Slutet nära

Idag lördag är sista arbetsdagen i Sydamerika. Tiden här i ”Brasseland” har varit mer än fantastisk! Jag känner lite vemod över att behöva lämna detta paradis, men känner på mig att jag kommer besöka Rio de Janeiro igen. Många av de lokala man knutit kontakt med har erbjudit boende och är verkligen gästvänliga då jag nämnt att jag gärna vill komma tillbaka. Vem vet, kanske är man åter på Copacabana när höstmörkret gör sig påmint hemma i Sverige.

Klockan 15 lokal tid ger sig båtarna av på sitt sjätte ben i Volvo Ocean Race. Efter reparationer och andra justeringar är sju båtar redo att kämpa om de poäng som delas ut efter ankomsten till Boston, USA. Seglingen förväntas ta dryga två veckor och jag känner på mig att vi kommer få en oväntad vinnare i detta ben.

Efter att Race village stänger idag ska jag och fem av de andra i mitt team åka till den världsberömda Maracana-stadion för att få uppleva högklassig brasiliansk fotboll, tillika Rio de Janeiro-derby mellan Vasco da Gama och Botafogo. Det är semifinal i Rio cupen och det förväntas komma runt 70.000-80.000 åskådare! Jag är mer än förväntansfull.

Senare på kvällen är det åter igen dags för TGTG-party med alla inblandade inom Volvo Ocean Race. Som vanligt när seglarna gett sig av anordnas ett trevligt party och den här gången kommer det äga rum i Marina de Gloria (marinan där Race village ligger). Därefter nalkas antagligen utgång i de centrala delarna av Rio, förhoppningsvis Rio de Senario som är ett av Sydamerikas mest populära uteställe.

Imorgon lämnar vi hotellet kl 15 för skjuts till flygplatsen. Förhoppningsvis blir det en förmiddag på Copacabana eller Ipanema för en sista solstund och ett dopp i havet. Kl 18.20 lyfter vi för mellanlandning i Sao Paulo och Washington innan vi är framme i Boston på måndag morgon. En resa på totala 16 timmar… Puh!

Inte nog med det. Jag och Christian har dessutom bokat in flygbiljetter till San Francisco samma dag som vi landar i USA, så restiden kommer spädas på med ytterligare 7-8 timmar innan vi kan pusta ut. Hotell är bokat tre nätter i San Francisco innan vi hyr en bil och bilar längs kusten och Highway 1 mot LA och San Diego.

Trevlig påsk!

Presentation 4/7

Följetongen rullar vidare... Nästa person ut är...

Namn: Katrin Person-Leijer

Ålder: 28 i år

Smeknamn: Less is more
Det senaste av tillskotten i teamet, norrländskan Katrin, har ett förflutet som Kirunabo, stockholmare och sillstrypare (göteborgare). Hon kommer senast från jobb inom förskolan och är den av oss som anslöt till teamet sist (precis innan vi åkte till Indien). Katrins norrländska gör sig påmind med jämna mellanrum vilket jag tycker är underbart. Det märks att hon håller Norrland och Kiruna kärt, varpå hon blev väldigt oroligt när hon kunde läsa på någon lokaltidnings nätupplaga att det förekommit både trafikolycka och brand i Kiruna, på samma dag!

Katrin har fått smeknamnet Less is more på grund av sloganen från pappersföretaget Katrin. Något hon ligger lågt med, men som jag gärna lyfter fram. Hon är en självständig tjej med skinn på näsan och hennes filosofi ”det löser sig alltid” är skön att ha med i teamet. Hon har under resan köpt sig en kamera (Canon G10) som hon använder flitigt och under vår lediga dag tillsammans filmade hon mig när vi cyklade längs Qingdaos kust. Två klipp som blev väldigt roliga och som hon valt att lägga upp på sin blogg. Kolla gärna in dessa på http://leijka.blogg.se/

Katrin är nu inne på sin tredje resväska och med det antalet står hon som ohotat etta i resväskeinköp. Jag antar att hon förmodligen inte köpt sin sista resväska, då den senaste hon köpte på prutmarknaden i Kina fick förseglas med remmar och påminde om ett stort julpaket.

Veckan som varit

Veckorna här i Brasilien rusar iväg. Nu är det mindre än en vecka kvar innan stoppet i Rio är över. I nuläget håller jag och Christian på att planera vår semester (10 dagar) mellan Rio de Janeiro och Boston. Vi har kommit så långt att vi ska ge oss av till den Nordamerikanska västkusten och spendera en vecka. San Fransisco, Los Angeles och Las Vegas verkar bli våra resmål, om vi får tag på bil och boende till bra pris. Detta återkommer jag dock till lite senare i veckan som kommer.

