Då har man gått och blivit 30 år gammal! Trodde dock jag skulle ha stornojan inför det hela, men jag måste säga att det känns helt ok. Har länge, under resans gång, gått och funderat på denna dag och hur det skulle kännas att kliva över ”sträcket”. Nu vet jag, det känns precis lika bra som innan. Dessutom sa en lite äldre kollega att livet börjar först vid 40, så jag antar att jag har tio år kvar innan jag ALLT det roliga börjar.
Firandet av min stora dag började redan den 6:e maj. Min kompis Steve ” Savy” Saviano, som numera befinner sig här hemma i Boston, bjöd mig på Red Socksbiljetter på kvällen. Jag har aldrig tidigare varit på en baseballmatch och blev naturligtvis exalterad över att få besöka den äldsta baseballarenan i USA – Fenway Park.
En klassisk arena. Välfyld med åskådare och skön, avslappnad stämning
Boston Red Socks förlorade visserligen matchen, men besöket var trevligt ändå
Edward (till vänster) och Christian (till höger) var med och skojade med mig på kvällen
Tidigt på morgonen den 7:e – min födelsedag – vaknade jag till ”Ja må han leva”. Hotellrummet fylldes av ett tjugotal kollegor från hela Volvoorganisationen. Gissa om jag blev överraskad!! De prutade skumpa på mig i min säng och gav därefter över ett antal presenter. Mor, far och min bror Erik hade dessutom ordnat en present som jag fick samtidigt, vilket glädje mig stort. Tack där hemma! Vi smakade av tårtan och skålade med lite av den skumpa som återstod innan kollegorna satte fart mot Race village. Själv somnade jag om med ett leende på läpparna och njöt därefter av min lediga (födelse-)dag.
Välfyllt sovrum. HELA gänget överraskade mig med sång, tårta och skumpa
Nyvaken, men glad som en spelaman
Vill även passa på och tacka alla er som grattat mig hemifrån Sverige! Det uppskattar jag verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar