att jag själv inte lyckats förstå det hela. Hans pappa är tysk, varpå namnet Eller. Mamma Eller är från Danmark, varpå han är dansk medborgare. Född och uppvuxen i Smålandsstenar så modermål blir då svenska. Han pratar även mycket god engelska, men även tyska och danska. Sjukt rörigt, jag vet.

Prop-Eller är berest och har goda internationella erfarenheter. Han har jobbat på fartyg med hemmahamn i Sydafrika och rest runt på haven i välgörenhetens namn, runt Afrika och Asien i två år. Han har även hunnit med andra arbeten hemma i Sverige och dessutom läst på högskolan i Jönköping, där han för övrigt stått i mål i ett universitetslag i ishockey under smeknamnet osten (väldigt ihålig sägs det).

Ekonomisk, inte snål, skulle jag vilja beskriva min käre kollega. Han tänker noga över sina inköp och vet att en krona är början på en miljon. Trots det är han den av oss i teamet med lägenhet hemma i Sverige som inte valt att hyra ut i andra hand (när vi är ute och reser). Apropå resa så ska Thomas åka till Vancouver innan Bostonstoppet drar igång i slutet av april, vilket gör mig väldigt avundsjuk.

Guanabara Bay

2009-03-31T22:35:00.004+02:00

Dagarna rusar iväg här i Rio. Inte så konstigt med tanke på att vi är sjukt aktiva under dagarna. Idag steg vi upp tidigt och satte i oss frukost. Strax efter kl 9 hämtades vi upp utanför hotellet för färd till Marina de Gloria. Där väntade två Ericsson-segelbåtar på att få ta oss ut i Guanabara Bay för några timmars underbar segling. Hela teamet var samlade, samt våra två tekniker Johan och Niklas. Från "Dry area" (området där tävlingsbåtarna tas upp på land för underhåll och reparationer) klev vi ombort på en ribbåt som tog oss ut 100 meter till de guppande segelbåtarna. Hälften av gänget steg ombord på en av båtarna tillsammans med erfarna brasilianska seglare med Ericsson kläder på sig. Andra halvan av gänget, inkl mig själv, klev ombord på den andra båten och satte igång med att hissa storseglet. Långsamt gled vi ut från hamnen med hjälp av motorerna för att sedan hitta förseglen då vi kommit ut på mer öppet vatten. Tyvärr blåste det väldigt lite ute längs kusten, men vi övade på att kryssa, trimma seglen och hitta vindarna. Väldigt lärorikt, men samtidigt otroligt rofyllt.

Dry area. Teamens shore crew är i full färd med att underhålla båtarna. I helgen äger Inport race rum och allt ska vara i tipp-topp då. Båda Ericssonbåtarna inkluderade

Lugnt vatten, men fin miljö att segla i. I bakgrunden - Sugar Loaf

Inrikesflygplatsen ligger ett stenkast från Race village. Flygen lyfter och landar med jämna mellanrum, just ovanför vattenytan. Christina biter på naglarna då ett stort flygplan närmar sig segelbåten
Telefonica Black med Roger Nilsson ombord har kom ut i viken för att testa den nyrenoverade segelbåten. De var dock inte intresserade av att ge oss en match. Tur för dom

Timmarna ute till havs var kanontrevliga och alla uppskattade segelturen, även om den inte var någon större utmaning. Längs kusten fick vi se en hel del av Rio och dess "skärgård" innan vi åter seglade in till hamnen. Nöjda och glada tog vi oss i land för att göra oss redo för ytterligare en arbetsdag (14-20 måndag till torsdag) i Race village.

Som rutinerad skipper styrde jag skutan in i hamn - lugnt och behärskat

Scout day and beachvolley

2009-03-29T22:36:00.007+02:00

Igår invaderades Race village av scouter. Brasilianska scouter i hundratals! Då vi slog upp portarna till Volvo paviljongen kl 12 möttes vi av entusiastiska och nyfikna ungdomar i uniformer och scouternas schalar. Ungefär 800 scouter genomförde ett endagsprogram regiserat av bla Magnus Blenner från Volvo. Vi har haft scoutbesök under tidigare stopp i racet, men till antalet scouter var det första gången de var så otroligt många. Här kommer ett par foton från den lyckade söndagen.

Några unga scouter poserar glatt bredvid C30:n

Gruppfoto taget från Volvopaviljongen

På söndagar och helgdagar spärrars stora delar av Rios gator av för motortrafik. Syftet är att få invånarna att lämna bilen hemma för att få ner utsläppen och istället motionera på dessa gator. Ett otroligt bra initiativ tycker jag! Vore kanonbra om fler storstäder följde Rios exempel på miljö- och folkhälsofrämjande.

En stor motorled längs kusten görs för dagen om till motionspassage för invånarna i Rio de Janeiro

Idag på förmiddagen ordnade en av våra chaufförer, Bernado, så vi fick spela beachvolley på Ipanema. Han och ett kompisgäng hyr en bana och spelar där några dagar i veckan, varpå han ordnade två timmars tid åt oss. Vi var lagoma 12 stycken som slöt upp vid 10-tiden på förmiddagen för ett par timmars spel i den sköna solen. I 29 gradigt Rio-väder, väl insmorda med solskyddsfaktor, spelade vi så pass underhållande att fick åskådare som samlades jämte planen. Jag vet inte om det var spelet de imponerades av eller att vi såg exotiskt bleka ut i deras ögon. Kul var det iaf, trots att jag tillhörde förlorarlaget. Kändes lite ovant eftersom jag alltid brukar vinna, men med Edward i laget kunde det knappast gå på något annat sätt =)

Vädret var strålande, sanden fin och lätt att röra sig på. Stundtals var spelet förvånansvärt bra! I halvlek blev det ett dopp i det svalkande havsvattnet

Lagfoto. Vinnarna och förlorarna på samma bild

P.S Det var min namnsdag igår den 29:e! Hade helt glömt bort det, men ett sms från vännen Linda Forsell påminde mig om "min dag" och jag tackar än en gång för gratulationerna.

Presentation 2/7

2009-03-28T19:42:00.004+01:00

Följetongen "Presentation av teammedlemmarna " forstätter denna gång med en tjej från Göteborg...

Namn: Joanna Aaltonen

Ålder: 26 år i år

Smeknamn: Värmefläkten i Polen (väldigt internt)

Vinprovning i Sydafrika. Är du lite på pickalurven Joanna??

Fröken Aaltonen, jag vet det låter finskt, men hon är född och uppvuxen i Göteborgstrakten och kan mindre finska ord än vad jag kan. Hennes efternamn betyder våg och det är lite kul med tanke på att vi jobbar med ett event inom segling. Joanna har haft dans som stort intresse tidigare i livet och visar gärna upp sina moves på dansgolvet.

För att beskriva Joanna behöver man måla upp värdens bästa leende i ett ansikte som ger ett varmt intryck. Hon är inte en av de längsta kvinnorna på jorden men har en stor personlighet och bryr sig om sina nära och kära. Hon har en tät, mycket tät kontakt med sin mor som hon ofta ringer och kollar läget med.

Hon är en av tre i teamet som varit ute och rest mellan alla stoppen hittills och har på så sätt fraktat omkring på otroliga kilon i sin resväska. Två gånger har hon skeppat hem kläder för att undvika överviktsavgifter och klarat sig förvånansvärts bra under resans gång. Thomas och Joannas resplaner har följts åt under året och det har fått folk att tro att de är gifta. Inte minst i Indien då personalen på hotellet blev minst sagt förvånade då de bytte rum, separerade och flyttade in hos andra i teamet då vi kom på plats.

Från mage till målgång

2009-03-27T16:50:00.005+01:00

För första gången under denna resa har jag blivit sjuk, magsjuk p.g.a något jag ätit. Det var under onsdagen som magen gav mig signaler på att allt inte var som det skulle. Olyckligtvis skulle jag vara ledig dagen efter (torsdag - igår), och kände inte alls för att vara sjuk! Kvällen gick i ovisshetens tecken och jag slets mellan hopp och förtvivlan över att inte kunna följa med mina andra kollegor ut och ha lite trevligt på onsdagskvällen. Till slut bestämde jag mig för att stanna hemma och bäddade ner mig på hotellrummet. Sent på natten sa magen nej och jag fick kasta upp det som inte hörde hemma i min kropp. Då jag vaknade dagen efter mådde jag genast mycket bättre men tog en lång sovmorgon innan jag satte i mig lite energi i form av en banan, lite kex och en flaska kallt vatten från kylen på hotellrummet.

Senare på dagen tog jag och Christian en taxibuss (ni vet sådana som man stannar till efter gatan, betalar 8 kr för, slår sig ner bland alla andra resenärer och åker till den destination man uppgett. Så smidigt!!) och begav oss till stranden Ipanema, tre kilometer från området och stranden Copacabana där vi bor. Ipanema har på senare tid blivit mer populär och mer besökt än självaste Copacabana, vilket vi naturligtvis ville uppleva. Då jag nu kände mig mycket bättre i kroppen kunde jag njuta av vädret – den varma solen, de lätta vindarna och ljudet från vågorna som slog mot sandstranden.

Jonas i en piggare version. I bakgrunden till vänster om mig, Copacabana. Till höger Ipanema.

En timme innan solen gick ner beslöt Christian och jag oss för att besöka den världskända utsiktspunkten Sugar Loaf. Som en hög knöl reser sig Sugar Loaf upp ur havet vid Rios kust och upp till toppen tar man sig via kabinbana eller genom att klättra (vilket inte var ett alternativ för oss). Många av er minns kanske Sugar Loaf från James Bond då han slåss mot ”Hajen” uppe på en kabinbana i en av de äldre filmerna med Roger Moore i huvudrollen. Samma kabinbana skulle vi ta oss upp i, fast inte på taket av kabinen som Bond utan i säkert förvar inne i kabinen. För en summa av 44 Reis (ca 120 kr) tog man sig upp till toppen (resan är uppdelad i två delar med ett byte på ett berg mellan fastlandet och Sugar Loaf) på ett smidigt och snabbt sätt. Både kabinen var full med människor då vi åkte uppför den branta sluttningen och även Sugar Loaf var välbesökt med besökare. Solnedgången är den mest populära tidpunkten för människor att besöka utsiktsplatsen och jag kan förstå varför. Innan solen gått ner är stora delar av himmeln röd och hela Rio utstrålar ett lugn och ger ett varmt intryck. Då himlen gått över till en mörkare ton lyser miljonstaden upp av alla lampor och man förstår genast hur enormt stor Rio de Janeiro är. Kristusstatyn förstärks med bakgrundslampor och ger ett imponerande intryck som en vakare över staden och människorna.

Sugar Loaf reser sig majistätiskt framför staden Rio de Janeiro

Cabinbanan såg inte fullt lika skräckinjagande som den upp till Taffelberget i Kapstaden, Sydafrika

Sugar Loaf vid solnedgången. Underbar utsikt!

Som om inte detta var nog. Ett telefonsamtal från Edward Pehrsson (Volvo AB) dök upp då vi var på väg ner från Sugar Loaf. Han erbjöd oss två platser ombord på Ericssons charterbåt som skulle ut till havs för att möta upp Ericsson 4 som var på ingång till Rio. Ericsson 3 seglade in som imponerande segrare av benet mellan Kina och Brasilien under torsdagsmorgonen (lokal tid) och nu var det så E4:ans tur Med omåttligt populära brasilianaren, tillika OS-medaljören i segling, Torben Graels var det extra kul att bli erbjuden plats ombord på charterbåten. Snabba som få hoppade vi in i en taxi och tog oss till Marina de Gloria. Springandes tog vi oss precis fram till kajen innan båten skulle lägga ut. I kvällsmörkret och till tonerna från skön musik från discjockeyn ombord tuffade vi ut ur hamnen och lämnade den lysande staden bakom oss. Det var en skön känsla att glida ut bland öarna och veta att man skulle möta upp E4:an som under dryga 40 dagar kämpat för att ta sig till Rio. Följda av ett tjugotal privatbåtar mötte vi upp E4:an tjugo, trettio minuter ut från hamnen. Vi väsnades så mycket vi bara kunde och alla vinkade och hurrade åt besättningen som glatt visade sin uppskattning genom att glatt vinka tillbaka till oss. I stort följe tog vi oss gemensamt in till mållinjen innan vi alla skiljdes åt. Senare på prisutdelningen såg man hur skäggiga och smått magra killarna blivit, men hur glada de var över att se sina nära och kära och att var i land. Ett bra avslut på min lediga dag som jag lyckligtvis slapp spendera i min säng på hotellrummet.

Ombord serverades exotiska drinkar och tilltugg. Inramningen var högklassig och alla inbjudna gäster såg nöjda ut. Här hade Appelgren trivits

Sebastian, Christian, jag (natruligtvis med en Ericsson flagga och ett glas läsk) och Mats

Vi har tagit oss iland och tar emot E4:an vid kajen. Många människor har tagit sig till marinan för att välkomna besättningen. Stort mediapådrag dessutom

Det globala teamet

2009-03-24T21:14:00.003+01:00

I Volvopaviljongen arbetar mitt team, det globala teamet, bestående av åtta svenska produkt specialister. Vi är fyra killar och fyra tjejer (med helt skiljda bakgrunder) som reser jorden runt och arbetar med Volvo Ocean Race 2008-2009.

I kommande inlägg tänkte jag göra en närmare presentation av mina kollegor i teamet. MED GLIMTEN I ÖGAT ska jag försöka ge er läsare lite mer kött på benen kring mina kollegor och ansikten att minnas då jag nämner deras namn i mina blogginlägg.

Först ut är min team leader-kollega Sebastian Törnell. Presentation 1/7:

Namn: Sebastian Törnell

Ålder: 26 år i år

Smeknamn: Krääg McVäst

Krääg…jag menar Sebastian är en västkustkille som gillar livets goda ting. Han har varit Göteborg trogen under alla sina år och har inga större planer på att flytta från Götet efter att Volvo Ocean Race är över. Hans lägenhet, den nyrenoverade i de centrala delarna av stan, ligger endast några stenkast från hans tidigare arbete där han jobbade som bartender. Detta yrke har han nu lämnat men plockar fram sina kunskaper lite då och då när det ska blandas drinkar eller när han sågar serveringspersonalens service då vi är ute och äter. Sebastian har även erfarenheter från bilmässor, främst från USA, då han representerat Volvo Cars som värd.

Sebastian har en förkärlek till allt som innehåller socker, gärna enorma mängder. Till frukost stoppar han gärna i sig ljust bröd med marmelad och spär på med en kanna varm choklad. Under dagarna frossar han gärna i sig kakor (Oreos) fyllda med choklad och gärna en och annan gottebit. Han har kommit förbi förnekelsestadiet och visar nu för tiden öppet sin kärlek till sockrets värld (då vi gång på gång tidigare upptäckt honom på bar gärning sitta o och frossa gömd någonstans). Lyckligtvis är Sebastian en kille som håller vikten hyfsat väl och får ibland ryck och tränar intensivt några dagar för att undvika viktuppgång och milda sitt samvete. Den före detta handbollsspelaren vet hur man ska träna, men har stora problem med kontinuiteten vilket kan bli hans fall i framtiden.

Herr Törnell är en kanonkille, en glad och trevlig prick som sprider glädje inom teamet. Han och jag fungerar bra tillsammans som team leaders och delar många värderingar om det mesta. Som jag nämnde tidigare kommer vi båda från idrottens värld vilket gör att vi vet hur man bör jobba för att skapa ett bra och framgångsrikt team.

Hmm...

2009-03-22T21:30:00.004+01:00

Just nu, kära bloggläsare, är jag så otroligt avundsjuk på mina kollegor Thomas och Christian. De lyckades vinna utlottningen om att få åka till Maracanastadion för eftermiddagens Rio-derby mellan Flamengo och Vasco da Gama. En av de hetaste matcherna i hela fotbollstokiga Brasilien. Två platser stod på spel. Själv annordnade jag lotteriet men lyckades inte fuska tillräckligt nog för att ge mig själv en av platserna. Dåligt! Nu sitter jag här ist med min fikamugg och tittar ut över Marina de Gloria inne från paviljongen. Kände att jag var tvungen att skriva av mig lite... Hoppas och tror visserligen att jag kommer hinna se en match på den världskända fotbollsstadion, men dagens match hade ju natruligtvis varit lite extra kul att få se på plats.

Föresten så fick jag ett textmeddelande från min käre kompis Viktor Fasth i Växjö. Ni vet målvakten i Lakers som oturligt nog varit skadad en längre tid och inte får visa upp sig mellan stolparna i Lakerdoom. Han var förbryllad och mycket besviken att jag inte hört av mig då jag var och hälsade på i Växjö under min vistelse hemma i Sverige. Vad han säkert inte minns var att han lämnade datorn och vår msn-konversation en dag tidigare samma vecka som jag åkte till Småland och svarade inte på min enkla fråga om vi skulle ses när jag kom ner. Usch vilken dålig kompis, tänker du som läsare och sympatiserar samtidigt med mig då jag planerade in annat under mitt Växjstopp. Nä gode herr Fasth, det vore det kul om du nästa gång ville sitta kvar vid datorn under hela vår msn-konversation så vi kan ses i sommar! =)

Till sist vore det kul om ni som läser min blogg ville uppdatera mig om vad som händer hemma i hockeysverige. Jag försöker hålla mig uppdaterad genom att följa diverse hemsidor och rykten på nätet, men det är ju inte samma som att leva i det. Silly season är alltid kul, så lämna gärna en kommentar eller skicka mail om evetuella övergångar eller förlängningar av kontrakt!

Go TAIF & Lakers!

FAN TA THOMAS O CHRISTIAN!

Detta har hänt

2009-03-21T19:33:00.006+01:00

Nu har jag befunnit mig i Rio de Janeiro i fem dagar och igår hade vi öppning av Race village här i Marina de Gloria. Tillströmningen med folk har hittills varit sparsam, men förväntas tillta då båtarna kommit in i hamn. Förra gången racet besökte Rio de Janiero (2006) kom totalt 180.000 besökare så förväntningarna är höga.

Ericsson 3, med skandinavisk besättning, har gjort en imponerande segling hittills och leder välförtjänt, idag 12 timmar före tvåan Ericsson 4. Skepparen ombord på E4, brasilianaren Torben Grael, är väldigt populär och lite av en kändis här i Brasilien. Han förvänas tas emot av en hel del människor under onsdagen (om de håller samma fart som nu).

Här kommer ett litet bildkollage över dagarna som varit...

Utsikt från hotellrummet. Längst bort i bild ligger Copacabana. Endast gångavstånd. Nedanför hotellet går en stor motorled som tar oss till Race village inom 10-15 minuter.

Lugnet före stormen... Race village är redo att öppna. Bilden tagen i fredags från entrén av Volvo paviljongen. Blå mattor, växtlighet och trevlig inramning av Experience centre.

En av de många bakgatorna i närheten av hotellet. Här kan man köpa allt möjligt längs vägen

VEMUK - organisationen som leder och organiserar segeltävlingen Volvo Ocean Race. Mestadels människor från Southampton, England. Ett trevligt gäng som vi har nära kontakt med. Här posar de inför ett gruppfoto från balkongen av vår paviljong

Corcovado

2009-03-19T22:49:00.005+01:00

Sovmorgon till kl 9. Upp o hoppa. Drar undan gardinerna och tittar ut genom hotellfönstret. Högt upp från åttonde våningen ser jag hur himlen är klarblå och solen lyser för fulla muggar. Nere på den stora gatan är trafiken i full gång. På förmiddagarna leds trafiken i alla filer mot centrum, men trots det är trafikköerna påtagliga.

Jag ger mig ner till frukosten med både pengar, solkräm, keps, kamera och glatt humör. Vi ska ge oss av till Kristusstatyn (Corcovado), som ståtligt ser ut över hela Rio de Janeiro. Nästan hela teamet är samlade i frukostmatsalen och en halvtimme senare sitter vi i de snygga Volvobilarna på väg genom den täta trafiken, bland bilar, lastbilar bussar och motorcyklar som glider fram mellan filerna.

En Volvo C30 var en av bilarna som stod parkerade utanför hotellet och väntade på oss

Framme vid berget hoppar vi ur bilarna och går mot den lilla tågstation där bergståget upp till statyn startar. Vi köper biljetter (ca 150 kr tur och retur), en glass och lite vatten i väntan på att vårt tåg ska komma till perrongen. Kl 11.20 står det på våra biljetter och exakt vid den tidpunkten börjar tåget rulla, sakta men säkert uppför den branta sluttningen. Genom tät skog tuffade vi på i sakta fart med vissa stop för att mötande tåg skulle kunna ta sig nerför berget.

Biljettförsäljningen gick smidigt. Fick tag i de sista biljetterna för 11.20-tåget och slapp vänta allt för länge på att komma upp till toppen

Glada som spelemän satte vi oss på taget och log inför kameran

Väl uppe uppenbarade sig den stora Kristusstatyn. Som en vakande gestalt står Kristus och håller ett öga över stadens befolkning och det är en mäktig känsla att vara så nära det monument som man så många gånger sett på tv. En symbol för Rio de Janeiro. Utsikten var för övrigt helt fantastisk och det gick att se ut 360 grader över staden och landskapet. En grym dag att minnas.

Kristusstatyn - 35 meter hög och 24 meter från hand till hand

Rio de Janeiro - slående utsikt. Atlanten i bakgrunden

Maracanâstadion - en av världens största fotbollsarenor. Dit ska vi och kolla på Flamingo när de spelar en av sina kommande hemmamatcher. Folkfest!

Copacabanastranden till höger på fotot. Där ligger även vårt hotell.

Ett mötande tåg på vägen (rälsen) ner från Kristusstatyn. Längre fram sluttar det ordentligt!

Innan solen gick ner tog jag och Thomas på oss motioneringsshortsen och gav oss ner till Copacabana för dagens aktivitet. Det blev en långpromenad längs hela Copacabana och tillbaka, längs havet och vågorna i dryga timmen. Därefter avslutade vi med armhävningar i sanden och på vägen hem kände vi oss som äkta brasilianska strandatleter. Nästa gång ska jag ta med mig kameran så jag kan dokumentera att jag faktiskt börjat röra på mig på allvar!

Rio de Janeiro

2009-03-18T02:15:00.004+01:00

Efter två dagar i Brasilien kan jag inte annat än att njuta! Livet här är fantastiskt. Vårt boende är beläget endast ett par hundra meter från Altanten, närmare bestämt jämte den världkäna strandenCobacabana. Race village är också beläget på en mycket fin plats 10 minuters avstånd från vårat hotell. Marinan där vi kommer att jobba tillhör ett område där mycket människor strosar omkring och kommer med all säkerhet bli välbesökt.

För att beskriva de två dagar som varit kommer här en kort tillbakablick...

Jag och Christian landade runt sjutiden på morgonen, lokal tid, efter en dryg 11 timmars flygresa. Vädret var fint och värmen behaglig. Längtan efter att byta ut mina jeans mot shorsten i resväskan var total då vi blev mottagna av vår chaufför utanför flygplatsen. Resan till hotellet gick ganska sakta genom långa bilköer med gav oss samtidigt utrymme till att se mycket av Rios utkant. Kåkstäder och mindre trevliga områden låg relativt nära motorvägen och det gick att se hur människor har det i dessa områden.

Våra chaufförer tar hand om bilarna som om de vore deras egna ögonstenar. De är grymt proffsiga och trevliga i sitt bemötande.

Resten av dagen gick till att checka in på hotellrummet, packa upp och naturligtvis byta om till sommarkläder. Jag tog mig ner till strande och njöt av tillvaron i några timmar innan solen gick ner. Termometern visade 30 grader då solen var framme och kontrasten mot kalla Sverige var total. Lite smått sliten gick jag och la mig runt 22.00-tiden och somnade innan jag han lägga huvudet på kudden.

Idag åkte hela teamet (förutom Sebastian som är hemma i Sverige och är sjuk) till Race village. Där bekantade vi oss med marinan och de lokal kollegorna som kommer att vara till vår hjälp under vistelsen här i Brasilien. Vi hade även vår lokala utbildning under dagen och kom att bekanta oss med allt från produkter här i landet till korrekta bemötanden av befolkningen.

Ett foto från dagens utbildningslokal. Här presenterars Volvo Group Brazil under en kortare föreläsning.

Efter en lång arbetsdag tog jag och Thomas på oss våra shorts och begav oss ner till standen. Väl där tog vi en löptur i sanden och njöt av tillvaron. I den 25-gradiga kvällsluften joggade vi i lagom tempo mellan fullbelagda beachvolley- och stranfotbollsplaner, andra motionerade männsiskor och turister som begett sig ner till havet för en kvällspromenad. Nu är jag åter på mitt hotellrum i färd med att avsluta blogginlägget och sedan krypa ner i sängen. Imorgon är det åter en arbetsdag och på fredag öppnar vi upp Race village här i Brasilien.

Paris

2009-03-16T21:51:00.005+01:00

Klockan är snart nio söndag kväll. Jag och Christian har spenderat några timmar utanför gate E41 där planet till Rio snart står och väntar. Vi landade i Paris runt 18-tiden, utan vår kollega Sebastian. Sebastian ringde en kort stund innan vi skulle ta oss ut till Landvetter och meddelade att han inte mådde bra alls! Hans flickvän Lisa fick köra honom till sjukhuset där en läkare skulle undersöka hans smärtor i magen. Vi har inte hört något sedan vi lämnade Sverige, men hoppas inget allvarligt inträffat vår käre Seb och att han kommer ner till Brasilien så snart som möjligt.

I väntan här på flygplatsen har jag knepat ihop en kort individuell presentation av alla mina kollegor i mitt team. Den kommer jag presentera inom kort framtid, en efter en när tillfälle ges.

Min kollega Christian lutar sig tillbaka bakom min dataskärm.

Framför oss har jag och Christian mer än 11 timmars flyg. Jag har laddat upp med ett inköp av den sista boken i trilogin av Stieg Larsson (Luftslott som sprängdes) och laddat upp min iPod med den nyligen utkomna filmen Fredagen den 13:e samt en rad Simpsonavsnitt som jag kommer njuta av under resan. Hoppas även jag kommer sova ett antal timmar, vilket jag brukar ha lätt för att göra.

Air France-planet görs iordning för oss passagerare

Troligtvis är detta bogginlägg publicerat då jag redan kommit fram till Brasilien, då jag inte hinner med det nu innan vi ska om bord planet. Hur som helst känns det bra att bloggen nu är igång igen. Här kommer skrivas så det ryker!

Snart dax igen

2009-03-10T22:00:00.004+01:00

Om några dagar är det så dags igen. Efter nästan en månads ledighet hemma i Sverige bär det på söndag av till Landvetter för flyg till Rio de Janeiro, Brasilien. Det är med stor förväntan jag reser till landet som är ett av mina drömmars resmål här i världen. Självklart är jag medveten om att det kommer bli många dagar med hårt arbete, men jag vet även att det kommer komma tillfällen för ledighet på stränderna och chans till utforskande av "januaris flod". Jag längtar redan...

Med dessa ord smygstartar jag upp bloggen igen och hoppas att du som läsare hänger med på de sista tre och en halv månader av mitt äventyr inom Volvo Ocean Race 2008-2009.

Summa summarum

2009-02-19T21:13:00.010+01:00

Volvo Ocean Race är för vissa inne i ett skede av stora utmaningar och dramatik. För andra har arbetet med racet nått fram till halvlek. För seglarna är benet mellan Kina och Brasilien det längsta och ett av de mest utmanande i racets historia. Aldrig tidigare har någon av seglarna seglat denna sträcka. Det finns inga meriter eller tidigare erfarenheter som något av teamen kan dra nytta av. Inte heller finns där speciellt bra och noggranna sjökort att förlita sig på, vilket gör skedet av racet till Life at the Extreme.

Tuffa förhållanden för seglarna under ben 5. Bildkälla: volvooceanrace.org

För min del summerar jag första ”halvlek” i racet hemma i Sverige. Under nästa 5 månader har jag varit ute och jobbat med racet. Från Alicante i Spanien, via Kapstaden i Sydafrika för att därefter komma hem till Sverige och vila upp mig under 10 dagar. I november bar det vidare till Kochin på Indiens sydvästra kust via Singapore (där jag firade jul och nyår) till OS-staden Qingdao på Kinas östkust och vidare hem till vintern i Sverige.

Resan har hittills varit enorm! Fantastiskt kul, spännande och givande. Jag har funnit en stor utmaning inom jobbet, med att skapa ett bra lagarbete och arbetsklimat med allt som innefattas av begreppet gruppdynamik. Språk- och kulturkrockar har uppstått där vi befunnit oss. Inte bara en eller två gånger. Det har funnits sådana utmaningar på merparten av de platser vi besökt. Jag har fått träffa många intressanta människor under resans gång. Allt från våra vardagliga gäster som besökt vår paviljong, skolklasser, scouter, stolta Volvokunder, fd Volvokunder, journalister från alla möjliga delar av världen till politiker, ministrar, företagsledare, kungligheter, munkar, kändisar, mm, mm… Det har varit dagar med rutinarbete som kärna i vår verksamheter fyllt med överraskningar och spännande möten som gjort att varje dag sett annorlunda ut.

Singapore... Jag är i full färd med att guida en minister genom Volvoutställningen

På fritiden, främst mellan stoppen, har vi försökt uppleva så mycket som möjligt. Höjdpunkterna hittills har varit vår road tripp i Sydafrika, där vi bilade från Port Elizabeth till Kapstaden under två veckor. Safarit, surfingen, kajaking, vinprovningen, besöket vid Cape Agallas (Afrikas sydligaste udde) och allt där emellan. Vistelsen i Peking där vi hann med att besöka den enorma Kinesiska muren, den Förbjudna staden, Himmelska fridens torg och livet i den otroligt stora fd OS-staden. Besöket i Peking gav oss även andra intryck som stora kulturella-, språk- och levnadsskillnader som finns i jämförelse med Sverige och Europa.

Semestern i Sydafrika var magisk...

...likaså den kinesiska muren

Även under stoppen har vi varit överraskandeaktiva. I så stor mån som möjligt, då krafterna funnits med oss efter de långa arbetsdagarna, har vi exploaterat mycket av det lokala utbud som funnits. Det som slår mig främst är alla promenader runt om i städerna, taxiturerena och cykelfärderna som främst var till för att lokalisera oss i den omgivning som faktiskt varit vårt hem. Syftet har även varit att försöka uppleva sådant som normala turister inte gör. Andra höjdpunkter måste vara besöket på Taffelberget i Sydafrika, dagsturen bland alla människor och fiskenät i Kochin, Indien. Besöket hemma hos Bror och Sherley samt turen till den kinesiska och japanska parken i Singapore. Vår lediga dag med Andy i Qingdao, Kina där han guidade runt bland lokala fik, gågator och sevärdigheter, för att nämna några!

Besöket vid fiskenäten i Indien var en speciell upplevelse

När jag nu sitter här framför datorn och summerar kort vad jag upplevt hittills kan jag inte annat än att påstå att detta är något av det häftigaste jag gjort. Känner mig så otroligt nöjd att jag tackade ja till jobberbjudandet inom Volvo Ocean Race. Det som glädjer mig ännu mer är att jag har ytterligare en andra ”halvlek” att se fram emot. En halvlek fylld av nya utmaningar, upptäckter och minnen. Rio de Janeiro i Brasilien väntar härnäst, närmare bestämt den 15 mars. Därefter följer Boston i USA där jag förövrigt kommer fira min 30-årsdag, Galway på Irland, Marstrand och Stockholm (sistnämnda under midsommarhelgen) för att avslutas i den slående staden S:t Petersburg i Ryssland den 27 juni. Jag hoppas att DU följer min blogg även under kommande månader och jag lovar att uppdatera så ofta jag kan och hinner med roliga och intressanta inlägg. Ett bra sätt att hålla er där hemma uppdaterade om vad som händer i mitt liv!

Lovar att inte ligga på latsidan under kommande stopp av Volvo Ocean Race 2008-2009

Sverige

2009-02-16T09:12:00.004+01:00

I går vid 19.30-tiden landade vi så på Landvetter, något försenade från Peking men relativt pigga ändå. Resan påbörjades i Qingdao tidigt på morgonen (kinesisk tid). Flyget från Qingdao till Peking tog endast ett par timmar. Väntetiden i Peking drog ut på tiden då flyget var försenat och försköt boardingen med en timme.

Sebastian och Thomas slår ihjäl lite tid med mat och dryck på flygplatsen i Peking

Alla samlade kring matborden på flygplatsen i Helsingfors. Finnair bjöd på mat då flyget kom in försenat från Peking

Flygresan från Peking till Helsingfors tog dryga åtta timmar över det enorma landet Ryssland. I Finland gick bytet bra och relativt fort. Väl framme i Sverige sa vi hej då till varandra, men på snart återseende. Vi har jobb och utbildning på torsdag här i Göteborg och därför blir jag kvar här en vecka innan det bär hem till Karlskoga.

I Volvo Ocean Race har fem båtar nu tagit sikte mot Rio de Janeiro i Brasilien. Ericsson 4 (som är mitt val i vår interna tävling detta ben) leder efter ett par dagars segling följt av Puma. Ericsson 3 ligger på en imonerande tredje plats efter att ha startat flera timmar efter startskottet avlossats. Blir spännade att följa detta ben, det längsta i racetes historia (!), som förmodligen kommer att ta minst 35 dagar att segla.

Bild tagen någon timme innan starten. Folkmassorna börjar samlas för att se cermonierna och båtarnas avgångar

Media, i form av helikopter, följer båtarna ut till starten. Här lämnar Puma hamnen. I bakgrunden skymtar den släckta OS-facklan

Även totaltvåan i racet, Telefonica Blue, stötte på problem i starten av benet då man gick på grund. Den stora kölen gick sönder och båten fick tas upp på land. Arbetet med att återställa kölen tog flera timmar och höll fortfarande på då vi lämnade Qingdao. Nu är man åter med i racet, endast åtta timmar efter ledarbåten E4.

Qingdao Morning News

2009-02-13T12:08:00.006+01:00

Under basketmatchen i onsdags minns jag att vi hamnade bredvid en kvinnlig journalist på läktaren. Hon var lite nyfiken över vem jag var och vad vi pysslade med här i Qingdao. Jag svarade naturligtvis på frågorna och förklarade om Volvo Ocean Race. Minns även att en fotograf klev fram och fotade mig i en kul pose, men reflekterade inte över att han eventuellt jobbade tillsammans med journalisten.

Idag kom resultatet! Jag fanns med i dagsupplagan av Qingdao Morning News som säljs i enormt stor upplaga här i miljonstaden Qingdao. Det blev ett litet reportage med bild från läktaren. Jerry (min lokala kollega) hittade reportaget på nätet och visade mig. Därefter sprang han iväg och köpte min en tidning som minne. Han fick dessutom översätta texten och jag måste erkänna av jag blev korrekt citerad av journalisten. För er som kan kinesiska kommer här reportaget.

Överskriften lyder: Volvo Product Ambassador love CBA

E4, cykeltur och kinesisk basket

2009-02-11T15:31:00.007+01:00

Måndag

In-port racet blev äntligen av! Dimman uteblev och vindarna tilltog så pass under morgonen och förmiddagen att båtarna kunde göra upp om de efterlängtade poängen här i Qingdao. Ericsson 4 vann det total racet (som körs i två deltävlingar) och inkasserade maximala 4 poäng. Puma kom på den totala andraplatsen, följt av Telefonica Blue och sist Green Dragon. Då resterande båtar ännu inte kommit fram till Qingdao (beroende på skador i benet upp till Kina) tilldelas inte de några poäng.

Båtarna i hamn efter In-port racet

Ericssonpersonalen hyllar sina hjältar med flaggor från sin paviljong

Tisdag

Ledig dag och dax för en cykeltur. Jag och Katrin (som än en gång var lediga samtidigt) lånade Rosers cyklar och gav oss ut på en tur längs havet - kustremsan som sträcker sig hela 4 mil. Vi startade från Race village och vidare på cykelbanor och strandpromenader i ca 3 kilometer. Längs vägen fick vi uppleva en hel del roliga och intressanta sevärdheter.

Piren ut till facklan där OS-elden brann för ett halvår sedan. Flaggorna bildar en alé längs vägen. Här försvinner jag sakta på cykeln in i dimman
Längs kustremsan fann man människor till högt och lågt. Här spenderar några lokala Qingdaobor förmiddagen med lite kortspel i all enkelhet

I det kalla och ruggiga vädret ger sig vanliga människor ut i havet för att dyka (snorkla) efter tong och pärlor. Ser inte allt för inbjudande ut

Innan vi vände parkerade vi cyklarna och klev in på ett mysigt litet fik. Tog av oss de tjocka jackorna, vantarna och mössor och avnjöt en kaffe latte i värmen. Därefter cyklade vi tillbaka till Race village, innan Mats o Edward sällskapade oss för lite shopping. Fyndade faktiskt på en hel del denna gång och kom lycklig hem till hotellrummet med både jacka och klockor.

Onsdag

Efter jobbet igår gick jag i rask takt hem till hotellet. En halvtimme efter stängning var det samling i hotellreceptionen. Jag, Mats, Thomas, Henrik, Jessicka, Jerry och Andy hade bestämt oss för att gå och se kinesisk basket. Qingdaos lag (Qingdao Dubbelstars) spelar i den kinesiska högstaligan - CBA - och lockade ett antal tusen åskådare till kvällens derby. Vi köpte de bästa biljetterna det gick att få tag på (ca 100 kr) och klev nöjt in i arenan.

Nationalsång och mäktigt inramning i arenan. Hemmalaget i rött. Längst bort i laguppställningen syns en av amerikanerna - 218 cm lång!

Glad över sittplatserna nära planen

Matchsekvens. Två poäng? Javisst

Matchen blev spännande till slut och inhöll mycket dramatik. Atmosfären var även den mycket bra och ljudnivån lika så. Det var kul att se på underhållningen. Klassen på basketen var väl si så där, men bländade till stundtals. Tre amerikander, två i Qingdaos lag och en i motståndarlaget, var de mest framträdande spelarna i de båda lagen. Matchen slutade till slut med förlust för Dubbelstars efter förlängning, men lika glada för det var vi ändå efter att fått uppleva evenemanget.

In i dimman

2009-02-08T12:43:00.006+01:00

I helgen var det som om vädergudarna spelat oss ett spratt. In-port race Qingdao skulle ha gått av stapeln i lördags kl 13, men dimman låg tätare än vid slaget i Lützen och omöjliggjorde en start ute till havs. Redan då jag gick min 10 minuters promenad till jobbet tidigt på morgonen var sikten minst sagt begränsad. Jag kunde inte se mer än ett fåtal meter framför mig, vilket skapade tankar om att racet kunde komma att ställas in för dagen.

Tät dimma och knappt någon sikt. Mycket dåligt segelväder
Vid kajen kunde man knappt se Pumabåten på ett avstånd av 30 meter

Istället sköts In-port racet fram till idag söndag. Dimman låg fortfarande över vattnet och över stora delar av hamnområdet, även om den lättade och försvann under förmiddagen. Istället uteblev vindarna helt och under tiden som båtarna gav sig ut mot In-port banan gick domarna ut med att racet eventuellt inte kunde påbörjas p.g.a detta. Starten sköts upp ett antal gånger innan seglarna blev uppmanade att ta ner sina segel och bege sig tillbaka till hamnområdet. Racet ställdes in för andra dagen i rad och nu lägger man allt hopp till att racet kan köras imorgon måndag istället. Bara det inte blir drivis. Skulle bara fattas det.

Trots att racet avbröts för andra dagen irad följde mediahelekoptern med in i hamn och filmade Race village och alla nyfikna åskådare

Mindre raceintresserade besökare sökte värme inne i Volvopaviljongen istället. Här fann jag en man sittandes och rita av våran modell av VO70-båten. Penna, papper och linjal. De är finurliga våra kineser

Förövrigt har vi haft många besökare i helgen. Otroligt högt tempo har det varit, med många guidade turer, lastbilslansering, mediapådrag och en trevligt galakväll för Volvo Trucks China. Vi fick bl a rycka in och servera både välkomstdrinkar och fyra-rättersmiddag i vita skjortor och kostymbyxor igår kväll. En tillställning för cirka 180 gäster. Inga problem dock för en värmlänning som skolats på restaurang Kupolen i Karlskoga.

Någon timma kvar innan middagen och lanseringen för Volvo Trucks China. Ovanvåningen av paviljngen var brandad, uppdukad och fin

Kockarna jobbade hårt i köket. Maten såg strålande god ut och här förbereder de för morgondagens mat till Ericsson-personalen

Själv kollade jag in så att talarpodiet och högtalarsystemet fungerade som det skulle

Mitt i veckan

2009-02-05T12:31:00.006+01:00

Även inom Volvo Ocean Race kommer "vardagen". Under onsdagen och torsdagen (idag) har inget utöver det vanliga hänt. Stort tryck och många aktiviteter ligger på kommande helg, då In-port race äger rum. Vi väntar många besökare och stort mediapådrag, inte minst p.g.a racet men även för ett antal speciella händelser som kommer att äga rum i Race village. Man kan lugnt säga att de senaste dagarna varit lugnet före stormen. Jag sammanfattar dagarna med lite bilder och tillhörande text.

Arbetet med att reparera och justera tävlingsbåtarna har varit fokus och prio ett för teamen. Pumabåten var en av de fyra båtarna som togs upp på land kort efter målgången. Här syns "Il mostro" vid hamnkajen, redo för att sjösättas och testseglas.

Team- och myskväll. Jag och Josefin anordnade spelkväll för teamet i Jossans hotellrum. Jag och Sebastian anammade mystemat med morgonrock och pyjamasbyxor.

Våran kära Karin Bäcklund grattulerades på födelsedagen med sång och tårta. Här lämnar Bengt över den smarriga grädd- och jordgubbstårtan till Karin. Gissa om den smakade gott? Mycket!

TV4 landade i Qingdao igår. Från vår balkong tog de lite fina bilder och fortsatte sedan med att intervjua olika människor inom racet. Materialet kommer sändas i svensk tv. När och hur vet jag dock inte. Håll utkik i tv-tablån

I utställningen har antalet besökare varit mycket bra. Många nyfikna människor som besöker oss. Strax innan stängning idag kom lagens förlängda arm in och provade vår Volvo XC60-simulator. Nytt tjänstefordon kanske?

Andy guidar i Qingdao

2009-02-03T12:36:00.006+01:00

Tisdag den 3:e februari. Dagarna springer iväg. Det har redan gått en månad sedan jag stod i shorts och skjorta, på hotelltaket i Singapore och skålade in det nya året med mina kollegor och vänner i den sköna kvällsvärmen. Hela fyra månader har passerat sedan jobbet inom Volvo Ocean Race började i Alicante och återstående fem månader kommer säkert kännas minst lika snabba. Bäst att ta tillvara på varje dag som kommer och njuta av äventyret, precis på det sätt jag gjort hittills.

Idag spenderade jag och Katrin vår lediga dag tillsammans med vår lokala kollega Andy. Andy hämtade upp oss vid hotellet (i sin bil) och presenterade dagens guidade tur i Qingdao. Under dagen kom han att ta oss till platser i denna stora stad som jag absolut inte hade lyckats hitta på egen hand. Tack Andy!

Vädret för dagen var helt ok. Lite dimmigt, disigt rättare sagt, men så kom solen att bryta igenom med jämna mellanrum. Temperaturen låg kring några plusgrader och det var en skön dag för lite dagsutflykt. Vi började med att besöka en "bargain-market" där vi gick runt och strosade bland de många butikerna i över en timme. Tyvärr hittade jag inte något som jag slog till på den här gången, men rekade tillräckligt mycket för att veta vad jag ska slå till på vid nästa tillfälle.

Katrin och Andy utanför bargain-market

Det mesta finns att hitta i de små butikerna - för ALLA

Kort därefter hade vi förflyttat oss till en av de mest populära affärsgatorna i Qingdao. Trots att det var tisdag flockades gågatorna av människor och försäljningsstånd. Det var även lagom tid för lunch så Andy visade oss några populära maträtter som gick att köpa utefter husväggarna. Allt smakade förträffligt gott. Vi åt tre olika små rätter bestående av bl a fisk, kyckling, sallad, pankakor och såser.

Första maträtten. Friterad fisk med lite majonäs, typ. Smakade gott!

Andys flickvänn gjorde oss sällskap under eftermiddagen. Trots att hon inte pratade ett ord engelska hängde hon med i gemenskapen och försökte så gott hon kunde att komunicera. Vi lämnade parkeringshuset och ställde in siktet på den högsta punkten i Qingdao - det höga TV-tornet. Vägen dit (upp för berget) var krokig och smal, men ingen match för Andys lilla bil. Vi klev ur bilen, gick in i entrén till TV-tornet, köpte var sin biljett och tog hissen upp i det 226 meter höga tornet. Höjdrädslan började redan göra sig påmind i hissen upp och väl uppe var den påtaglig, både i huvud och knän. Men efter endast några minuter gick all höjdrädsla över och jag gick runt, lugnt och behärskat, och njöt av utsikten över miljonstaden och den vackra kustremsan.

Andys flickvänn och tillika sångerska

TV-tornet såg respektingivande ut från håll, men ingen match för Eriksson (denna dag)

Fortfarande lite disigt på hög höjd, men vad gjorde det. Vilken utsikt!

Dagen avslutades med en fika i de äldre kvarteren av Qingdao. Tyskarna invaderade området här redan under 1800-talet och många byggnader i den gamla delen av staden är bevarade från den tidsepoken. Lagom till rusningstrafiken tog fart tutade vi oss fram inne i stan och kom så småning om fram till vårt hotell där dagens guidade tur hade haft sin början. Superglada och nöjda tackade vi för oss och gick in i hotellentrén. Uppe i hotellrummet sjönk jag ner i soffan och slog på tvn. Även om det inte varit någon fysiskt ansträngande dag kände jag mig trött i huvudet efter alla intryck. Hoppas på en lika givande och trevlig dag nästa vecka då jag är ledig igen.

Fiket låg jämte strandpromenaden. Lågt tidvatten vid tillfället då kortet togs

Vacker utsikt långs strandpromenaden

Sista båten har anlänt

2009-01-31T12:36:00.008+01:00

Under kvällen kom så den sista av båtarna fram till målet i Kina. Green Dragon, som kämpat genom stormar och i stiltje, nådde Qingdao efter nästan två veckors intensiv segling. Trötta, frusna med med gott hopp om fortsättningen av racet steg seglarna iland och blev rejält mottagna av en stor folkmassa, media och storslagen välkomstcermoni. Intresset för Green Dragon är stort bland kineserna och media. Det blev en jättelyckad mottagning i kvällsmörkret.

STOR mediabevakning. För ett ögonblick trodde jag alla ville fotografera mig, men ICKE

För vår del i Volvo paviljongen kämpar vi på med språkbarriären och mot den kyla som tränger in i lokalen. Då dörrarna till paviljongen står öppna för besökarna minskar värmen inomhus väldigt fort och det är med nedkylda fingrar man söker sig till övervåningen för varm dryck för både kropp och själ. Annars har vi många besökare i hela Race village och intresset för Volvo Ocean Race är stort. En stor fördel är att OS-seglingen hölls här förra sommaren. Man kan säga att det har mjukat upp marknaden och intresset för vårt race. Dessutom har vi blivit VIP-gäster på en bar som heter Club New York där jag går under namnet Thomas. Stavade tydligt och klart mitt namn för personalen, men återigen gjorde sig språkbarriären påmind. Fast med lite eftertanke kanske det kan ha sina fördelar att vara skriven i ett annat namn.

Slut på kortärmade tröjor och shorts. Här i Kina är det full mundering som gäller. Mössa och handskar är ett måste när man ska till jobbet

Avslutar blogginlägget med några bilder från paviljongen under dagarna som varit. Trevlig helg!

Volvos produkter anses vara exklusiv vara. Tog ett foto genom fönstret på paviljongen ut mot våra fordon. Ett kinesiskt brudpar fotograferar sig tillsammans med en lastbil

Många nyfikna människor kommer till paviljongen. Stora...

...som små

P.s Går runt med fantasibilder över hur underbar atmosfären måste ha varit inne i Katrinhallen då BOIS vände och vann mot Malmö Redhawks i veckan som var. 4-0 i sista perioden. Imponerande!

Prispallen fylld

2009-01-29T12:00:00.004+01:00

Efter otroligt tuffa väderförhållanden har så tre av båtarna i tävlingen kommit fram till målet i Qingdao. Först över mållinjen var Telefonica Blue med Bouwe Bekking och besättning som gick imål vid tre-tiden idag. Endast en timme efter kom Ken Reads Puma och trea i benet mellan Singapore och Kina kom Torben Graels Ericsson 4. Avståndet mellan ettan T.B och E4 skiljde inte mer än två timmar. Vinnaren Bouwe Bekking, som är en av de mest meriterade seglarna i racet, beskrev kort efter prisutdelningen detta ben som det tuffaste han någonsin seglat.

En kinesisk tv-station förbereder båtarnas ankomst
Great wall of China, fast i mindre version har byggts upp i Race village. På den går seglarna från den plats där båtarna lägger ann till scenen där prisutdelningen äger rum
Bestättningen från Ericsson 4 vid prisutdelningen

För att understryka Bekkings påstående förväntas endast en båt ytteligare nå slutdestinationen Qingdao. Telefonica Black, Ericsson 3 och Delta Lloyd har p.g.a skador på båtarna tvingats avbryta benet och söka upp närmsta land. Team Russia valde innan benet startade att inte fortsätta tävla p.g.a ekonomiska svårigheter. Green Dragon är den båt som (som det ser ut nu) kommer komma in som sista båt. Eftersom Green Dragon har Kina som en av två hemmahamnar, kommer de med stor sannorlikhet bli välkomnade med pompa och ståt!

Team Puma, en av tre båtar som nått målet i Qingdao, Kina

Startfältet är alltså rejält skadeskjutet och hårda arbetsdagar väntar teamens mekaniker som har i uppgift att fixa respektive båt/båtar. Det blir spännande att se hur många av båtarna som kommer kunna ställa upp i det In-port race som äger rum om en och en halv vecka.

Race Village Qingdao öppnat

2009-01-28T14:20:00.004+01:00

Igår träffade vi de lokala produkt specialisterna för första gången. Två tjejer och två killar, samma fördelning som vid tidigare stopp. Tillsammans med våra chefer på plats, Ingrid och Karin från Volvo Cars samt Jessica från Volvo AB, genomförde vi den träning som alltid förekommer innan vi öppnar Race village. Mycket handlar om Volvos produkter i respektive land, marknaden och speciella budskap, men även om kultur, seder, språk och andra viktiga detaljer att ha med sig vid alla möten i landet och i paviljongen.

Lunchen mitt på dagen valdes av Jessica som tog oss till en kinesisk restaurang i närheten av Race villgage. Vi fick in mycket gott, som en slags buffé, att välja på. Men det fanns en del av maträtterna som inte kittlade allt för mycket att smaka på.

Kycklinghuvudet var ingen attraktiv matbit varken för oss svenskar eller för de lokala

Efter lunchen tog jag och Sebastian över rodret och genomförde lite utbildning, främst i utställningen på paviljongens första våning. Avslutningsvis genomförde vi vår traditionella team buildning som så många gånger förr blev lyckad och uppskattad av teamet, framför allt bland de lokala.

Joannas målning av ? var inte lätt att gissa. Kul presentation dock!

Joyce imponerade med minst lika bra presentation, grundad på endast 5 frågeställningar

Idag var så Race village i Qingdao, Kina öppnat. De första besökarna kom till det forna OS-området då vi öppnade upp portarna kl 10. Denna soliga och nollgradiga dag lockade många nyfikna besökare och journalister till oss. Det är fortfarande lediga dagar för alla i Kina då man firar in det nya året under en hel vecka. Ingen av tävlingsbåtarna har ännu kommit fram till Qingdao. Istället riktades intresset bl a mot vår utställning i Volvo paviljongen. Trots att stor majoritet av den kinesiska befolkningen inte pratar engelska gick det ok att förmedla de flesta av våra budskap i utställningen. De lokala produkt specialisterna fick dra ett stort lass med språket och kommer så att få göra i fortsättningen också. Även om vi svenskar gör allt för att hjälpa till och bidra med våra kunskaper om Volvos produker och om Volvo Ocean Race.

Utanför Race village står ett stort monument till minne av sommaren stora OS-aktiviteter

Qingdao och Kinesiska nyåret

2009-01-26T16:07:00.004+01:00

Slut på ledigheten. Dags att fokusera på ytterligare ett stopp i Volvo Ocean Race 2008-2009.

Jag befinner mig nu i kuststaden, till lika OS-staden, Qingdao. Här är vintern hemmahörande för tillfället, med kyla, friska vindar och kvällsmörker som smyger på en vid 17,18-tiden på kvällarna. Lyckligtvis har vi varken blötsnö eller regn, som jag fått rapporter om att det ska vara hemma i Sverige. Vi har klart väder, blå himmel och solsken. Qingdao är en stor stad med ca 7 miljoner invånare. Jag blev imponerad av staden då vi kom hit på söndagskvällen. Höga hus, en stad i ljus och människor i rörelse. Qingdao påminner om vilken världsstad som helts. Husfasaderna lyser med sina neonskyltar och LEDskärmar som bildar enorma bildspel i kvällsmörkret. Jag känner redan nu att jag kommer trivas här under de tre kommande veckorna.

Flygplatsen i Qingdao är välfylld med reklam och budskap om Volvo Ocean Race. Kul att se! Hoppas på stort intresse i denna segeltokiga del av Kina

I söndags, då vi flög in till Qingdao från Peking, firade kineserna in det nya året. Det är enormt stort och ingen i detta land kan undgå festligheterna. Uppe i lufter på flera 1000 meters höjd uppstod blixtrar på marken som påminde om blixtrarna från ett enormt folkhav under en konsert. Det var mäktigt att se ner på. Då vi kom ner på lägre höjd för landning kunde man urskilja raketer från andra fyrverkerier och himlen sken upp i alla möjliga färger på båda sidor av flygplanet.

Väl framme vid hotellet ökade det intensiva firandet. Under hela kvällen, långt in på natten, hördes ljudet från fyrverkerier och smällare. Vi gick ut en runda för att se oss om och insupa atmosfären. Utomhus möttes man av krutdoft, ljudet från smällare och ljus från raketer ovanför hustaken. Torts att vi bor väldigt centralt, på ett mycket trevligt hotell, small det friskt bland höghusen och skyskraporna. Inga regler om att smälla av fyrverkerier på öppen yta inte! Vi gick runt ett bra tag och såg oss omkring. Människor vi mötte önskade oss Gott Nytt År (på både kinesiska och engelska) och det var en fantastiskt trevligt känsla att vara med om firandet.

Kineserna är frälsta vid smällare! Det small från alla håll och kanter i kvarteren runt omkring oss. Samtidigt ökade allt skräp från fyrverkerierna på gatorna och trotoarerna

Tog en promenad ner till Race village, endast 10 minuter från hotellet där vi bor. Tvärs över hamnområdet reser sig de höga höghusen/skyskraporna och fyverkerierna avlöste varandra på den mörka himlen

Ett kort besök för lite mat och dryck på ett kinesiskt matställe. Klädda i rött (dagen till ära)

Idag (måndag) har vi i teamet smygstartat jobba lite. Möte, utvärdering om Singapore och shopping har legat på agendan. Vi har upptäckt att vi inte är utrustade tillräckligt med vinterkläder och har därför inhandlat varma byxor och långkalsonger under dagen. Vi har dessutom hunnit inviga hotellets sköna relaxavdelning med både pool, jacuzzi och bastu.

Christian och Sebastian, två nöjda filurer i hotellets jaccuzi. Skönt att krypa ner i det 36-gradiga vattnet efter att ha varit ute i vinterkylan

Imorgon börjar arbetet i Race Village. Båtarna förväntas inte nå Kina förrän den 30:e januari (fredag), men vi öppnar upp området för allmänheten på onsdag och kommer därför göra klart vår lokala utbildning under morgondagen. Blir spännande och träffa de fyra lokala kollegorna som kommer jobba tillsammans med oss under detta stop. Blir även spännande att se hur Race village kommer att se ut när allt står färdigt (på samma område där OS-seglingen arrangerades).

FedEx och OS – dagens kombination

2009-01-24T13:39:00.004+01:00

Fyra dagars vistelse i Peking har inneburit en massa (nödvändiga och vissa väldigt onödiga) inköp. Bland annat har vi besökt shoppingcentrat Silk Street två gånger under dessa dagar. Jag har ingen koll på hur många saker eller klädesplagg jag införskaffat, men i detta land och i dessa köpcentran är det så fruktansvärt billigt att man lätt skenar iväg. Baksidan blir således all packning. Jag försökte i timmar fundera ut hur jag skulle få hem allt till Sverige. Jag funderade på en fuling, att överlasta mina resväskor. Hmm, nä inget med det. Spela dum vid incheckningen och ta med mig en extra väska som handbagage kanske? Nja, inget bra förslag det heller. Alldeles för dyrt om säkerhetspersonalen kräver ersättning för detta. Istället gick jag, Sebastian och Christian tillsammans och kontaktade FedEx för att lösa våra logistiska problem. Svaret blev en kartong avsedd för att skicka upp till 25 kg hem till Sverige. Vi packade ner vad som kunde avvaras tills vi kommer hem till Göteborg i mitten på februari. Mestadels sommarkläder och arbetskläder som ändå inte skulle fungera så här års i Kina. Paketet lämnade vårt hotell vid tre-tiden i eftermiddags och lösningen kändes som en stor lättnad för oss alla tre.

Sebastian har en mycket speciell teknik när det kommer till att pruta på de redan så billiga köpcentran. Lyckosam? Hmm... Inte så säker på det

Strax efter att försändelsen var iväg skickad promenerade vi bort till de mer kommersiella kvarteren, inte långt från där vi bor. Väl framme gjorde kylan sig åter påmind och längtan efter en varm och trevlig restaurang blev allt större och större. Det fick bli ett besök på Pizza Hut i ett stort och fint varuhus. Maten smakade väldigt bra och pizzan, beståendes av ost, tomatsås, kyckling, salami, paprika, lök och oliver, satt som en fläskläpp.

Tar igen mig utanför entrén till ett av de många varuhusen. Happy New Year för kinesterna är imorgon söndag! Då firar 1.5 miljarder kineser in det nya året

Åter ute i kylan stannade Christian, Sebastian och jag en taxi som fick uppmaningen att ta oss norrut dit de flesta av OS-arenorna ligger. Resan tog ca 25-30 minuter, p.g.a. den täta trafiken. Vi hoppade ur taxin och såg oss omkring. De nya arenorna, som friidrottsarenan Fågelboet och sim(hopps)arenan Akvariet, reste sig som imponerande och modern statsarkitektur där vi stod. Området var fräscht, stilrent och ingav en idé om hur det måste sett ut när området var fullsatt, under sensommaren förra året. Vi strosade omkring, tog foton och diskuterade OS under någon timma. Därefter tog vi oss vidare mot ett av de många hotell som låg ett par kvarter från OS-området. I en hotellobby beställde vi in varm dryck (Irish coffee för min del), fick kroppstemperaturen att återgå till normala 37 grader och fortsatte prata OS.

Den vackra friidrottsarenan lyser upp i rött och gult. Imponerande bygge! Tyvärr var insläppet stängt p.g.a det Kinesiska nyåret som faller in i morgon.

Sim- och simhoppsarenans blåa sken ger intrycket av vatten och vågor.

En taxiresa senare var vi åter på vårt hotell där jag nu precis gjort klart detta inlägg. Ikväll ska vi ut och ha det trevligt på några barer vi blivit rekommenderade att besöka. Imorgon eftermiddag avgår vårat flyg till Qingdao och om två dager börjar vi vår lokala träning inför Volvo Ocean Race-stoppet. Då är det slut på semestern, för den här gången.

Foton från Den förbjudna staden

2009-01-24T02:17:00.003+01:00

Entrén, norra porten, in till den Förbjudna staden. Sol och fint väder, men väldigt kalla vindar

Staden är som en labyrint. Många gångar och portar som leder en vidare. Vackert värre!

Statyer i mångder. Vissa i bättre skick än andra.

Den norra delen består av trånga men vackra gränder. Här bodde kejsarna

Södra delen av staden består av stora torg och tempel. Stora, rymliga ytor om man jämför med den norra delen.
Södra porten. Mitt emot uppenbarar sig det enorma Himmelska fridens torg!

Den förbjudna staden

2009-01-22T16:11:00.006+01:00

Efter frukost vid tiotiden idag pälsade vi på oss ytterkläderna för andra dagen i rad. Ute lurade solens stålar oss att tro att vintervärmen var här i Peking. Lurade! Det var kallt värre. Vinden bet tag i våra ansikten och kylan gick rätt igenom våra jeans. Detta stoppade oss dock inte från att gå de tre kvarteren från hotellet till Den förbjudna staden.

Tvärr går det inte av någon anledning att ladda upp bilder för tillfället. Jag kommer återkomma med detta i ett senare läge!

Trots att vädret var strålande fint gjorde den kalla vinden att dagen blev till lite av en plåga. Vi njöt visserligen av att gå i den historiska staden, som en gång i tiden inte var öppen för allmänheten. Många människor frös och sökte skydd mellan väggarna och murarna inne i staden. Samtidigt trotsade andra människor kylan och höll fruset fast vid att ta foton och filma besöket. Själv tappade jag känseln i ansikte, lår och fingrar efter bara en halvtimmes vistelse, men uppskattade promenaden genom staden otroligt mycket!

Den förbjudna staden, även kallat Palatset, tjänade som Kinas regeringssäte under Ming- och Qing-dynastierna från år 1422, då det stod klart under kejsar Yongles styre. Namnet kommer sig av att området under kejsartiden var avstängd för vanligt folk; endast kejsarfamiljen och hovet hade tillträde dit. Enligt en populär myt ska Förbjudna staden bestå av 9 999½ rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen. Att bygga ett palats med 10 000 eller fler rum hade då varit att förolämpa Himlen, vilket ansågs föranleda Himlen att straffa den härskande dynastin. Här kommer ett kul bildkollage från dagen.

Från den norra porten till den södra tog det ungefär en timme att promenera. Vi hade kunnat se oss om betydligt mer av staden, men på grund av de kalla vindarna promenerade vi i relativt raskt tempo. Väl framme vid den södra porten uppenbarade sig Himmelska fridens torg framför oss. Vindarna tilltog och kylan blev om än värre vid detta läge. Trots detta trotsade vi vädergudarna och gick till torget för att föreviga tillfället med ett antal foton.

Himmelska fridens torg är 880x500 meter eller 400 000 m². Största delen av torget är en stor öppen yta för militärparader. På platsen där Himmelska fridens torg nu ligger, låg tidigare det kinesiska kejsardömets ministerier. De enda av de ursprungliga byggnaderna som bevarats är den sydliga stadsporten Qianmen och porten mot den Förbjudna staden. Dagens Himmelska fridens torg, liksom byggnaderna runt omkring torget, planerades och byggdes under 1950-talet med hjälp av "sovjetiska experter". Torget har varit platsen för många viktiga politiska händelser som till exempel utropandet av Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949.

Raskt efter fotosessionen sprang vi ner i tunnelbanan för att få upp lite värme i kroppen. Vi hoppade på en vagn och två stationer senare klev vi av för att söka upp ett kafé och var sin kopp varm dryck! Jag kände hur värmen steg i kroppen när jag njöt av den varma kaffe latten. Vi blev kvar på kaféet en lång stund innan vi gav oss ut i vinterkylan igen.

Eftermiddagen och kvällen spenderades genom att besöka lite butiker, äta pizza på Thomas och Katrins hostel samt kortspel och frågesport. Skön avslutning på dagen, i värmen!

Då var den besegrad

2009-01-21T15:21:00.003+01:00

Efter många månaders längtan efter den Kinesiska muren var det så äntligen dags. Imorse kl 05.30 ringde klockan. Det var bara till att upp och hoppa! Jag, Christian och Sebastian delar hotellrum nu några dagar här i Peking. Vi hoppade i de varmaste kläderna vi kunde hitta och satte fart ner mot hotellobbyn. Utanför entrén väntade en taxi som i raskt tempo körde oss raka vägen till Taiwan Hotel, där bussfärden mot muren startade. Ute var det fortfarande mörkt och den intensiva trafiken lös lyckligtvis med sin frånvaror. Åtminstone till att börja med. Iklädd tjock vinterjacka, ett lager tröjor under det. Jeans, joggingskor, mössa och handskar, var jag redo att upptäcka the Great wall of China.

Christian och jag längst bak i bussen. Väldigt morgontrötta ansikten

Bussresan till muren tog lite drygt tre timmar. Trafiken tätnade så fort vi började vår färd runt halv sju tiden. Bussen var inte allt för gammal och kändes komfortabel och säker att färdas i. Längs vägen passerade vi gående människor bärandes på kassar och kartonger, cyklar till förbannelse, mopeder, bilar, bussar och tunga lastbilar. Vår busschaufför använde tutan flitigt må jag säga! I det paket vi köpt inkluderades inte bara färd till och från muren. Vi fick även frukost på bussen och en middag, som jag kommer till längre fram i inlägget.

Sebastian visar öppet sin glädje över frukosten i bussen

Tre timmar senare, då vi nått fram till vårt mål, gjorde solen allt för att bryta igenom det dis som så vanligen uppstår i och runt Peking. Det var fortfarande relativt kallt (någon plusgrad) då vi klev av bussen. Vi knöt skorna och satte fart mot muren. Efter någon kilometer, lätt sluttande, kom vi så fram där den fantastiska och respektingivande muren. Känslan av att ta på muren var mäktig. Det var imponerande och lite overkligt på samma gång att stå på ett av de sju underverken.

The Great wall of China i bakgrunden. Kylan bet inte på mig, muren skulle besegras

Den kinesiska muren är efterföljaren till flera andra murar som påbörjades på 200-talet f.Kr av den första kejsaren av hela Kina. Kejsaren beordrade att anlägga en sammanhängande mur från öst till väst. Under ledning av general Meng Tian sattes 300 000 bönder, soldater och kriminella i arbete. Tiotuseltals dog inom loppet av de tio åren som byggandet pågick. Muren byggdes färdig under Mingdynastin från slutet av 1300-talet till början av 1600-talet och sträcker sig ca 6.400 kilometer från öst till väst.

Puh! Brant, små trappsteg och dåligt flås - ingen bra kombination

Totalt tillbringade vi fyra timmar med att gå upp och ner på muren. Med jämna mellanrum stannade man till, satte sig ner och njöt av den slående insikten. Det fotograferades sjukt många kort! Ibland försökte man föreställa sig hur det kan ha varit att tillhört en av de som släpat de miljontals stenar som ligger till grund för bygget. Även hur det kan ha varit att patrullerat upp och ner längs den branta muren. Dag ut och dag in.

Muren är mäktig! Svårt att föreställa sig hur den breder ut sig över Kinas bergiga landskap

Efter besöket återsamlades alla vid starten av vandringsturen. Det var dags för mat. En minibuss forslade oss till en spartansk restaurang där det serverades kinesisk mat. God sådan! Efter middagen hoppade vi samtliga in i den större bussen och påbörjade färden hemåt. Tolv timmar efter vi lämnat hotellet på morgonen var vi så åter på rummet. Supernöjda med dagens aktiviteter sitter vi nu och jobbar på våra blogginlägg. Klockan är snart sju på kvällen. Det är mörkt utanför fönstren och vi har inga större planer på att stressa ut i kvällskylan igen. Förr eller senare blir vi nog dock tvungna att ta en taxi till en restaurang för lite kvällsmat. Det har gått åt mycket energi idag och innan vi lägger oss bör vi nog fylla på depåerna igen. Både mat och ”vätska”.

Shopping i Peking

2009-01-20T13:06:00.004+01:00

Första dagen i Peking tillbringades i handelns tecken. Vi började självklart med en frukost på hotellet innan vi hoppade in i två taxi och begav oss mot några shoppingcentra tjugo minuter bort.

Tripp, trapp, trull... Uppställning utanför hotellentrén

Personalen från hotellet följde oss till storgatan och skaffade oss två taxi

Väl framme insåg vi att märkesbutikerna höll samma nivå på prisklasserna som hemma i Sverige. Vi gick mest omkring och ögonshoppade i några timmar innan vi åt en bit mat och fikade lite på Starbucks.

Det finns mååånga shoppingmöjligheter i Peking. Längs gatan vi gick på radades shoppingcentran upp

Senare på eftermiddagen tog vi tunnelbanan mot ett av de mycket trevligare shoppencentran (i alla fall för plånboken) vid Silk street. Här fanns allt vad ”märkeskläder” heter, under ett och samma tak. Våning efter våning var fylld med stånd och affärer innehållande allt från kläder, skor och väskor till elektronik, smink, juveler och annat krimskrams. Jag slog till på en stor och varm PEAK vinterjacka och ett par handskar, för att kunna leva här i Kina utan att frysa allt för mycket. Priset var löjligt billigt! Några i teamet handlade flera plastpåsar fulla med skor, väskor och kläder. Jag ska först kolla upp hur pass enkelt det är att skeppa hem mina saker innan jag kommer slå på stort och inhandla en ny garderob.

Nere i tunnelbanan. Linje ett mot Silk Street. Spännande!

Det prutas för fulla muggar. Vissa i teamet kom undan riktigt billigt

Ikväll ska vi ut och äta tillsammans. Vart återstår att se. Imorgon går en buss (som vi bokat) kl 06.15 från Peking till Kinesiska muren. I paketet ingår frukost, middag, entré och skjuts fram och tillbaka. Jag längtar redan!

The great land of China

2009-01-19T14:43:00.002+01:00

Då var jag äntligen på plats. Mitt i centrala Peking. Flygresan hit började tidigt i morse. Redan klockan 06.40 hämtades vi upp utanför vårt hotell i Singapore för transport till flygplatsen. Efter en dryg månad i det exotiska klimatet var det så dags att ta sig norröver och möta vintern i Kina. Efter en 6 timmar lång flygresa landade vi på Pekings nya flygplats. Utanför flygplansfönstren låg dimman, smoggen, tät och sikten var väldigt begränsad. Termometern på flygets tv-skärm visade 5 plusgrader, men det fanns ingen snö på backen. Efter en tids transport inom terminalerna tog vi oss igenom tullen, hämtade ut våra resväskor och satte fart mot McDonald´s. Hungriga som vargar avnjöt vi några burgare och införskaffade sedan var sitt mobilabonnemang.

På väg från flyget till teminalen. Mulet väder, kallt, men ingen snö

Flygplatsen är i toppskick efter Pekings OS-satsning

En taxiresa senare befann vi oss utanför vårt hotell där vi ska bo sex nätter här i Peking. Läget är grymt bra och centralt. Endast ett par kvarter från den Förbjudna staden. Vi ska under morgondagen lokalisera oss i området och se till att vi kan ta oss omkring till olika se värdigheter utan att gå vilse allt för ofta. Naturligtvis vill jag som sportintresserad även se vad den forna OS-staden har att erbjuda, så som fågelboet och andra arenor. Det kommer bli ett häftigt stopp. Förhoppningsvis kommer jag få uppleva massa spännande saker. Kameran ska naturligtvis få göra sitt, så som plånboken, då det är väldigt inbjudande att köpa märkeskläder till bra priser! Mer om detta i kommande inlägg. Ni hao!

Mins inte hur många formulär vi var tvugna att fylla i för att få våra SIM-kort. Kina är kontrollerat!

Gott me MCD! Sebbe och Christian lutar sig tillbaka med nöjda leenden

Slut på shorts och t-shirt. Nu är det jacka, mössa och långkalsonger som gäller. Men lika glad är jag för det

Start av benet mellan Singapore och Kina

2009-01-19T14:23:00.004+01:00

Igår söndag gick starten av benet mot Qingdao, Kina. Båtarna lämnade som vanligt hamnområdet en efter en till respektive båts låtval. Musiken pumpade i högtalarna och fick folkmassorna att komma i härlig stämning. I luften svävade en helikopter och filmade händelserna live medan fotografer och tv-team på marken gjorde sitt bästa för att fånga inramningen på bästa sätt.

Helikopter i luften, åskådare på plast för att se båtarna lämna hamnen. Seglarna redo att anta den tuffa utmaningen i ben 4 till Kina

Team Puma lägger ut. Jag har tippat båten som vinnare av detta ben

Telefonica Black med navigatorn Roger Nilsson måste prestera bättre för att inte halka längre ner i tabellen

Klockan ett gick startskottet. Först var båtarna tvungna att ta sig igenom en triangelformad bana jämte Singapores östkust, innan de kunde ge sig ut mot öppet hav. Under tio till tolv dagar kommer båtarna tampas mot varandra och mot moder natur innan de når målet i Kina. Sommaren och det varma klimatet kommer bytas ut mot vinterns kalla vindar under resan. I Qingdao är det för tillfället endast några plusgrader. Det kommer bli det kallaste stoppet under Volvo Ocean Race 2008-2009.

På kvällen anordnade vi en trevlig middag tillsammans med de tre lokala medarbetarna som en skön avslutning på stoppet. Vi beslöt oss för en middag nere vid havet, på ”vår” ö Sentosa. Stämningen kring bordet var på topp redan då vi samlats och höll hög nivå kvällen ut.

Modell skolfotto. Gött gäng

Vi avslutade kvällen på Sentosa Cove (hamnområdet där Race village legat) där Race office anordnat en avslutningsfest för alla som jobbat med stoppet. Där blev vi kvar till tolvslaget innan shuttlebussen tog oss tillbaka till hotellet.

TGTG (Thank God They are Gone) anordades på segelklubben One degree 15

En titt i backspegeln

2009-01-16T06:06:00.006+01:00

De senaste dagarna har varit händelserika, varpå mitt bloggande uteblivit. Nu har jag dock gott om tid, här på hotellrummet, att redovisa de senaste dagarnas olika aktiviteter och händelser.

Här om dagen träffade jag mina föräldrars bekanta (att tillägga, min pappas jaktkompis sen mååånga herrans år tillbaka) här i Singapore. Bror och Sherly har bott tillsammans här i sydostasien sedan mitten på 70-talet. Själv har jag inte träffat Bror sedan älgjakten uppe i Värmland i mitten på 90-talet, så det var ett kärt återseende. Sherly har jag aldrig tidigare träffat och det var så kul att äntligen få göra detta.

Bror och Sherly kom och besökte Race village i onsdags mitt på dan. Vi tog en tur i paviljongen och jag berättade om vår utställning, om Volvo och om racet. Sen hade jag ordnat pass ner till båtarna, för en mer exklusiv chans att komma riktigt nära.

Bror och Sherly framför Ericsson 4 med besättning

Senare på dagen bjöd Bror och Sherly mig hem till deras lägenhet på i närheten av östkusten. Här blev jag välkomnad med en lott (typ Lotto, fast man spelar på fyra siffror) som Sherly köpt till mig, en kall och god öl samt lite chips och nötter. Vi pratade lite minnen och följe naturligvis upp om vi blivit lyckliga vinnare på lottot. Därefter vi tog taxi till en av deras favoritrestauranger, inte långt från de centrala huvudgatorna i Singapore.

Området där Bror och Sherly bor

Bror visar hur man spelar på det populära "Lotto". Jag spelade på mina fyra sista siffror i personnumret, men det gav ingen tur med sig

Väl uppe i lägenheten. Mysig och belägen på tredje våningen, nära till allt!

The Ship, restaurangen som vi kom till, erbjöd fantastiskt gott kött. Jag tog en amerikansk stek med bakad potatis och stekta grönsaker till. Bror och Sherly beställde in vin, vitlöksbörd och en cocktail till oss. Det smakade underbart gott och jag förstår att restaurangen är en av deras favoriter.

The Ship är att rekomendera. Alla nöjda, mätta och belåtna

Efter maten tog vi en promenad utmed de höga husen. Kvällsluften var behaglig och skjortan jag bar var tillräcklig för att varken frysa eller bli för varm under promenaden. Vi satte oss på ett utecafé och tog en kvällsfika innan det bar hemåt. Klockan 23.00 hoppade vi in i en taxi. Jag uppskattar verkligen hela vistelsen med Bror och Sherly väldigt mycket! Tack för allt!!

Annat kul som hänt de senaste dagarna...

Dessa tama krabater hoppar omkring på staketet vid frukosten varje dag. Minsta lilla smula som blir kvarlämnad nyper de utan att tveka.

Djur från Singapore Zoo i Race village. Klappa?? NEJ TACK!

Barnen som besöker Race village ska få ha lite kul utanför Volvo paviljongen också. Här kör Katrin och Thomas ut våra pedaltrucks till volontärerna på utsidan.

Volvo, grundaren av trepunktssäkerhetsbältet, firar uppfinningens 50-års jubileum 2009. Nils Bolin förstår nog inte hur många liv hans säkerhetsbälte räddat i trafiken.

Schoolday. Ett populärt inslag under dagarna. Ett samarbete mellan Volvo och skolor runt omkring i städerna vi besöker. Barnen får chansen att lära sig massor om säkerhet, trafik och så en del om Volvo samt racet så klart.

Volvo-bilhandlaren i Singapore, SM-motors, böjd igår in till kundträff för 80 personer. Inte bara hade gästena en trevlig stund i paviljongen med god mat och dryck. De fick även gå ombort på totalt fem båtar. Ericsson 3 och 4, Telefonica Black och Blue samt Puma. Få förunnat!

Även jag fick komma med på bild. Här på ledarbåten av Volvo Ocean Race 2008-2009 - Ericsson 4.

Tre dagar kvar till kylan

2009-01-16T05:58:00.003+01:00

Igår, den 15 januari, har vi befunnit oss i Singapore i exakt en månad. Stoppet har bjudit på många lediga dagar, chanser till att se sig om och upptäcka landet i sydostasien, njuta och ha det gott. Vi har dessutom firat både jul och nyår här i värmen! Jobbet har bestått av både PR-arrangemang och nu, sedan ett par veckor tillbaka, jobb med Volvo paviljongen i Race village här på ön Sentosa. På söndag går starten av benet mellan Singapore och Quingdao i Kina. Klockan ett (lokal tid) går startskottet utanför Singpores östkust. Det kommer ta båtarna mellan 10-12 dagar att färdas till slutdestinationen.

För min och mitt teams del väntar flygresa till Kina på måndag. Då lämnar vi sommaren här och beger oss till vintern i Peking. I fyra fem dagar kommer vi hålla till i den Kinesiska huvudstaden och njuta lite av vad den har att erbjuda. Därefter flyger vi vidare mot Quingdao för lokal träning/utbildning och jobb.

Kul på två hjul

2009-01-13T10:28:00.006+01:00

Måndag igår och ledig dag. Sköjj! Den började med en lång och välbehövlig sovmorgon. Solen sken utanför fönstret när jag slog upp ögonen. Lagom med moln på himlen för att skapa lite skugga åt en vit man från väst. Då jag sovit över tiden för frukost, bar det in till Vivo för lite mat tillsammans med Christian. Därefter en vaniljlatte på Paciffic Coffee innan Christians mobil ringde. Nicole (från Karlskoga!) som nu mera bor hos sin pappa här i Singapore ringde och undrade om vi ville följa med på utflykt. Christian och hon hade nämligen mötts på nyår och bestämt sig för att höras innan vi lämnar landet. Vi tackade ja och blev upphämtade vid köpcentrat. Resan tog oss längs Singapores östkust, förbi flygplatsen och ut mot en liten båtterminal. Vi klev ur bilen (hmm...en Nissan) och gick ner mot vattnet. Där låg ett antal, mindre och äldre fiskebåtar som körde folk ut till ön Pulau Ubin. Vi hoppade på en av båtarna och puttrade iväg längs det stora vatteninloppet och ut på havet.

De många fiskebåtarna, numera taxibåtar, låg uppradade vid terminalen

Jag och Nicole ombord på taxibåten. Christian håller i kameran

Resan tog inte mer än tjugo minuter. Väl frammet strosade vi runt i det pyttelilla samhället, bestående av enkla affärer, cykeluthyrningar, några (rätt sunkiga) caféer och restauranger. Efter att ha sett oss omkring en kort stund hyrde vi oss tre cyklar och försedde oss med en karta över ön. Det var dags för upptäcksfärd!

Kul på två hjul! Nicole och Christian - två glada cykelturister

Även jag uppskattar cykelturen. I bakgrunden ser man den täta "djungeln"

Efter två kilometers färd på allt från smala asfalterade vägar till gropiga och steniga grusstigar kom vi så fram till vårt mål. Här klev vi av och fortsatte vår färd till fots. Den djungelliknande skogen reste dig högt och tät runt oss och på vissa ställen skapade de höga växtligheterna, palmerna och bambuträden tunnlar att gå genom. På vår färd mot havet, 500 meter från där vi ställt cyklarna, kunde vi se vilt levande viltsvin och hundar. Höra apornas skrik från trädtopparna och uppleva örnarnas mäktiga vingbredd på himlen ovanför oss. Det var roingivande och spännande på samma gång. Man visste inte vad som kunde dyka upp härnäst. Nere vid havet fanns en lång slingrande bryggkonstruktion som följde kusten. Tidvattnet var lågt. Många mindre djur, landkrabbor och kryp uppenbarade sig på marken. Lyckligtvis gick vi två meter ovanför markytan, på den upphöjda bryggkonstruktionen, och kunde titta ner på allt som uppenbarade sig.

Vi har tagit oss upp i ett utsiktstorn. Det blåste så pass att det svajade en aning. Nedanför syns träpassagen som tar en in bland växtligheten och ut längs kusten

En landkrabba smiter förbi oss, gåendes på tvären
Tidvattnet har dragit bort. Det är ebb och havet skymtar i bakgrunden

Vi var tillbaka vid cykeluthyrningen vid 18-tiden. Tog en annan fiskebåt tillbaka till fastlandet och hoppade in i bilen. Det var en skön och relativt aktiv dag för oss. Vi avslutade den med ett besök hemma hos Nicoles pappa (kul att se hur de lokala kan ha det). Som pricken över i köpte vi oss en fruktansvärt god hamburgemeny på väg hem till hotellet. Slut på den lediga dagen.

Dagbok 11 januari 2009

2009-01-12T05:37:00.005+01:00

10.00

Frukost! Sen sådan. Sovmorgon och jag börjar inte förrän kl 12. Hissen ner från 6:e våningen till frukosten på markplan. En tallrik flingor med mjölk, två rostade (fullkorns-)smörgåsar med lite ost och smör på, juice, äggröra med stekt tomat. Lagom start på dagen.

11.30

Våra kära kollegor i Volvo paviljongen, matpersonalen från Skara - Rosers - har med sig tre cyklar som används flitigt bland kockar och serveringspersonal. Igår stod en av cyklarna kvar på hotellet så jag tog en cykeltur från södra sidan av ön Sentosa till Race village på östra delen. En tur på cirka 20 minuter.

Börjar bli van med vänstertrafik. I de senaste tre länderna har det varit så. Sydafrika, Indien och nu Singapore.

Farthinder! Bäst att sakta ner. Fick upp bra fart i backarn.

16.00

Jobbat i fyra timmar. Lagom med besökare denna dag. Joanna och Christian har kommit tillbaka till paviljongen efter att fått segla med på var sin Telefonica-båt i dagens Pro-am race. De hade haft en jättetrevlig dag till havs och fått vara aktiva seglare under hela tävlingen.

Joanna poserar stolt tillsammans med tre av seglarna från Telefonica Blue inne i Volvo paviljongen.

18.30

Smyger upp till köket för lite mat. Kockarna ägnade sig åt team building av något slag. Tog ett kort när ingen tittade på. De verkar vara ett tight team!

Oscar och Jonas i köket. Team building eller???

22.00

Slut på dagen. Dags att släcka ner och låsa paviljongen. Det har varit lugnt under kvällstimmarna. Inte så många besökare som tidigare under dagen. Då nästan alla inom Volvo Ocean Race gått till Prize giving dinner tidigare på kvällen kändes Race village lite ödligt. Jag blev utsedd till att vara Pavilion manager under kvällen. Lyckligvis uppstod inga problem och konstigheter.

Jag, Joanna, Christian och tekninkern Niklas på väg hem i bussen. Hotellet nästa!

23.45

Efter en och en halv timmes tid på hotellrummet tar jag hissen ner till markplan för andra gången för dagen. Den här gången passerar jag frukostrestaurangen och går över gatan ner till stranden. Prize giving dinner har flyttat sig till vårat favorithak Café del Mar. Alla med behörighet kommer in och jag kliver in för att umgås med alla trevliga kollegor inom racet. Två timmar senare är jag nerbäddad i min säng och redo att räkan får. God natt!

In-port race Singapore

2009-01-11T03:53:00.004+01:00

Det andra In-port racet gick igår vid 13-tiden (Singaporiansk tid) av stapeln utanför fastlandets östra kust. En kortbana, några hundratals meter utanför kusten, hade platcerats ut i ett område där de många tusentals fartyg inte får komma i närheten av. Väderprogrognosen hade varnat för kraftig nederbörd, men lyckligtvis kom aldrig regnet vilket gjorde att många åskådare samlats vid kusten för att se racet. Vindarna var dessbättre goda och det blev in intensiv tävling till havs.

Själv jobbade jag under In-port racet, men då vi sänder racet live på vår stora skärm ute på paviljongen kunde jag stundtals följa racet tillsammans med de nyfikna människor om samlats utanför.

Brasilianaren Torben Greal med besättning ombord på Ericsson 4 vann In-port racet (som delades upp i två deltävlingar) och drog ifrån ytterligare i täten av tabellen. Ken Reads Puma gjorde en bra insats och vann den första deltävlingen av In-port racet, men föll tillbaka i den andra. Puma tog dock den totala andraplatsen före skippern Bouwe Bekkings Telefonica Blue.

Ikväll sker prisutdelningen av benet mellan Indien och Singapore. Den kommer hållas nedanför vårat hotell i ett enorm fint och stort tält på stranden. Därefter är det prize giving dinner nere vid havet, vilket jag dock kommer att missa då det är min tur att jobba kvar i Volvo paviljonen tills vi stänger kl 22 ikväll.

Race village is up and runing

2009-01-09T16:56:00.005+01:00

Då har Racevillage öppnat upp i Singapore. Detta är vårat fjärde stop under Volvo Ocean Race 2008-2009. Invigningen hölls igår (torsdag) och lockade mycket folk, media och inbjudna gäster. Teamen presenterades på den stora scenen samtidigt som VD:n för racet, Knud Frostad, formellt förklarade Racevillage öppnat. Därefter följde musik- och uppträdanden (asiatiska danser och skådespeleri). Själv fick jag förmånen att guida en av Singapores ministrar (som blivit inbjuden till invigningen) inne i Volvo paviljongen, samtidigt som ett 20-tal andra inflytelserika personer följde den guidade turen. Det var både nervöst och spännande, men gick relativt bra.

Så nu är allt "up and runing". In-port race sker imorgon (lördag) och kan följas live på vår hemsida, http://www.volvooceanrace.org/. På söndag går Pro-am race av stapeln, då inbjudna gäster kommer ombord på båtarna som tävlar på samma kortbana som In-port race. Den här gången är faktiskt två av mitt teams medlemmar blivit inbjudna som gäster och kommer finnas ombord på Telefonica Blue respektive Telefonica Black. Hoppas innerligt att jag får chansen någon gång under racet. Jag har ju ändå blivit upplärd av en världsmästare i segling - Per Åhlby - och borde ha något att kunna tillföra ombord!

Nedan följer lite roliga bilder från de senaste dagarna...

Säkerhet före allt! Läs texten. Kanske skulle Appelgren ha på sig denna när han trimmar på Ekudden.

Aktivitet i Race village. Kliv in i bubblor av plast och spring omkring på vattenytan. Kul nöje!

Hamnområdet där Racevillage är uppbyggt ägs av en klubb, one degree 15, och verkar exklusiv värre. Klubbens egen tidsföreskrift håller hög klass och innehåller annonser med dyra klockor, kläder, exklusiva bilar, båtar och livssitlar. Utanför paviljongen poserade modeller för fototagning inför kommande tidningsutgåva.

Forum

2009-01-07T08:07:00.003+01:00

Det är otroligt kul att min blogg blivit forum för diskussion kring Volvo Ocean Race vara eller inte vara. Jag har bestämt mig för att vara icke medverkande i allt tyckande och tänkande. Låter istället forumet vara öppet för fler som har tankar och synpunkter i ärendet. Men kom ihåg, här gäller bara fakta som slagkraft. Allt spekulerande är kul, men helt emperifattigt!

Därför kommer här några siffror att fortsätta diskussionen kring. Över 1,8 miljarder tv-tittare följde tävlingen 2005-2006, i fler än 180 länder över hela världen. Fakta visar dessutom att racet 2005-06 gav tillbaka mellan 300-400 procent av det investerade beloppet (beroende på olika syndikat)*. Ska Volvo inte satsa vidare på en sådan guldgruva för att komma upp på fötterna igen?

* stockholm.city.se, Knud Frostad, CEO Volvo Ocean Race

Snart öppning av Race village

2009-01-06T12:39:00.005+01:00

Efter några dagars frånvaro från bloggen, kommer här en kort men informativ redovisning vad som hänt den senaste tiden.

Efter nattsafarit har vi mest legat på latsidan några dagar, frånsett vår teambuildingdag. Denna skedde i går och döptes till Sentosa survivors 2009. På en liten ö (ihophängande med Sentosa via en flytbro) utspelades ett Robinson-liknade äventyr i sanden. Vi fick klura på knepiga frågor och genomföra olika uppdrag. Vinnarna har ännu inte utsetts (då domarna fortfarande går igenom de rätta svaren), men en stark magkänsla hos mig säger att mitt lag - team J.D - är med och slåss om förstaplatsen.

Team J.D posar inför tävlingen. Stolt sponsor - Töreboda Camping och Bad

I bakgrunde skymtar ön där Sentosa survivor utspelades

Idag smygöppnade vi Race village. I två dagar har vi öppet mellan 10-17 för speciellt inbjudna gäster. Allt är ännu inte färdigbyggt, men det mesta börjar falla på plats. Det är i ett väldigt exklusivt hamnområde vi byggt upp Volvo Ocean Race-byn och jag hoppas det kommer komma många besökare. På torsdag har vi den officiella invigningen och på lördag sker In-port race. Här slåss båtarna om halva poäng, d.v.s 4 poäng till vinnaren, 3,5 poäng till tvåan och så vidare. Allt räknas med i det totala Volvo Ocean Race.

Racevillage börjar ta form. Pumas shop i rött. Bakom den, The Dome (biograf) och i bakgrunden skymtar vår kära Volvopaviljong

Singaporeianerna blåste upp en gigantisk anka i poolen där modellsegelbåtarna normalt håller till. Undrar om den får plats i badkaret där hemma?

Idag när jag kom hem fick jag byta hotellrum. En av mina kollegor på Volvo har valt att byta hotell, varpå jag drog vinstlotten till ett helt eget hotellrum. Så nu huserar jag alldeles själv (vilket känns ganska skönt) och har en hel dubbelsäng att breda ut mig i! När jag senare skulle gå ut fick jag en smärre chock. Jag överöstes av tjock illaluktande rök och trodde att hotellet stog i lågor. Lyckligtvis var det helt fel. Istället gick några trädgårdsarbetare och röklade hela hotellområdet för att döda de farliga (dödliga) myggen som tenderar att dyka upp så här års. Efter en timme hade röken och lukten lagt sig. Det var det värt!

Nattsafari

2009-01-03T04:56:00.004+01:00

Sedan 1994 erbjuder Singapore världens första nattsafari med vilda djur i deras rätta miljö. I den tropiska miljön, likt djungeln, lever upp till 120 olika djurarter (varav 30% är utrotningshotade). Här finns det mesta från giraffer, elefanter, noshörningar och lejon till viltsvin, ormar, näbbmöss och skalbaggar. Över 1,1 miljoner människor besöker årligen nattsafarit. Vi valde en fredagkväll, vilket inte var det bästa tänkbara tillfället. Det fullkomligen vimlade av besökare i området och kön till det populära tåget, som tog en runt den 40 hektar stora parken, var mer än lång. Vi väntade i dryga 40 minuter innan vi kom ombord. Längst bak placerade vi oss, redo att uppleva djungelns faror.

Foto över den långa kön i den kvava kvällsvärmen
De fyra äventyrarna. Christian, jag, Christina och Gustav
Då man inte får använda blixt när man fotograferar djuren var det meningslös att använda min kamera. Här är dock två exempel på safarits många exotiska djur

Efter den 45 min långa turen besökte vi den minst lika populära showen inne på safarit. En stor utomhusteater svalde ett stort antal besökare, vad som kom att visa sig, från hela världen. Värdinnan presenterade sig och frågade samtidigt vart folk i publiken kom ifrån. Vi var inte de enda europeerna. Tyskar, fransmän och italienare hördes ropandes från läkatare. En italienare fick dessutom besöka naturscenen och försöka bära en 3 meter lång (enormt grov och stor!) orm. Föreställningen innhöll skratt och stor publikinlevelse då de flygande rovdjuren, pumorna, mindre ganagarna och ormen visades upp på olika sätt. En uppskattad föreställning på ca en timma.

Avslutningsvis åt vi en Bongo Burger meny på en av restaurangerna innan vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Nöjda med äventyret var vi tillbaka på Sentosa vid tolvslaget.

Nyårsfirande

2009-01-01T13:22:00.006+01:00

GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

Den 31:a jobbade jag, Sebastian, Josefin och en av de lokala produkt specialisterna Basil med att marknadsföra Volvo Ocean Race på Vivo City (se tidigare inlägg) fram till kl 22.00. Därefter tog vi en taxi till Sentosa Island där vårat hotell ligger och där det annordnats ett enormt beachparty för 15.000 personer. Väl vid hotellet blev det en snabb dusch och ett ombyte av kläder. Därefter tog jag hissen ner till restaurangen där hela Volvo-gänget satt utomhus och njöt vid ett långbord. De hade ätit tillsammans tidigare på kvällen och skapade plats åt oss när vi anslöt. Tjugo minuter innan tolvslaget tog vi alla hissen upp till takvåningen där vi delade på champange och njöt av den enorma utsikten och fyrverkerierna. Från ett uteställe - Café del Mar - mitt emot hotellet räknade någon, genom högtalarna, ner till tolvslaget samtidigt som hela den mörka himlen lös upp i olika färger när timmen var slagen.

Jag, Joanna, Katrin, Josefin och Sebastian innan tolvslaget

Bengt och Ellinor räknar glas och förser oss med skumpa

Efter skålandet, kramandet och alla gott nytt år-önskningar gick vi ner till havet och besökte Café del Mar. Uteserveringen var fullt med männsikor och poolen (där även baren finns) var välfyld med firande gäster. Vi umgicks ett stort gäng vid poolområdet och njöt av musiken och värmen i luften. Så småning om åkte en av tjejerna (Ellinor) i den svala poolen, varpå det följde en kedjereaktion. Tjugo minuter senare hade alla blivit ikastade (utan att några värdesaker följt med ner i vattnet!) och vid halv tre-tiden gick vi tillbaka till våra rum med genomblöta kläder på oss.

Litet gruppfoto innan vi alla åkte i poolen. Christian, jag, Christina och Sebastian

Med fasit i hand blev det ett jättetrevligt nyårsfirande! Det kändes annorlunda för mig då jag inte är van vid att skrika ut gott nytt år iklädd shorts och skjorta utomhus i värmen. Med en sådan bra start på det nya året hoppas jag trenden håller i sig och blir ett fortsatt trevligt och lyckligt år - mitt trettionde för övrigt!

Annorlunda jobb på Vivo City

2009-01-01T12:56:00.005+01:00

Under fem dagar, mellan den 31:a december och 4:e januari, kommer mitt team att jobba med att marknadsföra Volvo Ocean Race stopover här i Singapore. Detta gör vi genom att använda en simulator (The Ride) utanför huvudentrén till det enormt stora köpcentrat Vivo City. I simulatorn får 12 personer plats och ger en fantastisk inblick om hur det kan vara ombord på en VO70-båt i racet. En skärm inne i simulatorn visar båtfärden bland vågorna, samtidigt som simulatorn följer båtens alla rörelser. Fläktar av vind och stänk med vatten förstärker känslan ytterligare av att vara ute till havs. Ett populärt inslag bland alla besökare, i alla åldrar, speciellt då den 3 minuter långa färden i simulatorn är gratis!

För att locka ner så många människor som möjligt till Race village mellan den 8:e till 18:e januari marknadsförs Volvo Ocean Race både på tv, på affischer längs vägar i Singapore och i tidningar. Vi bidrar också med lite genom att dela ut reklamblad och prata med nyfikna människor som rör sig vid entrén till köpcentrat. Så här såg det ut under onsdagen.

Indonesien

2008-12-30T11:04:00.004+01:00

29:e december. Dagsutflykt med Sebastian och Christian. Destination grannlandet Indonesien.

Det tog oss endast 50 minuter med snabbåt från färjeterminalen vid Vivo City till ön Batam i Indonesien. Väl framme tog vi oss runt på ön och in till stan i taxi, vilket var lite dyrare än taxi i Singapore, men billigare än i Sverige! Efter lite mat, rundvandring på stadens gator, uttag av ett dagsbehov pengar (500.000 Rupiah) och en snabbinformation från en turistbyrå hoppade vi in i ytterligare en taxi. Den här gången med sikte mot ett mycket trevligt resortområde på nordöst-kusten av ön. Vägarna och trafiken dit påminde om Indien. Organiserad kaos både på och vid sida om vägarna. Byggnaderna kunde variera från ståtliga hus till skjul av plankor och kartonger.

Väl framme uppenbarade sig en helt annorlunda miljö. Resan tog oss nästa en timme, men var värd varje minut i det nedsjunkna baksätet på Mercederzen. Till att börja med övervägde vi att hyra en av de inbjudande bungalows. De låg belägna alldeles bredvid poolområdet och med grym utsikt över havet. Men innan vi fattade beslutet kom beskedet att vi kommer öppna upp ett PR-område inne i Singapore under 31:a dec - 4:e jan, så vi fick besluta oss för att åka hem och viga morgondagen åt att planera jobb. Vi tröstade oss med ett par glas förfriskningar och en banana-split på en av uteserveringarna och passade på att njuta av solens nedgång innan vi lämnade resorten.

Runt 20-tiden hoppade vi på snabbåten hem till Singapore igen. Även om det blev en kort och intensiv dagsutflykt var det skönt att se något annat. Dessutom kan jag bocka av Indonesien till skaran länder som jag besökt under mitt liv.

Boxingday

2008-12-27T08:07:00.005+01:00

Som de flesta engelskmän firade även vi Boxingday igår. Mycket mat, fika, jazzklubb och Premier League på tv. Fantastiskt bra dag!

Maten och fikat åt vi på Vivo köpcenter. Först asiatisk mat bestående av nudlar, kyckling och wookade grönsaker. Därefter bytte vi ut Foodcourten mot vårat stammisfik Pacific Coffee, med världens skönaste och avslappnade miljö.

Efter ett antal timmar tog vi tunnelbanan till Clark Quay för en öl på en uteservering. Området runt Clark Quay är fullt med restauranger, pubar och barer. Fredagkväll och Boxingday innebar dessutom ett välbesökt område! Jazzklubben Jazz@Southbridge bjöd efter kl 21 på liveuppträdande. Vi som tagit oss dit slog oss ner i stolana och insöp tonerna från den sköna amerikanska jazzen. Med på bilden näst längst till höger är Gustav, mediakillen ombord på Ericsson 3-båten, som gjorde oss sällskap.

Avslutningsvis stundade den engelska fotbollsmatchen mellan Liverpool och Elmanders Bolton. Matchstarten var 23.00 och avnjöts tillsammans med en frisk isdrink. Baren där vi satt och följde fotbollen hade samtidigt liveuppträdande, vilket tjejerna uppskattade att lyssna till. Tack vare att Liverpool vann matchen inkasserade jag 1000 kr på Unibet. Tack för den sena julklappen!

Julfirande

2008-12-27T05:58:00.007+01:00

För första gången i mitt liv firade jag jul utanför Sverige. Singapore bjöd på en varm och behaglig dag, tyvärr innehållande en del regn. Detta till trots hade vi ett fantastiskt kul och trevligt julfirande tillsammans.

Dagen började med att jag och Sebastian köpte oss var sin julklapp! Vi prutade och sprang mellan diverse elektronikaffärer för att finna julklappen till bästa möjliga pris. Till slut slog vi till i en affär i Chinatown. Julklapparna var ett faktum. Nu är jag stolt ägare av en iPod Touch secound generation, som jag fick för ungefär 1000 kr billigare än hemma i Sverige. Alltid kul att köpa julklapp till sig själv!

Vid 18-tiden klädde vi upp oss och och tog hotellets schuttelbuss till Volvopaviljongen på andra sidan Sentosa. Där väntade julbordet och all svensk julmat som vi längtat efter. Bengt och Ellinor hade dekorerat fint och stått för all matlagning. Hela kvällen var mycket trevlig, innehållande god mat och dryck, julklappsutdelning, fotovisning på den stora bildskärmen och massa julmusik. Pricken över i:et var ändå telefonsamtalet fråm familjen och släkten som firade jul tillsammans hemma i Karlskoga. Alltid kul att höra allas röster och att alla mår bra!

Efter den trevliga julmiddagen i paviljongen beställde vi taxi och begav oss in till de centrala delarna av Singapore. Här väntade lite party på barer och klubbar. Det blev sent, väldigt sent, men fanastiskt kul! Tog med all rätt en behövlig sovmorgon den 25:e.

God fortsättning!!

Målgång Singapore

2008-12-23T16:09:00.008+01:00

Natten mellan måndag och tisdag skedde en historisk målgång inom Volvo Ocean Race. Aldrig tidigare har fyra båtar korsat mållinjen med så kort mellanrum. Telefonica Blue drog det längsta strået i kampen om första platsen. Två slutade Pumabåten, följt av Ericsson 3 och på fjärde plats Ericsson 4. I flera dagar har båtarna legat inom synhåll av varandra, vilket dessutom har inneburit en ständig förändring i placeringarna. Lyckligtvis vann TB benet mellan Kochin och Singapore (då jag tippat dom som vinnare i vår interna tävling). Detta innebär att jag står i majistätisk ledning med maximala 24 poäng.

Mitt team beställde schuttlebus från hotellet och blev skjutasade till Race village på andra sidan ön (Sentosa). Mottagningen av TB skedde stax efter kl 02.00 lokal tid. Resterande tre båtar kom in med jämna mellanrum. Allt för att gratulera seglarna till ett väl genomfört ben. Här kommer några bilder från målgångarna och mottagningen.

Fortsatt GOD JUL till er alla!!