Behind the scenes

Efter en fullmaxad helg har lugnet infunnit sig i Race village här i Boston. Antalet besökare avtar av naturliga själ under arbetsdagarna och vi har det tämjligen lugnt och avkopplat här i Volvopaviljongen. De gäster och skolbarn som kommer och besöker oss får vår fulla uppmärksamhet i en avslappnad miljö.

I helgen som kommer, våra sista dagar i Boston, lämnar båtarna för Irland och det förväntas återigen massor av besökare. Själv är jag ledig under morgondagen (torsdag) och börjar inte förrän kl 14 på fredag, vilket blir en skön uppladdning inför lördagens invation samt en bra avslutning på detta underbar stopp.

Då jag inte har så otroligt mycket att rapportera efter helgens inlägg kommer här en trevlig redovisning av vad som händer bakom kulisserna under mina "arbetsvardagar". Håll till godo...

Volvopaviljongen. Josefin och Christina njuter av det fina vädret på balkongen

Christian har en tendens att ALLTID tappa saker ur sina fickor. Denna gång sin kära mobil. Jag var tvungen att dokumentera med en bild på vårt produktdäck

Soundcheck. Sebastian kolla ljudet på Volvo Buss-montern

Dax för hemgång. Dock inte för Adam. Extraträning för de som behöver

Katrin provar skor. Hennes sko fick plats i Christians sko! Big foot

Thompa - en flitig fotograf som tänjer på gränser och mot förbud att klättra på maskinerna. Ska det bli bra foton så måste man...

Ösregn över Boston! Folk sprang för att söka skydd...

...vissa tog till andra medel mot regn och rusk. Johannes i full mundering

Warm Up middag i Volvopaviljongen. Jag och Katrin fick avnjuta vår middag på baksidan

Amerikan i t-shirt, modell äldre

Frukostbuffé finns alltid uppdukad i vår paviljong. Färska jordgubbar, gott bröd med olika sorters pålägg, ägg och Kalles kaviar, kaffe, you name it...

"AC Jocke" är en riktigt fixare! Här meckar han med våra pedaltrucks...

...för att timmen senare blåsa liv i Moder jord

VEMUK håller morgonmöte inför starten på lördag. Gott gäng, majoriteten britter

Sebastian har börjat sitt nya liv. Morgonpromenader och hälsosam mat o dryck. Ett litet återfall dokumenterades dock under morgonen. Oboy, nybakat kaffebröd med sylt. Efter återfallet dräpte han dessutom kommentaren -"Nu är man mätt o go!"

Olycka i poolen. Lyckligvis kom ingen modellseglare till skada

Jessica skyndar till undsättning

Vissa Bostonbor ser lite annorlunda ut, men de vill alla prova våra simulatorer

Modellbåtar modell större. Dessa används då skepparna från respektive team tävlar mot varandra i hamnen. Snygga och fint uppradade i vår Volvopaviljong

Avslutar med en rolig bild ombord på E4:an. Jag vinkar av folkmassorna medan Kung Karl Gustaf håller sig i bakgrunden

Fullmaxad helg

Helgen mellan den 8-10 maj kommer inte suddas ut ur mitt minne så länge jag lever. Förklaringen kommer nedan...

Fredag den 8 maj öppnade upp i strålande väder. Vi hade många besökare redan från öppningstimmen till sent på kvällen. Ett flertal guidade turer stod på schemat och vi leverarade den ena grymma turen efter den andra. Vid 19-tiden samlades mer än 250 personer på vår övervåning av Volvo paviljongen för Warm Up middag. Volvo Cars VD Stephen Odell samt Volvo AB:s VD Leif Johansson medverkade och eventet var enligt vårt management väldigt lyckat.

Inne i Volvopaviljongen vimlade det av nyfikna gäster

U2 minglade runt bland folkmassorna

Leif Johansson på väg in i Volvopaviljongen för Warm up middagen

Lördagen fortsatte i samma höga tempo. Katrin och Thomas tog hand om vår svenska kung i vår utställning och leverarade en guidad tur under 20 minuter. Runt middagstid gick starten av In port race, en bit utanför hamnområdet. Många människor samlades dock i Race villageområdet för att se då båtarna lämnade hamnen och då båtarna kom tillbaka efter racet. Telefonica Blue segrade i båda racen och fick 4 poäng. Ericsson 4 slutade på andra plats och fick med sig 3,5 poäng. Tredje platsen och 3 poäng gick till Delta Lloyd, som gjorde sitt bästa In port race hittills i tävlingen.

