För första gången under denna resa har jag blivit sjuk, magsjuk p.g.a något jag ätit. Det var under onsdagen som magen gav mig signaler på att allt inte var som det skulle. Olyckligtvis skulle jag vara ledig dagen efter (torsdag - igår), och kände inte alls för att vara sjuk! Kvällen gick i ovisshetens tecken och jag slets mellan hopp och förtvivlan över att inte kunna följa med mina andra kollegor ut och ha lite trevligt på onsdagskvällen. Till slut bestämde jag mig för att stanna hemma och bäddade ner mig på hotellrummet. Sent på natten sa magen nej och jag fick kasta upp det som inte hörde hemma i min kropp. Då jag vaknade dagen efter mådde jag genast mycket bättre men tog en lång sovmorgon innan jag satte i mig lite energi i form av en banan, lite kex och en flaska kallt vatten från kylen på hotellrummet.
Senare på dagen tog jag och Christian en taxibuss (ni vet sådana som man stannar till efter gatan, betalar 8 kr för, slår sig ner bland alla andra resenärer och åker till den destination man uppgett. Så smidigt!!) och begav oss till stranden Ipanema, tre kilometer från området och stranden Copacabana där vi bor. Ipanema har på senare tid blivit mer populär och mer besökt än självaste Copacabana, vilket vi naturligtvis ville uppleva. Då jag nu kände mig mycket bättre i kroppen kunde jag njuta av vädret – den varma solen, de lätta vindarna och ljudet från vågorna som slog mot sandstranden.
En timme innan solen gick ner beslöt Christian och jag oss för att besöka den världskända utsiktspunkten Sugar Loaf. Som en hög knöl reser sig Sugar Loaf upp ur havet vid Rios kust och upp till toppen tar man sig via kabinbana eller genom att klättra (vilket inte var ett alternativ för oss). Många av er minns kanske Sugar Loaf från James Bond då han slåss mot ”Hajen” uppe på en kabinbana i en av de äldre filmerna med Roger Moore i huvudrollen. Samma kabinbana skulle vi ta oss upp i, fast inte på taket av kabinen som Bond utan i säkert förvar inne i kabinen. För en summa av 44 Reis (ca 120 kr) tog man sig upp till toppen (resan är uppdelad i två delar med ett byte på ett berg mellan fastlandet och Sugar Loaf) på ett smidigt och snabbt sätt. Både kabinen var full med människor då vi åkte uppför den branta sluttningen och även Sugar Loaf var välbesökt med besökare. Solnedgången är den mest populära tidpunkten för människor att besöka utsiktsplatsen och jag kan förstå varför. Innan solen gått ner är stora delar av himmeln röd och hela Rio utstrålar ett lugn och ger ett varmt intryck. Då himlen gått över till en mörkare ton lyser miljonstaden upp av alla lampor och man förstår genast hur enormt stor Rio de Janeiro är. Kristusstatyn förstärks med bakgrundslampor och ger ett imponerande intryck som en vakare över staden och människorna.
Sugar Loaf reser sig majistätiskt framför staden Rio de Janeiro
Cabinbanan såg inte fullt lika skräckinjagande som den upp till Taffelberget i Kapstaden, Sydafrika
Sugar Loaf vid solnedgången. Underbar utsikt!
Som om inte detta var nog. Ett telefonsamtal från Edward Pehrsson (Volvo AB) dök upp då vi var på väg ner från Sugar Loaf. Han erbjöd oss två platser ombord på Ericssons charterbåt som skulle ut till havs för att möta upp Ericsson 4 som var på ingång till Rio. Ericsson 3 seglade in som imponerande segrare av benet mellan Kina och Brasilien under torsdagsmorgonen (lokal tid) och nu var det så E4:ans tur Med omåttligt populära brasilianaren, tillika OS-medaljören i segling, Torben Graels var det extra kul att bli erbjuden plats ombord på charterbåten. Snabba som få hoppade vi in i en taxi och tog oss till Marina de Gloria. Springandes tog vi oss precis fram till kajen innan båten skulle lägga ut. I kvällsmörkret och till tonerna från skön musik från discjockeyn ombord tuffade vi ut ur hamnen och lämnade den lysande staden bakom oss. Det var en skön känsla att glida ut bland öarna och veta att man skulle möta upp E4:an som under dryga 40 dagar kämpat för att ta sig till Rio. Följda av ett tjugotal privatbåtar mötte vi upp E4:an tjugo, trettio minuter ut från hamnen. Vi väsnades så mycket vi bara kunde och alla vinkade och hurrade åt besättningen som glatt visade sin uppskattning genom att glatt vinka tillbaka till oss. I stort följe tog vi oss gemensamt in till mållinjen innan vi alla skiljdes åt. Senare på prisutdelningen såg man hur skäggiga och smått magra killarna blivit, men hur glada de var över att se sina nära och kära och att var i land. Ett bra avslut på min lediga dag som jag lyckligtvis slapp spendera i min säng på hotellrummet.
Ombord serverades exotiska drinkar och tilltugg. Inramningen var högklassig och alla inbjudna gäster såg nöjda ut. Här hade Appelgren trivits
Sebastian, Christian, jag (natruligtvis med en Ericsson flagga och ett glas läsk) och Mats
Vi har tagit oss iland och tar emot E4:an vid kajen. Många människor har tagit sig till marinan för att välkomna besättningen. Stort mediapådrag dessutom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar