Då var det så dags... I går lördag lämnade tävlingsbåtarna Boston för en dryg veckas segling till Galway, Irland. Benet över Atlanten ses om ett av de mest äventyrsfulla och tuffa av alla ben under detta race. Endast benet mellan Singapore till Kina anses vara tuffare. Livliga vatten, vindar och eventuella isberg kan dyka upp under första delen av sträckan. Senare del förväntas gå riktigt fort då strömmarna från den Golfstömmen för med sig extra fart för segelbåtarna. Inte helt omöjligt att vi får uppleva ett nytt hastighetsvärldsrekord! Det seglarna dock får ha i extra åtanke är försiktighet. Under förra racet 2005-2006 förlorade man både en båt och en besättningsman miste livet under denna sträcka över Atlanten. Så skepparna ombord bär ett stort ansvar för sin besättning och att man inte pressar båtarna för hårt.
För min del innebär starten av benet att stoppet här i Usa är över. Klockan 18.00 igår stängde vi dörrarna till Race village och såg tillbaka på tre mycket bra och välbesökta veckor i Sea Port harbour. Nu återstår inte mer än dryga sex veckor av Volvo Ocean Race och de sista stoppen kommer gå så otroligt fort. Galway förväntas bli ett trevligt stopp på ca två veckor. Därefter väntar intensiva veckor både i Marstrand och Stockholm. Kort efter att midsommar är firat förflyttar vi oss till slut till St. Petersburg för att välkomna och fira vinnaren av Volvo Ocean Race 2008-2009. 29 juni flyger jag sedan hem till Sverige.
Som avslutning på detta blogginlägg, mitt sista på amerikansk mark, kommer jag traditionsenligt visa lite bilder från gårdagen.
Skepparna från tävlingsbåtarna samlades utanför Volvopaviljongen för att ta emot publiken jubel under skippers parade. Bouwe Bekking, Telefonica Blue ser avslappnad ut
Självklart fick skepparna skriva autografer också
Tävlingsbåtarna startade inne i hamnen, tog sig runt en kortbana innan de gav sig ut mot öppet hav. Något dimmigt under eftermiddagen
Kort efter stängning började rivkillarna plocka ner inredningen på ovanvåningen av Volvopaviljongen
Dream Team - gruppfoto och sen skålade vi med champange som min käre mor, far och bror gav mig i födelsedagspresent 7 maj. Bättre tillfälle att dricka skumpan fanns inte
Kvällen avslutades med middag på LTK (ett stenkast från hotellet) och några glas till maten
1 kommentar:
Jo, sakrans va fort d gått, borde ju nu bara va drygt 5 veckor kvar....va va d jag sa...att d skulle gå fort å att du skulle ta vara på att! Å d verkar du ju ha gjort både me kungligheter å annat trevligt:)
Skicka en kommentar