Nere vid vattnet samlades människor för att se båtarna lämnad hamnen

VEMUK hade koll på In port racet. Sadie till vänster och Guy i mitten - refererar racet

Racet är över, båtarna på väg in i hamn

Många ville se prisutdelningen. Fotot taget från vår Volvopaviljongs andra våning

Så kom då den magiska söndagen! ProAm race stundade på förmiddagen och vi var ombedda att hjälpa till med att ta hand om alla inbjuda gäster som skulle ombord på segelbåtarna. Tävlingsbanan var för dagen placerad just utanför Race village och ännu en gång var området fullmatat av människor. Vädret var optimalt för segling. Sol, goda vindar och en bana som inbjöd till underhållning för den massa av åskådare som kommit för att se tävlingsbåtarna i action. Lagom då jag satt och förberedde mitt arbete för Ericssons gäster kom Edward (Volvo AB) och Jessica (VEMUK) och gav mig den mest fantastiska födelsedagspresenten. Jag skulle få följa med Ericsson 4 ut i racet och tävla! Glädjen och adrenalinet pumpade i kroppen. Väl ombord på E4:an visade det sig att jag dessutom skulle få sällskap av bland andra Ericssons VD Carl-Henric Svanberg samt Carl den 16 Gustaf. Inget dåligt sällskap! Vi vinkade av folkmassorna och media till tonerna av E4:ans teamlåt och gav oss ut till racebanan. Innan racet startade småpratade jag med alla ombord och det kändes helt overkligt att JAG skulle få spendera en timme tillsammans med dessa människor, ombord på en av världens snabbaste segelbåtar! Alla fick delta i seglandet och stämningen var fantastisk omborg. Skepparen Torben Grael styrde skutan och manskapet, och vi flög fullkomligen fram på vattnet. Utan spinaker nådde vi 22 knop och känslan var magisk.

Fint väder och många besökare som vinkade då vi lade ut från kajen

Torben styde oss ut ur hamn. Vilken professionell kille!

Kung Carl Gustaf och jag "regerade" på E4:an

Alla ombord fick hjälpa till att segla VO70:n
Här är vi i full färd att "flyga" ikapp Telefonica Blue.

Efter första racet byttes manskapet ut och vi hoppade på en ribbåt som tog oss in till land.

Senare på kvällen medverkade jag vid Prize Giving Dinner. Jag och Joanna jobbade under prisutdelningen och vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans med alla 700 inbjudna gäster. Benet från Brasilien till USA vanns av E4:an (min båt och mina grabbar!). Tvåa slutade E3:an och på tredjeplats Telefonica Blue. Dessa priser medverkade jag i att dela ut, samt ytterligare tre andra priser vilka var "hastighetsrekord", "mediapris" samt priset för "extra ordinär insats under benet". Efter prisutdelningen slog vi klackarna i taket och hade en trevlig kväll tillsammans.

Underhållningen på Price giving dinner var bra. Här är ett gäng "kids" beredda att bjuda på ett imponerande dansnummer. Hela lokalen gav stående ovationer!

Det är inte lätt att förmedla de känslor som en helg som denna framkallar, men jag hoppas att jag kunnat beskriva något av det jag fått uppleva på ett någorlunda bra sätt. Jag kan heller inte annat än att säga STORT TACK till er som annordnade min trevliga födelsedagspresent!

7 maj – del 2

Min lediga dag var väl tajmad till min födelsedag. Jag sov ut efter allt firande på morgonen (läs tidigare blogginlägg) och var på fötterna runt lunchtid. Min familj ringde från Sverige och grattade mig innan jag lämnade hotellet. Därefter gick jag ner till Race village och lämnade vad som var kvar av morgonens tårta.

