Det globala teamet

I Volvopaviljongen arbetar mitt team, det globala teamet, bestående av åtta svenska produkt specialister. Vi är fyra killar och fyra tjejer (med helt skiljda bakgrunder) som reser jorden runt och arbetar med Volvo Ocean Race 2008-2009.

I kommande inlägg tänkte jag göra en närmare presentation av mina kollegor i teamet. MED GLIMTEN I ÖGAT ska jag försöka ge er läsare lite mer kött på benen kring mina kollegor och ansikten att minnas då jag nämner deras namn i mina blogginlägg.

Först ut är min team leader-kollega Sebastian Törnell. Presentation 1/7:

Namn: Sebastian Törnell

Ålder: 26 år i år

Smeknamn: Krääg McVäst

Krääg…jag menar Sebastian är en västkustkille som gillar livets goda ting. Han har varit Göteborg trogen under alla sina år och har inga större planer på att flytta från Götet efter att Volvo Ocean Race är över. Hans lägenhet, den nyrenoverade i de centrala delarna av stan, ligger endast några stenkast från hans tidigare arbete där han jobbade som bartender. Detta yrke har han nu lämnat men plockar fram sina kunskaper lite då och då när det ska blandas drinkar eller när han sågar serveringspersonalens service då vi är ute och äter. Sebastian har även erfarenheter från bilmässor, främst från USA, då han representerat Volvo Cars som värd.

Sebastian har en förkärlek till allt som innehåller socker, gärna enorma mängder. Till frukost stoppar han gärna i sig ljust bröd med marmelad och spär på med en kanna varm choklad. Under dagarna frossar han gärna i sig kakor (Oreos) fyllda med choklad och gärna en och annan gottebit. Han har kommit förbi förnekelsestadiet och visar nu för tiden öppet sin kärlek till sockrets värld (då vi gång på gång tidigare upptäckt honom på bar gärning sitta o och frossa gömd någonstans). Lyckligtvis är Sebastian en kille som håller vikten hyfsat väl och får ibland ryck och tränar intensivt några dagar för att undvika viktuppgång och milda sitt samvete. Den före detta handbollsspelaren vet hur man ska träna, men har stora problem med kontinuiteten vilket kan bli hans fall i framtiden.

Herr Törnell är en kanonkille, en glad och trevlig prick som sprider glädje inom teamet. Han och jag fungerar bra tillsammans som team leaders och delar många värderingar om det mesta. Som jag nämnde tidigare kommer vi båda från idrottens värld vilket gör att vi vet hur man bör jobba för att skapa ett bra och framgångsrikt team.

Hmm...

Just nu, kära bloggläsare, är jag så otroligt avundsjuk på mina kollegor Thomas och Christian. De lyckades vinna utlottningen om att få åka till Maracanastadion för eftermiddagens Rio-derby mellan Flamengo och Vasco da Gama. En av de hetaste matcherna i hela fotbollstokiga Brasilien. Två platser stod på spel. Själv annordnade jag lotteriet men lyckades inte fuska tillräckligt nog för att ge mig själv en av platserna. Dåligt! Nu sitter jag här ist med min fikamugg och tittar ut över Marina de Gloria inne från paviljongen. Kände att jag var tvungen att skriva av mig lite... Hoppas och tror visserligen att jag kommer hinna se en match på den världskända fotbollsstadion, men dagens match hade ju natruligtvis varit lite extra kul att få se på plats.

Föresten så fick jag ett textmeddelande från min käre kompis Viktor Fasth i Växjö. Ni vet målvakten i Lakers som oturligt nog varit skadad en längre tid och inte får visa upp sig mellan stolparna i Lakerdoom. Han var förbryllad och mycket besviken att jag inte hört av mig då jag var och hälsade på i Växjö under min vistelse hemma i Sverige. Vad han säkert inte minns var att han lämnade datorn och vår msn-konversation en dag tidigare samma vecka som jag åkte till Småland och svarade inte på min enkla fråga om vi skulle ses när jag kom ner. Usch vilken dålig kompis, tänker du som läsare och sympatiserar samtidigt med mig då jag planerade in annat under mitt Växjstopp. Nä gode herr Fasth, det vore det kul om du nästa gång ville sitta kvar vid datorn under hela vår msn-konversation så vi kan ses i sommar! =)

Till sist vore det kul om ni som läser min blogg ville uppdatera mig om vad som händer hemma i hockeysverige. Jag försöker hålla mig uppdaterad genom att följa diverse hemsidor och rykten på nätet, men det är ju inte samma som att leva i det. Silly season är alltid kul, så lämna gärna en kommentar eller skicka mail om evetuella övergångar eller förlängningar av kontrakt!

Go TAIF & Lakers!

FAN TA THOMAS O CHRISTIAN!

Detta har hänt

Nu har jag befunnit mig i Rio de Janeiro i fem dagar och igår hade vi öppning av Race village här i Marina de Gloria. Tillströmningen med folk har hittills varit sparsam, men förväntas tillta då båtarna kommit in i hamn. Förra gången racet besökte Rio de Janiero (2006) kom totalt 180.000 besökare så förväntningarna är höga.

Ericsson 3, med skandinavisk besättning, har gjort en imponerande segling hittills och leder välförtjänt, idag 12 timmar före tvåan Ericsson 4. Skepparen ombord på E4, brasilianaren Torben Grael, är väldigt populär och lite av en kändis här i Brasilien. Han förvänas tas emot av en hel del människor under onsdagen (om de håller samma fart som nu).

Här kommer ett litet bildkollage över dagarna som varit...

Utsikt från hotellrummet. Längst bort i bild ligger Copacabana. Endast gångavstånd. Nedanför hotellet går en stor motorled som tar oss till Race village inom 10-15 minuter.

Lugnet före stormen... Race village är redo att öppna. Bilden tagen i fredags från entrén av Volvo paviljongen. Blå mattor, växtlighet och trevlig inramning av Experience centre.

En av de många bakgatorna i närheten av hotellet. Här kan man köpa allt möjligt längs vägen

VEMUK - organisationen som leder och organiserar segeltävlingen Volvo Ocean Race. Mestadels människor från Southampton, England. Ett trevligt gäng som vi har nära kontakt med. Här posar de inför ett gruppfoto från balkongen av vår paviljong

Corcovado

Sovmorgon till kl 9. Upp o hoppa. Drar undan gardinerna och tittar ut genom hotellfönstret. Högt upp från åttonde våningen ser jag hur himlen är klarblå och solen lyser för fulla muggar. Nere på den stora gatan är trafiken i full gång. På förmiddagarna leds trafiken i alla filer mot centrum, men trots det är trafikköerna påtagliga.

Jag ger mig ner till frukosten med både pengar, solkräm, keps, kamera och glatt humör. Vi ska ge oss av till Kristusstatyn (Corcovado), som ståtligt ser ut över hela Rio de Janeiro. Nästan hela teamet är samlade i frukostmatsalen och en halvtimme senare sitter vi i de snygga Volvobilarna på väg genom den täta trafiken, bland bilar, lastbilar bussar och motorcyklar som glider fram mellan filerna.

En Volvo C30 var en av bilarna som stod parkerade utanför hotellet och väntade på oss

Framme vid berget hoppar vi ur bilarna och går mot den lilla tågstation där bergståget upp till statyn startar. Vi köper biljetter (ca 150 kr tur och retur), en glass och lite vatten i väntan på att vårt tåg ska komma till perrongen. Kl 11.20 står det på våra biljetter och exakt vid den tidpunkten börjar tåget rulla, sakta men säkert uppför den branta sluttningen. Genom tät skog tuffade vi på i sakta fart med vissa stop för att mötande tåg skulle kunna ta sig nerför berget.

Biljettförsäljningen gick smidigt. Fick tag i de sista biljetterna för 11.20-tåget och slapp vänta allt för länge på att komma upp till toppen

Glada som spelemän satte vi oss på taget och log inför kameran

Väl uppe uppenbarade sig den stora Kristusstatyn. Som en vakande gestalt står Kristus och håller ett öga över stadens befolkning och det är en mäktig känsla att vara så nära det monument som man så många gånger sett på tv. En symbol för Rio de Janeiro. Utsikten var för övrigt helt fantastisk och det gick att se ut 360 grader över staden och landskapet. En grym dag att minnas.

Kristusstatyn - 35 meter hög och 24 meter från hand till hand

Rio de Janeiro - slående utsikt. Atlanten i bakgrunden

Maracanâstadion - en av världens största fotbollsarenor. Dit ska vi och kolla på Flamingo när de spelar en av sina kommande hemmamatcher. Folkfest!

Copacabanastranden till höger på fotot. Där ligger även vårt hotell.

Ett mötande tåg på vägen (rälsen) ner från Kristusstatyn. Längre fram sluttar det ordentligt!

Innan solen gick ner tog jag och Thomas på oss motioneringsshortsen och gav oss ner till Copacabana för dagens aktivitet. Det blev en långpromenad längs hela Copacabana och tillbaka, längs havet och vågorna i dryga timmen. Därefter avslutade vi med armhävningar i sanden och på vägen hem kände vi oss som äkta brasilianska strandatleter. Nästa gång ska jag ta med mig kameran så jag kan dokumentera att jag faktiskt börjat röra på mig på allvar!

Rio de Janeiro

Efter två dagar i Brasilien kan jag inte annat än att njuta! Livet här är fantastiskt. Vårt boende är beläget endast ett par hundra meter från Altanten, närmare bestämt jämte den världkäna strandenCobacabana. Race village är också beläget på en mycket fin plats 10 minuters avstånd från vårat hotell. Marinan där vi kommer att jobba tillhör ett område där mycket människor strosar omkring och kommer med all säkerhet bli välbesökt.

För att beskriva de två dagar som varit kommer här en kort tillbakablick...

Jag och Christian landade runt sjutiden på morgonen, lokal tid, efter en dryg 11 timmars flygresa. Vädret var fint och värmen behaglig. Längtan efter att byta ut mina jeans mot shorsten i resväskan var total då vi blev mottagna av vår chaufför utanför flygplatsen. Resan till hotellet gick ganska sakta genom långa bilköer med gav oss samtidigt utrymme till att se mycket av Rios utkant. Kåkstäder och mindre trevliga områden låg relativt nära motorvägen och det gick att se hur människor har det i dessa områden.

Våra chaufförer tar hand om bilarna som om de vore deras egna ögonstenar. De är grymt proffsiga och trevliga i sitt bemötande.

Resten av dagen gick till att checka in på hotellrummet, packa upp och naturligtvis byta om till sommarkläder. Jag tog mig ner till strande och njöt av tillvaron i några timmar innan solen gick ner. Termometern visade 30 grader då solen var framme och kontrasten mot kalla Sverige var total. Lite smått sliten gick jag och la mig runt 22.00-tiden och somnade innan jag han lägga huvudet på kudden.

Idag åkte hela teamet (förutom Sebastian som är hemma i Sverige och är sjuk) till Race village. Där bekantade vi oss med marinan och de lokal kollegorna som kommer att vara till vår hjälp under vistelsen här i Brasilien. Vi hade även vår lokala utbildning under dagen och kom att bekanta oss med allt från produkter här i landet till korrekta bemötanden av befolkningen.

Ett foto från dagens utbildningslokal. Här presenterars Volvo Group Brazil under en kortare föreläsning.

Efter en lång arbetsdag tog jag och Thomas på oss våra shorts och begav oss ner till standen. Väl där tog vi en löptur i sanden och njöt av tillvaron. I den 25-gradiga kvällsluften joggade vi i lagom tempo mellan fullbelagda beachvolley- och stranfotbollsplaner, andra motionerade männsiskor och turister som begett sig ner till havet för en kvällspromenad. Nu är jag åter på mitt hotellrum i färd med att avsluta blogginlägget och sedan krypa ner i sängen. Imorgon är det åter en arbetsdag och på fredag öppnar vi upp Race village här i Brasilien.

Paris

Klockan är snart nio söndag kväll. Jag och Christian har spenderat några timmar utanför gate E41 där planet till Rio snart står och väntar. Vi landade i Paris runt 18-tiden, utan vår kollega Sebastian. Sebastian ringde en kort stund innan vi skulle ta oss ut till Landvetter och meddelade att han inte mådde bra alls! Hans flickvän Lisa fick köra honom till sjukhuset där en läkare skulle undersöka hans smärtor i magen. Vi har inte hört något sedan vi lämnade Sverige, men hoppas inget allvarligt inträffat vår käre Seb och att han kommer ner till Brasilien så snart som möjligt.

I väntan här på flygplatsen har jag knepat ihop en kort individuell presentation av alla mina kollegor i mitt team. Den kommer jag presentera inom kort framtid, en efter en när tillfälle ges.

Min kollega Christian lutar sig tillbaka bakom min dataskärm.

Framför oss har jag och Christian mer än 11 timmars flyg. Jag har laddat upp med ett inköp av den sista boken i trilogin av Stieg Larsson (Luftslott som sprängdes) och laddat upp min iPod med den nyligen utkomna filmen Fredagen den 13:e samt en rad Simpsonavsnitt som jag kommer njuta av under resan. Hoppas även jag kommer sova ett antal timmar, vilket jag brukar ha lätt för att göra.

Air France-planet görs iordning för oss passagerare

Troligtvis är detta bogginlägg publicerat då jag redan kommit fram till Brasilien, då jag inte hinner med det nu innan vi ska om bord planet. Hur som helst känns det bra att bloggen nu är igång igen. Här kommer skrivas så det ryker!

Snart dax igen

Om några dagar är det så dags igen. Efter nästan en månads ledighet hemma i Sverige bär det på söndag av till Landvetter för flyg till Rio de Janeiro, Brasilien. Det är med stor förväntan jag reser till landet som är ett av mina drömmars resmål här i världen. Självklart är jag medveten om att det kommer bli många dagar med hårt arbete, men jag vet även att det kommer komma tillfällen för ledighet på stränderna och chans till utforskande av "januaris flod". Jag längtar redan...

Med dessa ord smygstartar jag upp bloggen igen och hoppas att du som läsare hänger med på de sista tre och en halv månader av mitt äventyr inom Volvo Ocean Race 2008-2009.