Nu åter till veckan som varit…

I veckan som gått har många skolprogram hållits i Race village inkl vår paviljong. Här är Mauricio i full färd med en guidad tur på portugisiska

I onsdags tog vi oss till en lokal pub i Ipanema för lite mat och dryck samtidigt som Brasilien VM-kvalade mot Peru i fotboll. Matchen gick på TV och slutade med vinst för de gul-gröna

Lördag och Inport race. Bra väder men lite för svaga vindar för att få upp dramatiken ytterigare. Telefonica Blue segrade före Puma och på tredje plats Delta Lloyd

Vid prisutdelningen samlades publik, media och seglarna vid Volvo paviljongen. Jag och Kronprinsessan Victoria samarbetade vid utdelningen av förstapriset

Leg Prize Dinner vid Copacabana Palace Hotel. Jag hade förmånen att medverka vid gårdagens middag och prisutdelning. Här på det högklassiga hotellet har många av världens mest kända personer tillbringat tid och rum

Prisutdelningen var högklassig och professionellt utformad. Ericsson 3 tilldelades vinnarskulpturen för segern av ben 5 mellan Kina och Brasilien. Det längsta benet i racets historia. Mediapriset gick till vännen Gustav Morin ombord på E3:an

Fotot taget ute på terassen av hotellet. Nedanför sträcker sig stranden Copacabana. Lite av ett sagopalats
Festligheterna fortsatte in på sena kvällen. Brasiliansk musik och dans. Många gäster slöt upp på dansgolvet och svängde sina lurviga

Förresten... Jag var inne och kollade kvaltabellerna i ishockeyn och såg att Tingsryd ligger väldigt nära en plats till Hockeyallsvenskan, vilket glädjer väldigt mycket! Det vore kul om föreningen lyckades ta klivet tillbaka till finrummet efter ett antal års frånvaro.

Go TAIF

Teampresentation 3/7

Namn: Thomas Eller

Ålder: 29 i år (snart ikapp mig!)

Smeknamn: Prop-Eller, Karam-Eller, Thomas-Eller? (med göteborgsdialek)

Smålänningen Thomas Eller kommer från Smålandsstenar men har haft lägenhet och bott i Göteborg sen våren 2008. Här och nu ska jag försöka reda ut hans bakgrund och påbrå, men blir det för invecklat så beror det på att jag själv inte lyckats förstå det hela. Hans pappa är tysk, varpå namnet Eller. Mamma Eller är från Danmark, varpå han är dansk medborgare. Född och uppvuxen i Smålandsstenar så modermål blir då svenska. Han pratar även mycket god engelska, men även tyska och danska. Sjukt rörigt, jag vet.

Prop-Eller är berest och har goda internationella erfarenheter. Han har jobbat på fartyg med hemmahamn i Sydafrika och rest runt på haven i välgörenhetens namn, runt Afrika och Asien i två år. Han har även hunnit med andra arbeten hemma i Sverige och dessutom läst på högskolan i Jönköping, där han för övrigt stått i mål i ett universitetslag i ishockey under smeknamnet osten (väldigt ihålig sägs det).

Ekonomisk, inte snål, skulle jag vilja beskriva min käre kollega. Han tänker noga över sina inköp och vet att en krona är början på en miljon. Trots det är han den av oss i teamet med lägenhet hemma i Sverige som inte valt att hyra ut i andra hand (när vi är ute och reser). Apropå resa så ska Thomas åka till Vancouver innan Bostonstoppet drar igång i slutet av april, vilket gör mig väldigt avundsjuk.

Guanabara Bay

Dagarna rusar iväg här i Rio. Inte så konstigt med tanke på att vi är sjukt aktiva under dagarna. Idag steg vi upp tidigt och satte i oss frukost. Strax efter kl 9 hämtades vi upp utanför hotellet för färd till Marina de Gloria. Där väntade två Ericsson-segelbåtar på att få ta oss ut i Guanabara Bay för några timmars underbar segling. Hela teamet var samlade, samt våra två tekniker Johan och Niklas. Från "Dry area" (området där tävlingsbåtarna tas upp på land för underhåll och reparationer) klev vi ombort på en ribbåt som tog oss ut 100 meter till de guppande segelbåtarna. Hälften av gänget steg ombord på en av båtarna tillsammans med erfarna brasilianska seglare med Ericsson kläder på sig. Andra halvan av gänget, inkl mig själv, klev ombord på den andra båten och satte igång med att hissa storseglet. Långsamt gled vi ut från hamnen med hjälp av motorerna för att sedan hitta förseglen då vi kommit ut på mer öppet vatten. Tyvärr blåste det väldigt lite ute längs kusten, men vi övade på att kryssa, trimma seglen och hitta vindarna. Väldigt lärorikt, men samtidigt otroligt rofyllt.