Utrustad med morgonens födelsedagspresenter

Vid ettiden lånade jag, Christopher och Josefin en bil och gav oss ut i Boston för att se oss om. Vi han bland annat med ett besök på marinmuseet för USS Constitution, som är en av USA:s äldsta krigsfartyg, i trä. Vi fick en gratis guidad tur, vilken var trevlig och underhållande. Därefter körde vi ca 20 minuter norr om Boston för att träffa Savy och se hans nya hus. Han hade det riktigt fint och bjöd in till boende om jag åter igen skulle komma till Boston i framtiden.

Mats Pettersson, en fixare i alla väder USS Constitution

De välbevarade kanonerna stod uppradade inne på däck

Savy poserar glatt framför sitt nya hus och bredvid vår XC60

Under resterande timmar av eftermiddagen körde vi runt i de centrala delarna av Boston, såg oss omkring, åt gott och shoppade…

Newbury Street. Bilen fickparkerad på ett snyggt sätt av 30-åringen. Christopher betalar parkeringsavgiften. Yngst betalar alltid!

Ett känt och populärt matställe i centrala Boston - The Cheesecake factory. Maten var helt underbart god

Kvällen avslutades med en öl tillsammans med Mats på en bar i närheten av hotellet. Vi drack gott och kollade samtidigt på slutspelsmatchen mellan Sedinarnas Vancover mot Chicago. Därefter gick vi med raska steg hem till hotellet. En händelserik och skön 30-årsdag var till ända.

7 maj

Då har man gått och blivit 30 år gammal! Trodde dock jag skulle ha stornojan inför det hela, men jag måste säga att det känns helt ok. Har länge, under resans gång, gått och funderat på denna dag och hur det skulle kännas att kliva över ”sträcket”. Nu vet jag, det känns precis lika bra som innan. Dessutom sa en lite äldre kollega att livet börjar först vid 40, så jag antar att jag har tio år kvar innan jag ALLT det roliga börjar.

Firandet av min stora dag började redan den 6:e maj. Min kompis Steve ” Savy” Saviano, som numera befinner sig här hemma i Boston, bjöd mig på Red Socksbiljetter på kvällen. Jag har aldrig tidigare varit på en baseballmatch och blev naturligtvis exalterad över att få besöka den äldsta baseballarenan i USA – Fenway Park.

En klassisk arena. Välfyld med åskådare och skön, avslappnad stämning

Boston Red Socks förlorade visserligen matchen, men besöket var trevligt ändå

Matchen var nog lite för händelsefattig för min del och jag känner nog att upplevelsen över att ha varit där är större än suget att gå på ytterligare en match. Amerikanarna älskar denna idrott. Själv tycker jag det är en helt ok underhållning och ett bra sätt att umgås på. Dock är jag otroligt glad över att jag fick uppleva Fenway Park och att Savy förklarade hur sporten faktiskt fungerar. Efter matchen slöt vi upp med några från mitt team, som också varit på matchen. Vi samlades på en stor sportbar och fortsatte kvällen i ett blött tema.

Edward (till vänster) och Christian (till höger) var med och skojade med mig på kvällen

Tidigt på morgonen den 7:e – min födelsedag – vaknade jag till ”Ja må han leva”. Hotellrummet fylldes av ett tjugotal kollegor från hela Volvoorganisationen. Gissa om jag blev överraskad!! De prutade skumpa på mig i min säng och gav därefter över ett antal presenter. Mor, far och min bror Erik hade dessutom ordnat en present som jag fick samtidigt, vilket glädje mig stort. Tack där hemma! Vi smakade av tårtan och skålade med lite av den skumpa som återstod innan kollegorna satte fart mot Race village. Själv somnade jag om med ett leende på läpparna och njöt därefter av min lediga (födelse-)dag.

Välfyllt sovrum. HELA gänget överraskade mig med sång, tårta och skumpa

Nyvaken, men glad som en spelaman

Vill även passa på och tacka alla er som grattat mig hemifrån Sverige! Det uppskattar jag verkligen.

Teampresentation 6/7

Namn: Christian Ahlqvist

Ålder: 28 år i år

Smeknamn: Saddam (myntat av en kines som tyckte Christian var väldigt lik Saddam Hussein till utseendet)

Sista herre ut i min team presentation är född och uppvuxen i Göteborg. Son till innebandyns fader och sedan några år tillbaka (efter att ha pluggar i samma klass som mig på Växjö universitet) boende i Göteborg. Chrille är inte bara internationellt berest, han har även en fickvän från Italien. Hon (Chiara) flyttade till Sverige för Christians skull lagom då han tackade ja till jobbet inom Volvo Ocean Race och begav sig ut i vida världen. Rykten säger att han lovat Chiara att han ska lära sig Italienska under resan, som plåster på såren. Frågan är bara hur det går med pluggandet?

Med ett enormt kunnande och intresse för allt inom data och Internets värld har han blivit vårt teams datahacker och får rycka in när vi andra får problem med tekniska detaljer. Christian kan beskrivas som både snäll och stor som en björn. Han sprider glädje i gruppen och har blivit mest fotograferad av oss alla p.g.a sin kroppsstorlek (längd). Som den holländsktalande västkustkille han ändå är kan man tro att han satsat sina sista besparingar på att det holländska segelteamet Delta Lloyd ska vinna Volvo Ocean Race 2008-2009. I själva verket håller han Puma som slutsegrare! Antar att han inte talat om det för mamma där hemma.

Harvard, Bruins och några legobitar

Torsdag här i Boston innebär min lediga dag! Vädret har hållt i sig under veckan och jag tajmade in min lediga dag då vädergudarna var på prima humör. Jag och Christopher (som är en av fyra lokala kollegor) lånade två cyklar och betämnde oss för att se Boston från dessa järnhingstar. På förmiddan gav vi oss så iväg i shorts och t-shirt längs de centrala gatorna, bland skyskraporna och trafiken, för att närma oss Charles River. Väl där vek vi av och följde floden, genom grönområden och parker längs vattnet, för att några kilometer senare komma fram till det världsberömda universitetsområdet Harvard.

Starklara på produktdäcket. Katrin "Less is More" ville också vara med på bild

Cykelturen var fin värre i centrala Boston

De välbevarade universitetsbyggnaderna avlöste varandra

Efter någon timmes sight seeing trampade vi så tillbaka till de mer centrala delarna av Boston. Vi låste fast våra cyklar längs Newbury Street för att kika lite i affärer och äta. Därefter spenderade vi en halvtimme i Boston Common (centralt parkområde) sittandes på en parkbänk och njöt av lugnet, vädret och fågellivet. Till sist rullade vi ner mot hamnområdet och lämnade tillbaka cyklarna. Den lediga dagen började lida mot sitt slut, men innan kvällen var helt över avnjöt vi en god buffé på ovanvåningen. Volvo tillsammans med Race office annordnade en sittning till självkostnadspris, samtidigt som vi tittade på bilder och filmklipp från de senaste stoppen samt benen ur Volvo Ocean Race. Ett trevligt sätt att avsluta den lediga dagen.

Igår var det så dax! Jag hade lyckats fixa biljetter till Stanley Cup-matchen mellan Boston Bruins och Carolina Hurricanes. En biljett gav vi i teamet bort till födelsedagsbarnet Sebastian, vilken han fick då vi grattade han tidigt på morgonen på hans hotellrum. Matchen började kl 19.30, lagom då vi slutat jobba. Hela området kring TD Bank North Garden var fyllt med fans i Bruins tröjor. Atmosfären och stämningen höll defenitvit slutspelsklass! Våra platser inne i arenan var strålande bra och vi njöt av hela arrangemanget, från spelet på rinken till stämningen och inrämningen i arenan. Bruins, som ännu inte förlorat någon slutspelsmatch, besegrade Carolina med klara 4-1 och "Pebben´s" gäng såg riktigt starka ut.

Födelsedagsbarnet fick en tårta gjord av sin favoritföda - Oreos kakor

Sebastian odlade imonerande snabbt slutspelsskägg under eftermiddagen

Idag lördag har många människor hittat ner till Race village. Helgdagar brukar locka nyfikna gäster till området och vi glädjs alltid då vårat festivalområde fylls med besökare. Tidigt på morgonen kom även en bilförsändelse av lite udda inslag. Från New York kom nämligen en Volvo XC90 i lego! Bestående av mer än 200.000 legobitar placerades bilen utanför vår paviljong för att locka människor till vårt område. Intresset har mins sagt varit stort kring legobilen.

Ett stycke legobild

Stort intresse kring det nya föremålet

Inte ens piraterna kunde hålla sig undan dagens underhållning i Race village