Dry area. Teamens shore crew är i full färd med att underhålla båtarna. I helgen äger Inport race rum och allt ska vara i tipp-topp då. Båda Ericssonbåtarna inkluderade

Lugnt vatten, men fin miljö att segla i. I bakgrunden - Sugar Loaf

Inrikesflygplatsen ligger ett stenkast från Race village. Flygen lyfter och landar med jämna mellanrum, just ovanför vattenytan. Christina biter på naglarna då ett stort flygplan närmar sig segelbåten
Telefonica Black med Roger Nilsson ombord har kom ut i viken för att testa den nyrenoverade segelbåten. De var dock inte intresserade av att ge oss en match. Tur för dom

Timmarna ute till havs var kanontrevliga och alla uppskattade segelturen, även om den inte var någon större utmaning. Längs kusten fick vi se en hel del av Rio och dess "skärgård" innan vi åter seglade in till hamnen. Nöjda och glada tog vi oss i land för att göra oss redo för ytterligare en arbetsdag (14-20 måndag till torsdag) i Race village.

Som rutinerad skipper styrde jag skutan in i hamn - lugnt och behärskat

Scout day and beachvolley

Igår invaderades Race village av scouter. Brasilianska scouter i hundratals! Då vi slog upp portarna till Volvo paviljongen kl 12 möttes vi av entusiastiska och nyfikna ungdomar i uniformer och scouternas schalar. Ungefär 800 scouter genomförde ett endagsprogram regiserat av bla Magnus Blenner från Volvo. Vi har haft scoutbesök under tidigare stopp i racet, men till antalet scouter var det första gången de var så otroligt många. Här kommer ett par foton från den lyckade söndagen.

Några unga scouter poserar glatt bredvid C30:n

Gruppfoto taget från Volvopaviljongen

På söndagar och helgdagar spärrars stora delar av Rios gator av för motortrafik. Syftet är att få invånarna att lämna bilen hemma för att få ner utsläppen och istället motionera på dessa gator. Ett otroligt bra initiativ tycker jag! Vore kanonbra om fler storstäder följde Rios exempel på miljö- och folkhälsofrämjande.

En stor motorled längs kusten görs för dagen om till motionspassage för invånarna i Rio de Janeiro

Idag på förmiddagen ordnade en av våra chaufförer, Bernado, så vi fick spela beachvolley på Ipanema. Han och ett kompisgäng hyr en bana och spelar där några dagar i veckan, varpå han ordnade två timmars tid åt oss. Vi var lagoma 12 stycken som slöt upp vid 10-tiden på förmiddagen för ett par timmars spel i den sköna solen. I 29 gradigt Rio-väder, väl insmorda med solskyddsfaktor, spelade vi så pass underhållande att fick åskådare som samlades jämte planen. Jag vet inte om det var spelet de imponerades av eller att vi såg exotiskt bleka ut i deras ögon. Kul var det iaf, trots att jag tillhörde förlorarlaget. Kändes lite ovant eftersom jag alltid brukar vinna, men med Edward i laget kunde det knappast gå på något annat sätt =)

Vädret var strålande, sanden fin och lätt att röra sig på. Stundtals var spelet förvånansvärt bra! I halvlek blev det ett dopp i det svalkande havsvattnet

Lagfoto. Vinnarna och förlorarna på samma bild

P.S Det var min namnsdag igår den 29:e! Hade helt glömt bort det, men ett sms från vännen Linda Forsell påminde mig om "min dag" och jag tackar än en gång för gratulationerna.

Presentation 2/7

Följetongen "Presentation av teammedlemmarna " forstätter denna gång med en tjej från Göteborg...

Namn: Joanna Aaltonen

Ålder: 26 år i år

Smeknamn: Värmefläkten i Polen (väldigt internt)

Vinprovning i Sydafrika. Är du lite på pickalurven Joanna??

Fröken Aaltonen, jag vet det låter finskt, men hon är född och uppvuxen i Göteborgstrakten och kan mindre finska ord än vad jag kan. Hennes efternamn betyder våg och det är lite kul med tanke på att vi jobbar med ett event inom segling. Joanna har haft dans som stort intresse tidigare i livet och visar gärna upp sina moves på dansgolvet.

För att beskriva Joanna behöver man måla upp värdens bästa leende i ett ansikte som ger ett varmt intryck. Hon är inte en av de längsta kvinnorna på jorden men har en stor personlighet och bryr sig om sina nära och kära. Hon har en tät, mycket tät kontakt med sin mor som hon ofta ringer och kollar läget med.

Hon är en av tre i teamet som varit ute och rest mellan alla stoppen hittills och har på så sätt fraktat omkring på otroliga kilon i sin resväska. Två gånger har hon skeppat hem kläder för att undvika överviktsavgifter och klarat sig förvånansvärts bra under resans gång. Thomas och Joannas resplaner har följts åt under året och det har fått folk att tro att de är gifta. Inte minst i Indien då personalen på hotellet blev minst sagt förvånade då de bytte rum, separerade och flyttade in hos andra i teamet då vi kom på plats.